Debatt: Snusfrågan kunde vara avklarad om Sverige engagerat sig

Anledningen till att Europeiska gemenskapen (EG) förbjöd försäljning av snus inom gemenskapen 1992 var att det ansågs cancerframkallande, och att det befarades vara en inkörsport till cigarettrökning. I dag vet vi att snus inte är cancerframkallande. Och vi vet att det relevanta perspektivet är hur vi ska kunna få människor att gå från cigaretter till snus, inte risken för motsatsen.

Nonsens från regeringen

Så mycket mer vet vi om snuset i dag att om Sverige bestämde sig för att driva frågan om en omprövning av snusförbudet, då skulle förbudet mot snus, av folkhälsoskäl, snart vara ett minne blott. Men Sveriges politiska företrädare verkar inte vilja ställa sig frågan: Varför ska ett svenskt tobakskonsumtionsmönster – mer snus och mindre cigaretter – inte tillåtas i EU när det med WHO-siffror skulle rädda drygt 350 000 människoliv per år inom unionen?

Ett svar som regeringen framfört är att det svenska snusundantaget skulle kunna vara hotat om de ligger på i denna fråga. Kan ingen tala om för regeringen att detta är nonsens? Snusregleringen tillhör EU:s primärrätt och kan inte ensidigt upphävas av EU.

Ett mer troligt svar är att Sverige, för att driva frågan, måste byta spår i tobakspolitiken, från den dogmatiska hållningen att allt tobaksbruk är lika förkastligt till en mer humanistisk skademinimeringsprincip där det är bättre att leva med snuset än att dö med cigaretten.

Snusregleringen tillhör EU:s primärrätt och kan inte ensidigt upphävas av EU.

Snuskommissionen

Det vill regeringen ännu inte göra trots de tydliga folkhälsovinster det skulle medföra.

Majoriteten är för

Vad tycker då det svenska folket? I en ny undersökning från Ipsos ställdes frågan: Bör EU även tillåta försäljning av svenskt snus i övriga EU-länder? Att en tredjedel av respondenterna inte hade någon uppfattning är inte konstigt givet att våra politiker gör allt de kan för att frågan inte ska komma upp.

Men av de två tredjedelar som ändå hade en ståndpunkt i frågan var en majoritet, 67 procent, för att tillåta EU-försäljning. Män mer än kvinnor, men även bland kvinnorna är fler för än emot. Och även bland dem som inte snusar eller röker är det fler som förordar en omprövning av snusförbudet inom EU än som motsäger sig det.

Och det är klart, i ett läge när EU redan sagt ja till försäljning av e-cigaretter, en rökavvänjningsprodukt vars hälsoeffekter inte alls är lika grundligt utforskade som snusets, är det ologiskt att behålla EU-domstolens bannbulla mot detta svenska snus. Ännu mer konstigt ter det sig mot bakgrund av att det vita snuset, heat not burn-produkter och snart sagt alla andra nikotinbaserade substitut till cigaretterna är oreglerade, det vill säga tillåtna.

Finns stöd i frågan

Om Sverige engagerat sig politisk när snusfrågan senast var uppe i EU-domstolen, år 2018, hade saken redan kunnat vara klar. Om svenska staten gått in och informerat om de folkhälsovinster vi gjort tack vare snuset och pekat på de mycket lägre svenska siffrorna för tobaksrelaterad död jämfört med resten av EU, så hade med stor sannolikhet domstolen i Luxemburg lyssnat till argumenten.

Den svenska regeringen teg i stället och lät cigarettvännerna vinna. Och skulle svenska staten ta den striden i dag med stöd från bland andra USA:s hälsovårdsmyndighet (FDA), det brittiska läkarförbundet, högsta domstolen i Schweiz och Public health England, då blir en fortsatt förbudslinje mot snuset närmast omöjlig att upprätthålla. Extra problematisk blir linjen då EU nu godtagit e-cigaretter som inte alls är lika utforskade på hälsoområdet.

"Närmast oetiskt "

Men den mest anmärkningsvärda logiska kullerbyttan i EU-argumentationen är att förbjuda snus av hälsoskäl samtidigt som det inte är tillåtet för något enskilt EU-land att fatta ett eget beslut om att sluta med cigarettförsäljningen.

I Sverige är vi glada över att ha Europas lägsta tobaksrelaterade dödlighet. Men vi verkar inte fundera över varför det förhåller sig så trots att vi konsumerar tobak i jämförbar omfattning med andra EU-länder. Anledningen är förstås att vi snusar mer och röker mindre. Men om vi slår fast detta blir det närmast oetiskt att inte aktivt driva på i EU för att häva förbudet mot snusförsäljning.

Så vilkens ärende går svenska staten? Folkhälsans eller cigarettillverkarnas? De enda som gynnas av den nuvarande politiken är cigarettindustrin och e-cigarettindustrin.

Skäms ni för snuset?

Inte utan min prilla, var den slogan som tog oss in i EU 1995. Nu ett kvarts sekel senare har staten tystnat, de folkhälsovinster som snuskampen en gång förde med sig verkar Sverige inte längre vilja kännas vid. Hur är det svenska politiker, skäms ni för det svenska snuset?