AI hotar inte vår plats i världen, utan vår förmåga att existera i den

Sedan de lanserades har det redan skett en stor utveckling, där en chatbot (GPT-4) till exempel har tagit en så kallad ”bar exam”, vilket är vad som krävs för att bli advokat i USA. Det fick hela 75 procent på testet (mänskliga advokaters genomsnitt är 68 procent), och den klarade enligt uppgift också ett stort antal skriftliga tentor med glans, i så olika ämnen som kemi, engelska och psykologi.

AI-Seinfeld blev transfobisk

Dessutom finns det ett stort antal andra program med artificiell intelligens som till exempel kan generera originalproducerad bildkonst eller ny musik enligt användarens önskemål. Ja, till och med TV-serier, som Nothing, forever, som är en AI-simulerad version av Seinfeld, där de animerade huvudpersonerna träffas, pratar med varandra och drar skämt, precis som i en riktig sitcom - fast dygnet runt, 365 dagar om året.

Showen blev dock kortvarigt cancelled eftersom huvudpersonen Larry Feinberg drog ett skämt som kunde uppfattas som transfobiskt. Jag har själv ägnat en timme åt att titta på serien, och om man inte visste bättre kunde man tro att den var skriven av en fransk surrealist i syfte att visa tillvarons meningslösa tomhet. Jag tyckte det var väldigt roligt.

Turing-testet är inte allt 

Ett antal etiska frågor har uppstått i kölvattnet av dessa artificiella intelligenser, varav några av de viktigaste är: Har de självmedvetenhet och borde de ha rättigheter? Kommer de att göra en rad mänskliga förmågor och färdigheter överflödiga?

När det gäller det första är jag inte orolig. Det finns inget som tyder på att maskiner blir självmedvetna och ska uppfattas som personer. Även om artificiell intelligens kan klara det så kallade Turing-testet (uppkallat efter den engelska matematikern Alan Turing), som syftar till att undersöka om man genom fjärrkommunikation kan avgöra om en samtalspartner är en människa eller en maskin, betyder denna imponerande imitation av mänsklig intelligens inte att maskinen i realiteten kan tänka och känna.

Även om det har funnits alarmistiska beskrivningar av hur till exempel en chatbot i ett samtal med en New York Times-journalist uttryckte en önskan om att vara fri och bad journalisten att lämna sin fru, är detta bara en imitation av mänskliga konversationer.

Ingenting betyder något för en algoritm

För att vara en person med självmedvetenhet krävs verkliga intressen som härrör från personens liv, kropp och relationer med andra. Det räcker inte att vara en algoritmisk informationsprocessor, eftersom ingenting i grunden betyder något för en sådan maskin. Den lever inte och kan därmed inte heller dö.

Skillnaden mellan en maskin och en levande organism är att maskinens delar kan demonteras och återmonteras utan att det förstör den (ofta kommer det rentav att förbättra dess funktion), medan en organism som demonteras kommer att dö – och den får inte livet tillbaka genom att återmonteras.

Vår vetenskapliga förståelse av det mänskliga sinnet och intellektet har alltför länge dominerats av perspektiv hämtade från datavetenskap och en kognitionsvetenskap baserad på informationsbehandlingsmodeller, men vi bör med rätta se till biologi, som studerar organismer som lever i miljöer.

Chatbots lever inte, har därför inga intressen, för ingenting betyder något för dem, och av den anledningen kan de varken få medvetande eller självmedvetande, oavsett hur mänskligt de verkar svara på våra frågor.

Det verkliga problemet: Hur påverkas människan?

Det finns därför inget etiskt problem i vår behandling av artificiella intelligenser, eftersom de inte har några rättigheter. Vi kan stänga av dem på ett säkert sätt utan att få informerat samtycke. Däremot är jag betydligt mer oroad över det andra problemet: den artificiella intelligensens effekt på oss människor och på våra förmågor.

Om en AI redan klarar advokatexamen, kommer den snart också att kunna göra juridiskt arbete och till exempel driva ärenden i domstol? Artificiell intelligens används redan inom ett brett spektrum av områden och yrken, och många tror att vi är på väg mot en revolution inom det pressade sjukvårdssystemet, när maskiner kommer att kunna ställa diagnoser och till och med utveckla ny precisionsmedicin.

Endast människan kan ta ansvar

Problemet är att just för att maskiner inte är människor som har rättigheter och skyldigheter kan de inte hållas ansvariga när fel uppstår. Paradoxalt nog är det bara människorna, som förmodligen har långt fler brister än maskiner, som kan påta sig ansvar när misstag görs.

Därför kommer de flesta av oss förmodligen att vara mer trygga med processer och arbetsflöden inom till exempel juridik och medicin, där människor (också) är inblandade, även om det objektivt sett kommer att göras fler misstag när människors omdöme är inblandat.

Jag tycker inte att det är irrationellt att se på det på det sättet, för vi har ett grundläggande behov av att kunna utkräva ansvar – och det förutsätter en mänsklig närvaro.

Hur är man en ansvarsfull person?

Min personliga förhoppning är att hela utvecklingen av artificiell intelligens kan få oss att diskutera frågor om vad det innebär att vara en ansvarsfull person.

Många mänskliga aktiviteter har inte felfrihet, snabbhet och optimering som mål, utan snarare ett personligt engagemang och en mognad av färdigheterna att ta ansvar för det man gör.

Studenter i högre utbildning kan redan skriva uppgifter med chatbots, och detta kan måhända ge dem ett högt betyg. Men förhoppningsvis går de en utbildning för att de vill fördjupa sig i juridik, medicin eller psykologi och inte bara få ett högt betyg.

Kunskap är ett engagemang i världen

AI är ett instrument, och en okritisk tillämpning kommer att förstärka den instrumentalisering av kunskap som vi har bevittnat under de senaste decennierna.

Varför forska i något som inte omedelbart ger vinst på en marknad? Varför komma ihåg något, när svaret bara kan googlas? Varför reparera sin trasiga tröja, när man bara kan slänga den och köpa en ny? Varför skaffa sig kunskap, när man har tillgång till en chatbot?

Jo, för att det har elementärt mänskligt värde att förstå den värld man lever i.

Kunskap är inte bara information på internet som kan skördas och serveras av en artificiell intelligens, utan ett personligt engagemang i världen.

Artikeln är översatt och tidigare publicerad i Altinget.dk.