SD om migration: Små extremistpartier håller vårt land som gisslan

I över ett år har Migrationskommittén arbetat med att få till stånd en fungerande och ansvarsfull migrationspolitik för Sverige. Nu när dess sluttid närmar sig står det klart att det varit ett bortkastat år, fullt av käbbel och meningslösa symbolfrågor. Kommittén, och den svenska politiken, har misslyckats.

Sverige behöver hjälp

Främst bland symbolfrågorna är den om volymmål, eller riktmål som det kallats i kommittén. Tanken har varit att någon form av siffra skulle tas fram för antalet asylsökande som Sverige skulle acceptera. Om denna siffra överskreds, skulle regeringen via vaga och hittills odefinierade åtgärder försöka se till att färre skulle söka sig till Sverige. Problemet är att migranterna inte bryr sig om att Sveriges riksdag tagit fram en vacker siffra. De bryr sig om att de lätt kan komma in, att de lätt kan få stanna, att de lätt kan få bidrag och att de lätt kan bli medborgare. Så länge dessa "pull-faktorer" kvarstår, kan inget volymmål i världen hjälpa Sverige.

Och Sverige behöver tveklöst hjälp. På tio år har 1,2 miljoner uppehållstillstånd delats ut, och vi har sett den största befolkningsökningen i vårt lands historia. Fattigdomen och utanförskapet har ökat, sprängningar och våld har blivit det nya normala, vår välfärd eroderas, och kommunerna står vid ruinens brant. Allt tal om förbättrad integration har misslyckats, och två tredjedelar av de utomeuropeiska utrikesfödda kan inte försörja sig själva ens efter tio år i landet. Och detta var alltså innan coronapandemin började, och arbetslöshetsgapet mellan inrikesfödda och utrikesfödda nådde rekordnivåer.

Landet hålls gisslan

Om det överhuvudtaget kan vara tal om volymmål i dessa svåra tider, så måste utgångspunkten vara att Sverige befinner sig i kris, och att vi inte klarar mer av de gångna årens skadliga massinvandring. Tvärtom måste vi ta itu med utanförskapet, integrationen, och inte minst de tiotusentals illegala migranter som lever i det växande skuggsamhället. Andra, som inte förmått eller velat bli en del av det svenska samhället, måste uppmuntras att återvända till sina egna hemländer.

Sverigedemokraterna kommer aldrig förminska migrationsfrågan till symbolpolitik.

Jonas Andersson (SD)
Ledamot i migrationskommittén

Migrationskommittén kommer dock inte lägga fram något sådant förslag. Tvärtom innebär partiernas misslyckande att vi riskerar att öppna upp för mer invandring, fler undantag från kraven, medan små extremistpartier håller hela vårt land som gisslan. Övriga partier måste nu ta ansvar, och stoppa detta hot mot vår framtid.

Partierna får bekänna färg

Sverigedemokraterna har kontinuerligt fört diskussioner med de partier som varit villiga, om hur vi på riktigt ska kunna ta ansvar för migrationspolitiken. Vi avser inkomma med ett eget förslag, som kommer ingå i form av en reservation i kommitténs slutbetänkande. Detta alternativa förslag kommer ha sin utgångspunkt i de verkliga miniminivåer som ställs i EU-rätten och i internationella konventioner, med Sveriges bästa för ögonen.

Detta innebär exempelvis att endast konventionsflyktingar kommer ha rätt till familjeåterförening, att försörjningskraven skärps och breddas, att särskilda transitcenter i nederländsk modell anläggs för snabb handläggning av asylärenden, samt att bevis- och identitetskraven höjs. Asylsökande från säkra länder ska avvisas vid gränsen, och utvisningsdömda ska hållas i förvar eller annan övervakning. På sikt bör ytterligare förändringar göras på välfärdsområdet för att skapa en koppling mellan arbete och rätten till välfärd för utlänningar. Signalen till omvärlden måste vara glasklar: Sverige kommer inte längre försörja någon som inte har skyddsskäl, eller inte vill göra rätt för sig.

Med vårt förslag får M, KD och andra partier som talat om en stram migrationspolitik på EU:s miniminivåer en chans att bekänna färg. Sverigedemokraterna kommer aldrig förminska migrationsfrågan till symbolpolitik. Detta gäller vårt lands framtid, och då duger varken tankar eller ord, utan handling.