Tänk om vi inte hade utvidgat EU innan den ryska björnen vaknade

Det hände för exakt tjugo år sedan. Jag var Danmarks förste Europaminister och medansvarig för EU:s utvidgning med tio nya länder. Samtidigt var jag ansvarig för omorganisationen av den danska migrationspolitiken, som jag bland annat skulle försvara i Europaparlamentet. Det var det mest hektiska året i mitt liv.

Höjdpunkten var kvällen den 13 december 2002. Alla EU:s stats- och regeringschefer satt runt bordet i kongresslokalerna i Bella Center i Köpenhamn. Den alltid hjälpsamme Tony Blair med upprullade skjortärmar, tysken Gerhard Schröder med sin stora cigarr, spanjoren Jose Maria Aznar med sin diktsamling, Frankrikes Jacques Chirac, som inte alls var arrogant, men mycket närvarande – och Italiens Silvio Berlusconi, som liksom Österrike plötsligt hade ett nytt krav innan vi kunde sluta avtalet om utvidgning.

Viskade i Berlusconis öra

Statsminister Anders Fogh Rasmussen bad mig gå över till Berlusconi och försöka få honom att släppa det. Jag smög fram till honom och viskade i hans öra att vi gärna ville ta hans önskan på allvar, men inte i kväll när så mycket stod på spel. Han log stort och böjde sig genast fram. Tydligen var kravet inte fullt så allvarligt menat.

Han avslutade med orden ”ett nytt Europa är fött” – och sedan åt vi mat i cafeterian.

DR-journalisten Mette Fugl frågade vid ett tillfälle Berlusconi hur Fogh Rasmussen skötte ordförandeskapet. Han svarade att Fogh Rasmussen var den ”most handsome” av alla stats- och regeringschefer och att han skulle presentera honom för sin fru. Det utlöste ett vrål av skratt bland de italienska journalister som just hade bevakat nyheten om hustruns otrohet i media.

Tillfredsställa tio fattiga länder, samt Tyskland

Sanningen var att Fogh Rasmussen och de skickliga tjänstemännen klarade sig strålande. Fogh Rasmussen smittade sin omgivning med sin otroliga förmåga att fokusera.

Han hade all sin uppmärksamhet riktad mot den enorma uppgiften att tillfredsställa tio fattiga länder med villkoren för anslutning, samtidigt som i synnerhet Tyskland skulle bli tvunget att gå med på att betala den enorma räkning som var oundviklig om mer än en miljon polska jordbrukare skulle inkluderas i EU:s jordbrukssystem.

Genom flinka räkneövningar och lite manipulation av siffrorna gick det att få både Polen och Tyskland att acceptera en kompromiss som båda sidor kunde presentera som en seger.

Danmarks ambassadör i EU, Poul Skytte Christoffersen, behärskade de komplexa arrangemangen till perfektion och fick god hjälp av unge Jeppe Tranholm Mikkelsen, som i dag leder motsvarigheten till vårt UD, danska Udenrigsministeriet. Jeppe klarade sig utan sömn under de spända dagarna, då han fick förbereda pappren medan vi andra sov.

Slottsmiddagen fick ätas av vakter

Men kvällen blev lång. Tiden gick och det var in på småtimmarna. Drottningen väntade på slottet med en utsökt middag och en noga genomtänkt bordsplan. Vad skulle vi göra? Så tog Chirac till orda, med stöd av Gerhard Schröder, och frågade ordförandeskapet om vi inte kunde äta middag ute i cafeterian i Bella Center i stället. Särskilt Schröder ville åka hem till sin nya fru.

Så blev det. Den fina middagen på slottet fick i stället ätas upp av de officerare och vakter som hade sett efter oss. Ett underbart danskt slut på det hela. Om de fick mer vin än de flaskor som redan hade öppnats vet jag inte. Men det var dem väl unt. De hade gjort ett strålande jobb. De hade besparat oss det sedvanliga tumultet under EU-toppmöten – med barrikader, stenkastning och tårgas. Polischefen Kaj Vittrup ska enligt uppgift ha kommit överens med demonstranterna om att de fick bryta den yttre blockaden, men inte den innersta.

Fogh Rasmussen höll sitt livs tal

Avslutningsvis samlades stats- och regeringscheferna så i Bella Center med sina kolleger från de nya medlemsstaterna – som hade väntat och väntat. Där höll Anders Fogh Rasmussen sitt livs tal om ”Europa som nu breder ut sina vingar över dem som kämpat för sin frihet”.

Han avslutade med orden ”ett nytt Europa är fött” – och sedan åt vi mat i cafeterian. Det var ett fantastiskt ögonblick! Och tänk tanken om vi inte hade utvidgat Europeiska unionen i god tid före den ryska björnen uppvaknande?

Artikeln är översatt från Altinget.dk.