Dags att alla barn får välja skola

Nu har Sveriges elever börjat skolan efter ett långt sommarlov, för en del för första gången. Det är pirr i magen och längtan efter kompisar, men för en del är skolstarten oro och ångest. Vissa barn har inte ens någon skola att gå till och andra är stressade över att komma tillbaka till en skola som man vet inte kommer att fungera.

För det är ett faktum att alltför många skolor inte är tillgängliga för elever med funktionsnedsättning – varken fysiskt, socialt eller pedagogiskt. Tillräcklig kompetens saknas, nödvändigt stöd finns inte eller fungerar inte och alltför många skolbyggnader utesluter genom sin otillgänglighet vissa elever från att gå i skolan. Brister i arbetsmiljön kan bidra till sjukdomssymtom och begränsa barn och ljus, ljud och andra intryck göra barn så kognitivt utmattade att de till slut inte klarar av att vistas i skolan.

”Det annars heliga fria skolvalet”

Trots att barn med funktionsnedsättning kan ha ett stort behov av att välja skola är det i stället så att många i praktiken inte omfattas av det annars heliga fria skolvalet. Förutom att exkluderandet i sig kan leda till psykisk ohälsa kan möjligheten att välja skola vara avgörande för att klara både kunskapsmål och – i framtiden – sin egen försörjning och möjligheter till ett självständigt liv.

Var finns ambitionen hos såväl utredning, regering och skolpolitiker att på riktigt implementera FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning?

Just nu bereds förslagen i betänkandet ”En mer likvärdig skola— minskad skolsegregation och förbättrad resurstilldelning”. Utredningen har haft i uppdrag att utreda hur skolan kan göras mer likvärdig och har lämnat förslag kring skolvalet. Men inget borttagande av de undantag som i dag begränsar dessa elevers möjlighet att välja föreslås. Ska vi fortfarande ha regler som begränsar och ger sämre förutsättningar för vissa elever? Vilka incitament finns det då att skapa skolor som fungerar för alla?

Var finns ambitionen?

Redan 2014 kritiserade FN:s övervakningskommitté för konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning Sverige för att skolor kan neka att ta emot vissa elever med funktionsnedsättning med hänvisning till organisatoriska och ekonomiska svårigheter. 2015 fick Sverige också kritik från Barnrättskommittén. Men häpnadsväckande nog nämns kritiken inte ens i betänkandet. Hur är det möjligt?

Var finns ambitionen hos såväl utredning, regering och skolpolitiker att på riktigt implementera FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning? Den som förbinder Sverige att ändra diskriminerande bestämmelser, såsom nämnda regler i skollagen, och göra alla skolor tillgängliga.

Otillgängliga skolmiljöer

Vi saknar en planering för hur Sveriges skolor – både befintliga och nya – ska bli tillgängliga för elever med funktionsnedsättning ur såväl pedagogiskt, socialt som fysiskt perspektiv. En sådan brådskar, för fram till år 2026 beräknas 1 400 nya förskolor och skolor att byggas i Sverige. Regeringen har åtagit sig att allt nytt som tas fram ska fungera oavsett alla våra olika behov och förutsättningar vilket också gäller skolbyggnader. Men hur säkras det?

Inte heller betänkandet ”Bättre möjligheter för elever att nå kunskapskraven” föreslår skarpa åtgärder i detta avseende, trots att dagens otillgängliga skolmiljöer bidrar till sämre förutsättningar att nå kunskapsmålen.

Dags att agera

Vi uppmanar regeringen att skyndsamt:

• Avskaffa diskriminerande undantag i skollagen som tillåter att en elev med funktionsnedsättning kan nekas plats på en skola eller begränsas stöd med hänvisning till betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter.
• Föreslå att skollagen kompletteras med krav på en universellt utformad skolmiljö.
• Ta fram en tydlig strategi för hur Sveriges förskolor och skolor – nya som befintliga – ska göras tillgängliga för alla barn.

Femton procent av Sveriges skolelever går ut grundskolan utan gymnasiebehörighet och vi har skäl att tro att många av dessa har funktionsnedsättning. Det är här och nu valet görs om vi investerar i utbildade, trygga och väl fungerande barn, ungdomar och senare vuxna – eller om vi ska betala notan i efterhand.