Academedia: Friskolesystemet behöver reformeras

I år firar den svenska friskolereformen 30 år. Rätten att välja skola ses i dag som självklar och möjligheten att kunna välja mellan olika huvudmän, pedagogiska inriktningar och storlek på skolor är uppskattad av en stor majoritet svenskar.

Det tydligaste beviset för det är att det idag går 400 000 elever i fristående förskolor och skolor. Ett resultat av familjers aktiva val.

Frågan om skolan har varit het och polariserad i valrörelsen, men kanske kan kommande mandatperiod rymma fler och mer konstruktiva samtal om hur svensk skola kan utvecklas.

Ingenting är felfritt

För inget system är felfritt. Vi behöver förbättra det fria skolvalet, minska risken för glädjebetyg och säkerställa en stabil finansiering.

Att friskolesektorn inte tydligt nog levererat egna förslag på systemförbättrande åtgärder har skapat ett stort friutrymme för dem som i grunden är emot dagens system med friskolor och valfrihet att definiera både förklaringar, orsaker och åtgärder.

Frågan om skolan har varit het och polariserad i valrörelsen, men kanske kan kommande mandatperiod rymma fler och mer konstruktiva samtal om hur svensk skola kan utvecklas.

 

Friskolesystemet behöver reformeras. Det har utretts ett antal gånger – dock oftast ur ett helt annat perspektiv än utveckling varför en ny utredning behövs. Stor omsorg bör läggas vid både direktiven och valet av utredare, målet bör vara ett nytt friskolesystem med utrymme för alla som bidrar. En utredare med djup kunskap om skolan, som förstår komplexiteten och som därmed inte faller i de enkla lösningarnas fälla är önskvärt.

Inför ett allmänt skolval

Att det fria skolvalet spär på den kraftiga boendesegregationen är sannolikt korrekt – det finns flera rapporter som pekar i den riktningen. Vi vet också att högutbildade föräldrar i högre utsträckning än lågutbildade väljer fristående grundskolor. Däremot är andelen elever med utländsk bakgrund ungefär densamma oavsett om skolan är fristående eller kommunal.

Det fria skolvalet är bra eftersom det ger människor egenmakt och minskar behovet av att bo eller skriva sig på ”rätt” adress. Men det finns ett par justeringar som vi tror vore bra.

Vi föreslår:

• Att Sverige inför ett allmänt skolval där alla väljer och att valet görs tidigast det år barnet fyller fyra. Alla familjer ska i god tid få bra information om vilka skolor som finns att välja mellan
• Att valet till grundskolan samordnas i varje kommun, på liknande sätt som till gymnasiet. Enskilda friskolor behöver då inte längre själva administrera sina köer, men de ska kunna se i systemet hur många som valt just deras skola.
• Att kötiden behålls som en av flera urvalsgrunder eftersom den, tillsammans med var man bor, är det enda en familj själv kan påverka.

Se över skolpengssystemet

Dagens system med skolpeng är bra i teorin men fungerar inte i praktiken. När Riksrevisionen i somras presenterade sin skolpengsgranskning blev det smärtsamt tydligt hur svårt det är att bedöma kommunernas skolpengsbeslut.

Av 270 granskade beslut var endast 125 möjliga att bedöma och av dessa var det endast fyra procent som Riksrevisionen ansåg vara bra. Detta skadar tilliten till hela systemet och försvårar möjligheterna till uppföljning och utvärdering. Att det dessutom kan skilja så mycket som 30–40 procent i skolpeng mellan olika kommuner skapar en bristande nationell likvärdighet.

Vi efterlyser en stabil, transparent och långsiktig finansieringsmodell för den svenska skolan, som ger fristående och kommunala skolor rättvisa ekonomiska förutsättningar. Den schablonmodell som Riksrevisionen föreslår i sin rapport är värd att diskutera vidare.

Externt rättade nationella prov

Sverige har stora problem med bristande likvärdighet i betygssättningen, både inom och mellan skolor. Skolverket konstaterar i sin rapport Likvärdiga betyg och meritvärden (2020) att den bristande likvärdigheten främst faller på själva betygssystemet och inte på enskilda lärare eller skolor.

Det förekommer också stora avvikelser mellan elevers resultat på nationella prov och deras slutbetyg. På en del skolor, både kommunala och fristående, kan dessa avvikelser vara besvärande stora och ibland svåra att motivera. Totalt sett tenderar friskolor att ha något större avvikelser än kommunala. Och även om skillnaderna mellan olika huvudmän är marginella, och med stora variationer, så leder det ofta till en infekterad debatt om felaktigt satta betyg.

Vi föreslår:

• Att de nationella proven används till att sätta ramar för skolors betygssättning. Inte så att enskilda elevers betyg helt ska avgöras av hur de klarar provet, men att man på skolnivå inte får ha för stora avvikelser mellan slutbetygen och resultaten på de nationella proven. Här kan man tänka sig en siffersatt gräns. Skolor som faller utanför ramen ska alltid kunna redogöra för orsakerna till avvikelserna.
• Att de nationella proven ska spegla en större del av kunskapsmålen så att de blir ett bättre stöd för lärarna i betygssättningen. Förtydliga också hur stor betydelse de ska ha för den enskilde elevens slutbetyg eftersom nuvarande formuleringar fortsatt är alltför vaga.
• Att Sverige inför extern bedömning av de nationella proven och gör dem jämförbara över tid. Detta skulle minska beroendet av internationella kunskapsmätningar som PISA och ge indikationer på om kunskapsutvecklingen går åt rätt håll. Att Skolverket arbetar med att digitalisera de nationella proven och möjliggöra extern rättning är bra, men arbetet behöver påskyndas.

Med dessa ändringar kan vi skapa ett bättre och mer rättvist system. Ett skolval för alla för att minska segregationen, en stabil finansiering som ger rättvisa och tydliga spelregler samt mekanismer som förhindrar systematiska glädjebetyg.

Dessa åtgärder kommer inte ensamt att lösa de problem vi har i svensk skola, långt ifrån. Men de kan bidra till att skapa en större tillit till dagens system, vilket i sig kan ge en bättre grogrund för utveckling inom viktiga områden.