Liberala studenter: Det är lätt att bli färgblind när allt man ser är rött

Jag är inte förvånad över att både Brunnsvik själva och S-studenter direkt kastar sig in för att försvara den nya möjligheten arbetarrörelsen har fått för att påverka samhället genom offentlig maktutövning.

I det här fallet handlar det om att ge folkhögskolan Brunnsvik makten att utfärda examen på högskolenivå, något som skulle innebära att en politisk rörelse får exekutiv makt över en del av högskoleväsendet. Det här vänder vi oss självklart emot. Därför kan det vara värt att titta lite närmare på den process som ledde oss hit.

Inget strikt krav

Jag är inte orolig över utbildningen i sig, utan för precis för vad Hammarin skriver i sitt svar, att verksamheten kommer hänga ihop med skolans ”värderingar” och ”arbetarrörelsens strävan”.

Willhelm Sundman
Liberala studenter

Skillnaden mellan en folkhögskola och ett universitet är inte kvalitet, utan hur utbildningen i sig är utformad. Folkbildningens pedagogik är inte densamma som de pedagogiska metoder som används inom en akademisk utbildning.

I min text har jag aldrig påstått att folkbildningen saknar vetenskaplig grund. Självklart finns det kurser som vilar på en stark vetenskaplig bas och beprövad erfarenhet. Däremot är det inte ett strikt krav att kurser, precis som jag skriver, ”behöver” vila på det.

Inte tillfredsställt

För att illustrera skillnaden räcker det med att se till Universitetskanslersämbetets (UKÄ) första utlåtande om Brunnsviks ansökan. På enbart ett av sju kriterier får skolan betyget ”tillfredsställande”. Det kriteriet gäller skolans infrastruktur. Alla andra kriterier så som lärarkompetens, utbildningsmiljö, undervisning, kurslitteratur och examination blir betyget ”inte tillfredsställt”. Förslaget från UKÄ är att inte bevilja skolan examensrätt.

Stort stycke hybris

Läser man i Brunnsviks ansökan skriver de att den:”kandidatutbildning som huvudman Brunnsvik härmed söker examensrätt för, har god och lång beprövad erfarenhet, en god infrastruktur, färdiga kursplaner, ett gott söktryck och en god genomströmning sedan tidigare, ändamålsenliga lokaler i världsklass och en färdig bemanning med akademiska lärare och yrkesverksamma konsulter.”

Ett stycke större hybris får man nog leta efter när man ser till resultatet av UKÄ:s granskning, eller tja, de hade ordentligt på fötterna gällande infrastrukturen.

Ett beviljande till slut

Trots det, efter en hel del kompletteringar i ansökan och en sänkt ambitionsnivå från kandidatexamen på tre år till högskoleexamen på två år, blir UKÄ:s utlåtande till slut att föreslå ett beviljande av ansökningen.

Men varför är det så viktigt för Brunnsvik att få den här rätten? Går det inte att bedriva bra musikalisk utbildning utan att utfärda examen på högskolenivå?

Arbetarrörelsens partikongress

I Brunnsviks ansökan till regeringen finns även ett utlåtande från Borlänges socialdemokratiska kommunstyrelseordförande som lämnar goda vitsord om skolans verksamhet. Ser man till vilka aktörer som bidragit till ärendets resultat börjar det mer och mer se ut som arbetarrörelsens partikongress.

Skolan ägs av ABF och LO, rektor Jörgen Hammarin är välrenommerad inom socialdemokratin från så väl anställningar som förtroendeuppdrag, kommunstyrelsens ordförande i Borlänge är socialdemokrat, och dessutom är högskoleminister Matilda Ernkrans socialdemokrat. Var det ingen som funderade på om det finns ett litet uns av jäv i det här ryggdunkargänget?

Examen med värderingar

Man blir förbluffad över den grad av nyspråk som Brunnsviks rektorer använder sig av i att anklaga mig för att partipolitisera frågan då det är just det som jag försöker undvika.

Jag är inte orolig över utbildningen i sig, utan för precis för vad Hammarin skriver i sitt svar, att verksamheten kommer hänga ihop med skolans ”värderingar” och ”arbetarrörelsens strävan”.

Studenterna kommer säkert att lära sig de konstnärliga erfarenheter som examen syftar till, men hur deras politiska och samhälleliga synsätt kommer vara präglat när de lämnar skolan är vad den här debatten handlar om.

Den självgoda överheten

Till sist måste jag påpeka att det verkligen inte är konservativt att säga ifrån när makten tränger sig på. Oavsett om det är kungar, präster, patriarker eller socialdemokrater som säger l'état, c'est moi – staten, det är jag – kommer liberaler alltid ta strid emot den självgoda överheten.