Allt tydligare att högeralliansen har en ny oppositionsledare
Nog känns det som att valrörelsen pågått under hela mandatperioden. Men sedan i torsdags är den igång på allvar och vi kan av allt att döma vänta oss valkampanjer som kan bli både aggressivare och tuffare än någonsin förut.
Ola Mårtensson
Lärare, fristående krönikör AltingetTill förmiddagskaffet i torsdags (2/6) fick det politiska Sverige tillgång till den sista stora SCB-mätningen före valet. Gissningsvis var besvikelsen stor på högeroppositionens kanslier. Efter snart fyra år av tämligen högt tonläge har fortfarande M, KD, SD och L tillsammans ett lägre stöd än vad S, V, C och MP har ihop. Klart stressande för partister som vill byta ut Anderssons regering.
SD tog ledartröjan
Åkesson lät inte vila på hanen, samma dag som den viktiga mätningen publicerades riktade Konstitutionsutskottet hård kritik mot justitieminister Morgan Johansson (S) varpå SD i sin tur riktade en misstroendeförklaring mot nämnde minister.
Särskilt lång tid tog det inte förrän ledarna för Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna slöt upp bakom det missnöjet.
Viktigaste mätningen
Mycket kan hända från en SCB-mätning i juni till valresultatet i september, och i synnerhet med en riksdag som den vi har haft sedan valet 2018. Men mätningen är viktig för att avläsa stämningarna inför det som komma skall. Och för partiernas självkänsla.
Det blir allt tydligare att partierna i högeralliansen följer Åkesson sakpolitiskt och retoriskt.
Socialdemokraterna går in i valrörelsen med gott självförtroende. Skulle SCB-mätningen bli valresultat skulle S få sitt bästa resultat sedan Göran Perssons dagar som partiledare. För Liberalerna och Miljöpartiet är läget dystert, bägge partierna ligger under spärrgränsen på fyra procent. Men tilläggas bör att Miljöpartiets trend är negativ medan Liberalernas är positiv.
L ökar sitt stöd från 2,5 till 3,4 med sin nye partiledare Johan Pehrson. Att Pehrson dessutom vann TV4:s partiledardebatt enligt Aftonbladets läsare, något hans företrädare aldrig ens var i närheten av någon gång, ger en föraning om att Liberalernas chanser att klara riksdagsspärren i höst är bättre än de varit på ganska länge. Pehrson verkar inte bara trivas i partiledarrollen, han uppskattas även av hela sitt parti, vilket är en hyfsat stor fördel i en valrörelse.
Straffa eller belöna spelet
Frågan är hur väljarna kommer att uppfatta den röra som utspelat sig inför öppen ridå under veckan som gått. Hur kommer de att belöna eller straffa det politiska spel som det blir allt tydligare att såväl regeringen som högeroppositionen ägnar sig åt.
Låt mig ge två exempel: Statsminister Andersson som tillmäts ett högt förtroende i mätningarna, äventyrade det ordentligt när hon gjorde kabinettsfråga av misstroendeomröstningen mot justitieministern.
KD-ledaren Ebba Busch, som i söndagens partiledardebatt i TV4 räckte ut en hand till statsministern, uppfattades säkert av en del väljare som både initiativrik och kompromissvillig. Möjligen äventyrade hon några av dem efter uttalandet till TT där hon säger: ”Kristdemokraterna behövde ställa sig bakom misstroendet mot justitieminister Morgan Johansson (S) eftersom partiet inte hade överlevt om man lagt ner sina röster”. Och så tillägger Busch: ”Vi hade förlorat betydligt mer om vi upplevts rädda kvar Morgan Johansson”.
Åkesson oppositionsledare
Åter till SCB-mätningen. Ebba Buschs KD lyfter något i mätningen, även om partiet har en bit kvar till förra valresultatet. För Moderaterna pekar kurvan neråt och för Sverigedemokraterna ser det likadant ut.
Kanske kan SD:s vikande siffror i denna mätning bero på Natofrågan och att partiet svängt där. Samtidigt går det inte att sticka under stol med att det just nu är Sverigedemokraterna som leder oppositionen, vilket på sikt borde gynna partiet. Det blir allt tydligare att partierna i högeralliansen följer Åkesson sakpolitiskt och retoriskt. Att det dessutom var Åkessons sverigedemokrater som gick i bräschen för misstroendeförklaringen stärker ytterligare bilden av att det är i Sverigedemokraterna som oppositionsledaren finns.
I dag framträder högerpartierna tämligen enigt, frågan är om de kommer fortsätta göra det den dag då SD är Sveriges näst största parti i riksdagen.
Spelet fortsätter
För den som inte tröttnat på politiskt spel, opålitliga vildar, tal om regeringskriser och hot om misstroenden, var lugn. I nästa vecka ger kammaren nästa akt i skådespelet: Omröstning om vårbudgeten.
Ola Mårtensson är förstelärare och fristående krönikör i Altinget.
Tidigare krönikor
- Valrörelsen skulle bli bättre om vi pratade om klyftor och konkurrens
- När arbetarpartiet bryr sig om arbetarna
- Hårda tag måste gå hand i hand med förebyggande insatser
- Nationella satsningar på elevhälsan och BUP krävs i Ukrainakrigets spår
- Rektorsomsättningen måste minska – skolreformer riskerar falla platt
- Vart tog lärarna vägen, Agenda?
- Dags att två lärarfack blir ett
- Lyft fram visionerna för svensk landsbygd
- Is i magen skulle gynna debatten
- Fokusera på skolans verkliga problem under valåret
- Hedersordförande med rätt att kritisera
- En frigjord socialdemokrati utan MP som överrock
- Den folkliga förankringen är förlorarare när medierna bevakar kongresserna
- Läslusten avgörande för både den enskilde och samhället
- Gör skolmaten till en fredad zon från nedskärningspolitiker
- Att ställa rimliga krav på elever är att bry sig på riktigt
- En ny röd ytterkant också i Sveriges riksdag?
- En öppen process vore bra både för S och för politiken
- Svensk politik behöver ett reningsbad
- Gör som i Danmark – skrota den fasta valdagen
- Gratis lovaktiviteter borde permanentas bortom pandemin
- Mobiltelefonförbudet - tröttsam symbolpolitik
- Pisa i all ära, men nu krävs drastiska åtgärder för ökat läsande
- Avregleringar har rullat ut röda mattan för skuggsamhället
- Frågan om framtidens skola handlar om vilket samhälle vi vill ha
- Svårt för Sabuni att göra en Busch