Att bara tycka om artskyddet håller inte – vi är trygga med vår tolkning

Förgäves letar vi efter sakargumenten men hittar bara vad som framstår som allmänt tyckande. Sedan debatten dragit i gång har vi inte sett någon som kommit med några andra konkreta rättsfall eller dokumentation som tyder på att vårt sätt att följa domarna är felaktigt. Att kritisera vår argumentation för att vara för grund utan att själva framföra sakliga och underbyggda argument, gör att resonemanget faller platt.

”Det är att vägleda”

Analyserna gör vi som fristående och opartisk myndighet.

Enligt den rättspraxis som utvecklat sig i Sverige sedan mars förra året, är det inte längre möjligt att bortse från att samtliga fågelarter omfattas av förbuden i 4 § artskyddsförordningen. Det är inte heller möjligt att göra någon åtskillnad mellan olika fågelarter vid tillämpningen av förbuden i den bestämmelsen, oavsett om arten är hotad eller inte. Det står i vägledande domar och när rättsutvecklingen förändras måste vi som myndighet följa den. Det är inte att vilseleda, det är att vägleda. Analyserna gör vi som fristående och opartisk myndighet.

Otydlig och rättsosäker

Enligt Skogsstyrelsen är den debatt som nu utspelar sig ytterligare ett tecken på att tillämpningen av den här lagstiftningen är otydlig och rättsosäker. Som Skogsstyrelsen framförde redan år 2016 tillsammans med Naturvårdsverket finns det ett behov av att se över artskyddsförordningen så att den blir rättssäker, effektiv och tillämpbar, både för enskilda och myndigheten.

Debattörerna menar också att olika medlemsstater har valt olika lösningar. Hur andra länder valt att implementera skyddet för fåglarna är för oss sekundärt eftersom det är den nuvarande nationella lagstiftningen som Skogsstyrelsen måste förhålla sig till och tillämpa.

Miljöministern gav den 3 mars besked att det kommer ändringar i artskyddsförordningen och det skyndsamt. Detta besked tyder enligt Skogsstyrelsens mening på att frågan om artskyddsförordningens tillämpning för fåglarna inte har ett så enkelt svar som att det är Skogsstyrelsen som har övertolkat den nya rättspraxisen. Att det finns aktörer som tycker att kartan borde se ut på ett annat sätt, kommer inte att förändra den verkligheten.