Unga kvinnliga forskare betalade priset för omställningen under pandemin

Kvinnliga doktorander och juniora forskare är de som drabbats hårdast av pandemin. Enligt en ny rapport från Universitetskanslersämbetet (UKÄ) har högskolan visserligen i stort klarat omställningen under pandemin. Men omställningen har också inneburit problem med framför allt stora påfrestningar och ökad arbetsbelastning. De som har drabbats allra hårdast är doktorander och juniora forskare. Och allra mest utsatta är de unga kvinnliga forskarna.

Fler kvinnor har svarat att de har tvingats jobba övertid under pandemin. Omställningen till distansundervisning tog deras tid från forskningen. I sin rapport konstaterar UKÄ också att pandemin kan ha inneburit sämre möjligheter till meritering eftersom det påverkar karriären negativt under lång tid.

Sämre förutsättningar och villkor

I dag har kvinnorna på våra lärosäten generellt sett sämre förutsättningar och som i praktiken innebär sämre anställningsvillkor, sämre arbetsmiljö och svårare att få både finansiering och befordringar. Kvinnor behandlas annorlunda än män på ett sätt som missgynnar dem. Samtidigt består fortfarande toppen, de som har beslutandemakten, av en stor andel män. Det visar Sveriges universitetslärare och forskare (SULF) bland annat i rapporterna Med ljuset på jämställdhet: när osäkerheten överskuggar allt (2022) och I skuggan av osäkerheten: om externfinansiering, osäkra anställningar och arbetsmiljö på universitet och högskolor (2021).

Även i SULF-rapporten Nu får det vara nog - om det gränslösa, obetalda arbetet i akademin finns det paralleller med UKÄ:s rapport. Rapporten vittnar om en tuff vardag för universitetslärare och forskare, en verklighet som hårdnat i och med de ökande kraven under pandemin. Rapporten visar att alldeles för många jobbat mer än sin ordinarie arbetstid och att de flesta inte heller har fått betalt för övertidsarbetet. Det kan inte vara upp till var och en att med sin egen hälsa som insats försöka kompensera för brister i systemet. Det måste vara möjligt att bedriva en högkvalitativ verksamhet med goda villkor.

Även OECD varnar i rapporten Reducing the precarity of academic research careers 2021 att de osäkra forskarkarriärerna leder till att topptalangerna lämnar akademin samt att även att finansierings- och utvärderingssystem gör att tonvikten läggs på kortsiktiga resultat med ett enormt tryck på unga forskare att publicera.

Vi behöver en jämställd akademi

Sverige behöver en jämställd akademi. Det har vi inte i dag med bara 30 procent kvinnor som är professorer. Akademin behöver vara en förebild för unga vuxna under deras studier – de som är Sveriges framtid. Vi behöver därför ändra systemet och processerna snabbt, och vi föreslår följande åtgärder:

1. Riksdag och regering ökar ersättningsbeloppet per student och slopar produktivitetsavdraget som sätter ett årligt sparbeting på utbildningen.
2. Öka andelen basanslag för forskning för ökad långsiktighet för att lärosätena ska ha förutsättningarna för fler tillsvidareanställningar.
3. Lärosätena måste ta sitt arbetsmiljöansvar på allvar genom att följa arbetsmiljölagen. De behöver också garantera att universitetslärare och forskare inte arbetar övertid utan betald ersättning, utan i stället ser till att fler forskare och lärare anställs.
4. Att lärosätena verkar för bättre dialog kring de lokala arbetstidsavtalen så arbete utöver ordinarie årsarbetstid normalt inte ska förekomma. Arbetsuppgifterna ska faktiskt fördelas under ordinarie arbetstid.

Mänskliga krockkuddar

Det kan inte vara rimligt att universitetslärare och forskare ska användas som någon slags mänskliga krockkuddar av akademin för att kompensera för brister i systemet. Det är väldigt provocerande att lärosätenas myndighetskapital inom både utbildning och forskning har ökat under pandemin, samtidigt som våra medlemmar inte fått ersättning för den övertid de har lagt på våra studenter.

Arbetet med att nå en en jämställd akademi måste intensifieras, både av regeringen och av lärosätena själva. Om inget görs åt snabbt kommer de högkvalificerade forskarna att lämna akademin för tryggare anställningar med vettig arbetsmiljö i andra sektorer. Den akademiska karriären måste i stället erbjuda schyssta – och jämställda – villkor. Först då kan Sverige bli den ledande och jämställda kunskapsnation som regeringen eftersträvar.