Dags att ge politiska förutsättningar för Sveriges konstexport

Den 9 april presenterade regeringen sin strategi för företag i kulturella och kreativa branscher. Skrivelsen framhåller en rad områden som behöver stärkas för att företag inom de kulturella och kreativa branscherna (KKB) ska ha rätt förutsättningar att verka och växa.

I ljuset av strategin och i syfte att möta den, vill vi lyfta fram det svenska konsthantverket – ett konstfält i stort behov av prioritering, med potential att sopa banan på den internationella kulturkartan.

Exceptionellt hög nivå

Det svenska konsthantverksfältet håller exceptionellt hög nivå, sett både i en nationell kulturkontext och i jämförelse med en internationell bransch.

I höst går Stockholm Craft Week av stapeln för sjätte året i rad, ett evenemang som senast lockade 21 000 besökare. Intresset för hantverk och konsthantverk ökar, en lokal och internationell publik strömmar till och utländska gallerister efterlyser svenskt konsthantverk.

Paradoxalt nog visar undersökningar bland våra 800 medlemmar att en hög andel professionella utövare överväger att lägga verksamheten på hyllan. Ekonomin går inte ihop och kampen för överlevnad tär alltför hårt på familjeliv och egen hälsa. Det som utåt sett ser ut som framgång motsvaras inte i den verklighet som konsthantverkare lever i.

Vi ser ett antal orsaker till detta, och vi har förslag på åtgärder som möter  såväl den nya strategin som andra aktuella utredningar och rapporter.

Kulturrådets har en stor roll 

Ett av strategins mål är att närvaron av svenska företag på internationella marknader ska öka och bland annat pekas Kulturrådets roll och uppdrag ut. Här vill vi framhålla att de projektstöd som Kulturrådet har att fördela till internationalisering och kulturexport är gravt underdimensionerade.

Snarare cementerar Kulturrådet inställningen att en internationell satsning förutsätter att alla inblandande ska arbeta ideellt

Vid den senaste fördelningen av projektbidrag till kulturlivets internationalisering beviljades de sökande inom bild- och formområdet 429 000 kronor, fördelat på tio aktörer. Det motsvarade 2 procent av sökta medel. Kostnaden för att medverka vid ett internationellt sammanhang – exempelvis konsthantverksmässor – är hög, en halv till en miljon kronor eller mer. Det är svårt att se hur ett så litet anslag som 2 procent av omkostnaderna ska vara till reell nytta.

Snarare cementerar Kulturrådet inställningen att en internationell satsning förutsätter att alla inblandande ska arbeta ideellt och att utställande konstnärer ska satsa ur egen plånbok och ta risken för ekonomisk katastrof. Om regeringen på allvar vill främja kulturexport (inom fler branscher än spelföretagen), så behövs åtgärder.

Vi föreslår att Kulturrådets möjligheter att stötta kulturlivets internationalisering inom bild- och formområdet utökas och att behovet av exportstöd och samverkan möts upp i fler politikområden – i enlighet med strategin.

Vikten av skattepolitik  

Precis som Konstnärernas Riksorganisations nyligen publicerade rapport ”Konstbranschen i siffror” pekar strategin också ut vikten av kontakt- och nätverksskapande aktörer. Ett specialiserat konstfält kräver specialiserad kompetens och väl underbyggda nätverk.

Här kan Konsthantverkscentrum fylla ett akut behov av kontaktytor och växla upp sitt internationella engagemang. Vi föreslår att Konsthantverkscentrum ges ett nationellt uppdrag att internationalisera det svenska konsthantverket.

Varken den nya strategin eller utredningen som föregick den, SOU 2022:44, omfattar området skattepolitik. Här kommer dock promemorian om nya mervärdesskatteregler för konstverk, Fi2023/02694, med ett konstruktivt förslag, som skulle innebära att även återförsäljare av konstverk ska omfattas av den lägre procentsatsen 12 procent, en skattesats som i dag endast får tillämpas vid konstnärers egen försäljning. Förslaget skulle innebära bättre förutsättningar för de aktörer som säljer konstverk, vilket också gynnar konstnärerna.

Konsthantverk däremot beskattas alltid med 25 procent, även vid egen försäljning, då det betecknas som ”brukskonst”. Här vill vi komma med ett klargörande: konsthantverk är föremål egenhändigt tillverkade av en upphovsperson i konstnärligt syfte. Konsthantverk kan inte särskiljas från andra konstverk ur ett funktionsperspektiv.

Dags för långsiktiga mål 

Vi föreslår att professionellt konsthantverk omfattas av begreppet ”konstverk” i skatteteknisk benämning. En sådan uppdatering av begreppen skulle innebära bättre förutsättningar för den enskilde konsthantverkaren, likaväl som för de få och viktiga försäljningsplatserna, de specialiserade kooperativen och gallerierna. 

Redan 2002 kom rapporten ”Det är konsthantverkets tur”, författad av Susanne Helgeson på uppdrag av IASPIS, International Artists Studio Program in Sweden, med syftet att internationalisera det svenska konsthantverket.

Sedan dess har förutsättningarna för yrkesverksamma konsthantverkare inte förbättrats, snarare cementerats och fortsatt förutsätta ideella krafter. Nu är det dags för långsiktiga förbättringar och att regeringen visar att de menar allvar med sin nya strategi för kulturella och kreativa branscher.

Det är verkligen konsthantverkets tur!