143 miljoner kronor som räddade liv

När en kris drabbar vårt samhälle är det alltid de som redan lever med små marginaler eller i en socialt utsatt situation som drabbas hårdast. När pandemin slog till mot Sverige och övriga världen var det många som redan hade det svårt som på kort tid fick det ännu mycket sämre.

Hemlösa behövde mat för dagen, tak över huvudet och någonstans där de kunde sköta sin hygien. Civilsamhällets organisationer noterade snabbt att hjälpbehoven ökade. Personer med osäkra anställningar förlorade jobbet, barnfamiljer hade svårt att få pengarna att räcka till det nödvändigaste och det blev allt vanligare att ungdomar, asylsökande och papperslösa köade för ett mål mat, en dusch eller en stunds stödjande samtal.

Ny rapport från MUCF

Civilsamhället var inte ekonomiskt rustat för den kraftiga ökningen av hjälpsökande. För att stötta arbetet med de mest utsatta inrättade regeringen särskilda statsbidrag för covidrelaterade insatser under pandemin. MUCF fördelade under 2021 sammanlagt 143,4 miljoner kronor till 36 organisationer över hela Sverige. Bidragen var helt avgörande för att kunna hjälpa människor i nöd när övriga skyddsnät inte räckte till, visar en ny rapport från MUCF. Det extra tillskottet som de statliga bidragen innebar gick direkt till dem som behövde det allra mest, visar rapporten.

Organisationerna beskriver att stödet många gånger var livsavgörande för en hjälpsökande i nöd. De organisationer som fick del av bidragen vittnar också om att helt nya grupper sökte hjälp. Det kunde röra sig om ensamstående föräldrar, sjukskrivna och pensionärer som levde under existensminimum.

Skyddsnät drogs undan

Isoleringen under pandemin har också fört med sig att många drabbats av en ökad utsatthet för våld i hemmet. Organisationer vittnar om att de har mött ett ökat antal barn som utsatts för våld i sina hem. Allt fler människor i olika åldrar har drabbats av ensamhet och psykisk ohälsa. Personalen beskriver i rapporten att behovet av psykosocialt stöd ofta varit så stort att de har tvingats prioritera suicidprevention framför mindre akuta ärenden.

De statliga bidragen innebar att organisationerna kunde hålla öppet, utvidga och utveckla sin verksamhet när behoven ökade. Hos vissa organisationer fördubblades antalet besök.  

Många som tidigare hade klarat sin vardag kom helt ur balans när omfattande restriktioner innebar att vissa verksamheter riktade till socialt utsatta personer stängde och samhällets insatser uteblev. Skyddsnät som tagits för givna drogs undan. Matfattigdomen blev tydlig under pandemin. Det blev tydligt att både ensamstående utan barn och barnfamiljer i högre utsträckning än tidigare saknade pengar att handla mat för.

Många hjälpsökande beskrev att de drabbats av längre handläggningstider för försörjningsstöd, att det fanns samordningsproblem mellan myndigheter som de var beroende av och att de blev isolerade när social samvaro innebar en smittorisk.

Fördubblat antal besök

De statliga bidragen innebar att organisationerna kunde hålla öppet, utvidga och utveckla sin verksamhet när behoven ökade. Hos vissa organisationer fördubblades antalet besök.

Behoven rörde sig om allt i från att få en matkasse med hem till familjen, ett mål mat, en sovplats, ett psykosocialt samtal eller till att få information om vad coronaviruset innebar. Personer med svaga kunskaper i svenska fick stor hjälp av organisationerna med att översätta viktig samhällsinformation kring coronaviruset och vaccinationer.

När vårt samhälle utsätts för stora påfrestningar så kliver civilsamhällets organisationer ofta fram och stöttar människor i nöd när den offentliga sektorn inte klarar av att möta behoven på samma sätt. Stödet till civilsamhället under coronapandemin visar hur värdefullt och hur väl investerade bidragen är när de räddar människoliv och ger stöd när de offentliga skyddsnäten inte räcker till.