Socialdemokraternas förslag kommer att leda till personalflykt från vården

Nyligen föreslog en socialdemokratisk arbetsgrupp att alla bemanningsföretag ska förbjudas inom vården och att etableringsfriheten inom välfärden ska slopas. Socialdemokraterna vill förstås – precis som alla andra partier – förbättra arbetsmiljön inom vården och få fler att vilja jobba inom välfärden.

Nonchalant inställning till personalen

De största problemen inom den svenska sjukvården i dag beror på en underliggande sjuksköterskebrist, som i sin tur begränsar antalet operationer som kan genomföras dagligen och antalet vårdplatser som kan utnyttjas av inskrivna patienter.

Det är alltså fullt rimligt att stärka personalförsörjningen till den offentliga, regiondrivna vården. Men att göra detta genom att ta bort alla konkurrerande arbetsgivare – bemanningsföretag och andra privata vårdgivare – bedrar en underliggande osäkerhet hos de som utformat de nya förslagen. Socialdemokraterna tror inte riktigt att den offentliga vården kommer att vara tillräckligt attraktiv som arbetsgivare, utan alternativen måste förbjudas för att vårdpersonalen ska tvingas välja regionen.

Om svenska politiker försämrar deras villkor kommer vårdpersonalen att söka sig till andra länder.

Det här är ett nonchalant sätt att förhålla sig till kompetent vårdpersonal, som förtjänar en lika bra arbetsmarknad som vilka andra arbetstagare som helst. Om svenska politiker försämrar deras villkor kommer vårdpersonalen att söka sig till andra länder, som fortsatt tillåter bemanningsföretag och privat vård. Det här har redan skett i spåren av regionernas hyrstopp.

Patienter förtjänar god vård i tid

Norska och danska patienter skattar sig lyckliga över sina billiga svenska läkare och sjuksköterskor. Den svenska patienten är kvar i vårdkön.

Visst finns invändningar mot bemanningsföretagen. På vårdcentralerna finns brist på kontinuitet, det vill säga att patienterna träffar olika läkare från besök till besök. Samtidigt är det långt mycket bättre att ha en läkare att vända sig till även i glesbygd, än att behöva hänvisas till en mer välbemannad enhet långt bort i någon storstad.

Det är svenska politikers ansvar att se till att patienterna får den goda vård de behöver, i tid, oavsett var de bor i landet och vilka medel de har. Om den vården sedan levereras via ett bemanningsföretag, en privat vårdenhet, eller regionen borde egentligen vara oviktigt. I synnerhet eftersom en satsning på enbart regiondriven vård riskerar leda till att den aldrig levereras i tid, eftersom personalen flytt till Norge.