År 2023 är landets liberaler både få och kluvna

Andelen väljare som betecknar sig själva som liberaler har minskat från 31 procent förra året till 26 procent i år, det visar en mätning från Ipsos som Dagens Nyheter publicerade i förra veckan. Det finns säkert flera skäl till det, avsaknad av en gemensam liberal agenda för framtiden, splittring i olika block och misslyckade liberala reformer kan säkert ligga bakom tappet.

En annan förklaring till att allt färre betecknar sig som liberaler torde ha att göra med det politiska resultatet av att liberala idéer har omsatts i praktisk sakpolitik.

När väljare får sätta politiska etiketter på sig, definierar de själva sin etikett. En del som betecknar sig som liberaler är nyliberaler, andra socialliberaler, vänsterliberaler, livsstilsliberaler och så vidare. Samma ideologiska begrepp kan för väljare ha väldigt olika innebörd. Det märks inte minst i mätningen av att en andel av Sverigedemokraternas väljare också betecknar sig som liberaler. Givetvis gäller kluvenheten också de andra ideologiska etiketterna. Men frågan är om inte begreppet liberal blir mer svårdefinierat eftersom det finns liberaler på alla flanker i politiken.

Det liberala projektet finns inte 

Låt oss backa bandet till tidigt 00-tal och Alliansens bildande. I det gemensamma programmet tecknades åtskilliga liberala förändringar av Sverige. Framtidsagendan var tydligt positivt inriktad och på område efter område var de liberala reformerna huvudnumret. Partiet med minst liberala drag inom Alliansen, Kristdemokraterna, må har varit undantaget men i sammanhanget kunde partiet lyfta fram och backa upp liberala reformer inom till exempel migrations-, arbetsmarknads- utbildnings- och socialpolitiken. Nu är alliansen död och det finns inte längre något gemensamt liberalt projekt för merparten av de liberala partierna och lejonparten av de liberala väljarna.

En annan förklaring till att allt färre betecknar sig som liberaler torde ha att göra med det politiska resultatet av att liberala idéer har omsatts i praktisk sakpolitik. Det har gjorts av såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar, inte sällan tillsammans eller med hjälp av Miljöpartiet. 

Marknadsskolan, vinsterna i välfärden, migrationspolitiken, arbetskraftsinvandringen och andra liberaliseringar på arbetsmarknaden är några exempel på politikområden som är under intensiv debatt i dag. Det dessa politikområden har gemensamt är att misslyckandena är många och konsekvenserna anmärkningsvärda samt att liberala ideal ligger bakom dem.

Liberaler i sex av åtta partier

Den gamla folkpartiledaren Gunnar Helén lär ha sagt “Att vara liberal är att vara kluven”, och det är en god sammanfattning av var liberaler återfinns i svensk politik anno 2023. Enligt DN:s Ipsosmätning finns det väljare som definierar sig som liberaler i sex av riksdagens åtta partier, endast i Miljöpartiet och Vänsterpartiet finns ingen sådan väljargrupp. Det finns således liberaler i partier som tillhör högerblocket, i vänsterblocket och i centerpartiet som just nu verkar ha en ambivalent hållning till de politiska blocken. 

När moderaterna sällskapar med ett Sverigedemokraterna som numera är större än M tar partiet en mer konservativ ton i den politiska retoriken och i valet av sakfrågor. Detta syns också tydligt i mätningen då andelen moderata väljare som betecknar sig som liberaler minskar från 46 till 34 procent från förra året till i år.

Splittring

Samtidigt är de två andra partierna som vi känner som liberala splittrade. Partiet Liberalerna har av outgrundlig anledning anslutit sig till det konservativa blocket och lär påverkas politiskt av det på sikt och Centerpartiet har med samma outgrundlighet valt att inte ta ställning mellan blocken.

I virrvarret försvinner den liberala kompassen och den gemensamma liberala riktningen. Det är inte svårt att förstå att väljarna ratar den liberala etiketten när den organiserade liberalismen lätt uppfattas som såväl splittrad som desorienterad och politiskt passé.