Ärkebiskopen: Kyrkans kulturarv förfaller om inte staten tar sitt ansvar

Sverige har, som få andra länder, ett stort antal välbevarade kyrkor med tillhörande inventarier. De 3 400 kyrkobyggnaderna med sin omgivande miljö är en tillgång inte bara för Svenska kyrkan och dess medlemmar, utan för hela befolkningen. De berättar en tusenårig historia och reser sig som synliga tecken på kontinuitet och trygghet. Det är byggnader och miljöer som har varit ovärderliga för de som gått före oss och som behöver bevaras och kunna brukas av framtida generationer.

Men detta världsunika kulturarv lever i dag på lånad tid. Det är nu dags för staten att ta sitt fulla ansvar för dess fortlevnad.

Urholkats till smärtgränsen 

När Svenska kyrkan och staten fick förändrade relationer år 2000 kom parterna överens om att kyrkan ska tilldelas så kallad Kyrkoantikvarisk ersättning genom statens årliga budgetbeslut i riksdagen.

Det urholkade penningvärdet innebär en kvarts miljard mindre varje år jämfört med vad statens egen utredning bedömde var rimligt när systemet arbetades fram

Den kyrkoantikvariska ersättningen ska kompensera Svenska kyrkan för de överkostnader som uppstår vid vård och underhåll och för de begränsningar i nyttjanderätten som kulturmiljölagen medför. Denna ersättning har år efter år urholkats på ett sätt som nu nått smärtgränsen.

Statskontoret som 1996 beredde frågan inför relationsändringen mellan staten och Svenska kyrkan föreslog att staten successivt skulle tillföra medel till en nivå om 460 miljoner kronor per år. Detta successiva införande slutfördes 2009. Sedan dess har ingen ytterligare höjning gjorts. Omräknat motsvarar 460 miljoner kronor 1996 över 700 miljoner i dagens penningvärde. 

En kvarts miljard mindre än tänkt 

Det urholkade penningvärdet innebär en kvarts miljard mindre varje år jämfört med vad statens egen utredning bedömde var rimligt när systemet arbetades fram. Det är ohållbart.

Behoven är stora: varje år söker Svenska kyrkans församlingar stöd för flerdubbelt de medel som finns. Underhållsskulden växer, med risk för skador och mer kostsamma insatser längre fram. Om inte staten tar sitt ansvar riskerar Sveriges största sammanhängande kulturarv, ett kulturarv som tillhör oss alla, att förfalla. 

Mot den här bakgrunden har Svenska kyrkan tagit fram ett konkret och hållbart förslag:
 

• Höj den kyrkoantikvariska ersättningen successivt från dagens nivå på 460 miljoner till 700 miljoner kronor år 2027. Det innebär att ersättningen i praktiken återställs till dess ursprungliga värde. För att höjningen ska kunna göras på ett ekonomiskt ansvarsfullt sätt föreslår vi att det görs i en trappa där 80 miljoner årligen tillförs anslaget under en treårsperiod med start 2025. En sådan höjning motsvarar 2 promille av reformutrymmet i den återhållsamma statsbudgeten för 2024.t. Att det skulle saknas pengar håller därför inte som motargument. Det som krävs är politisk vilja.  
  
  
• Inflationsskydda anslaget från och med 2028 genom att det uppräknas årligen med till exempel konsumentprisindex. Så kan vi undvika att det på nytt uppstår en sådan urholkning som har skapat dagens allvarliga läge.

Till våren ska regeringen presentera en skrivelse till riksdagen om det kyrkliga kulturarvet som kommer behandlas i kulturutskottet. Mot den bakgrunden träffade företrädare för Svenska kyrkan strax före jul ledamöter i kulturutskottet från samtliga riksdagspartier för att presentera problembilden och vårt förslag. Svenska kyrkan har också föredragit förslaget för de politiska ledningarna på Kulturdepartementet, som ansvarar för kyrkoantikvarisk ersättning och Socialdepartementet, som ansvarar för trossamfundens förutsättningar.

Finns ett brett intresse för kulturarvet 

Vårt förslag har mötts av stort intresse och de politiska företrädarna betonar att frågan är mycket viktig. Vår bild är att det sedan länge finns ett brett och genuint intresse för det kyrkliga kulturarvet bland riksdagens partier. Men trots det har ersättningen succesivt urholkats till dagens ohållbara nivå.  

Svenska kyrkan har nu tagit fram ett väl avvägt förslag där staten med pengar som är en ytterst liten del av statsbudgeten kan ta sitt ansvar för det världsunika kulturarv som svenska folket värdesätter.

Det kyrkliga kulturarvet är ett gemensamt ansvar. Ett ansvar också för varje enskild riksdagsledamot. Den här gången får det inte stanna vid vackra ord. Nu är tid att agera.