Debatt: Resursfördelningen till skolan kan göras mer träffsäker

Boel Vallgårda
Konstruktör av socioekonomiska resursfördelningsmodeller för kommuner och medlem i Nätverket för en likvärdig skola

Grundskoleutredningen En mer likvärdig skola – minskad skolsegregation och förbättrad resurstilldelning föreslår att statsbidrag för likvärdig skola ska bli mer omfattande. Det är behövligt, men statsbidraget bör även göras mer träffsäkert. Nuvarande modell gynnar de vinstsyftande huvudmännen.

Modellen missar målet

För att skatta hur behoven skiljer mellan olika kommuners elevgrupper har Statistiska centralbyrån (SCB) gjort beräkningar av samband mellan att inte uppnå gymnasiebehörighet och föräldrarnas utbildningsnivå, nyligen invandrad, föräldrarnas inkomst med flera variabler som visar sig ha samband med risk att inte uppnå behörighet.

Skolkommissionens uppdrag till SCB var att utforma en träffsäker modell för fördelning mellan kommuner. Men modellen tillämpas inte till att fördela mellan kommuner utan till att fördela mellan huvudmän och då blir träffsäkerheten betydligt lägre.

Söker sig till olika skolor

Modellen tillämpas inte till att fördela mellan kommuner utan till att fördela mellan huvudmän och då blir träffsäkerheten betydligt lägre.

Boel Vallgårda
Medlem i Nätverket för en likvärdig skola

Fördelningsmodellen tar ingen hänsyn till att i alla socioekonomiska grupper finns elever med större eller mindre behov av stöd och att de tenderar att söka sig till olika skolor inom kommunen.

Elever från skolambitiösa hem och mer självgående elever i alla socioekonomiska grupper är mer benägna att välja bort den lokala skolan till förmån för en skola med högre resultat och med elever som har socioekonomiskt högre status. Samtidigt är kamratkretsen särskilt viktig för elever som har en otrygg hemsituation. Därför är de mer benägna att stanna på den lokala skolan.

Elever vill inte avvika från sin grupp och den som har svårigheter i skolan väljer sällan en skola där eleverna i snitt har höga betyg. Skolor med höga krav på självdisciplin och egenansvar undviks av elever med beteendesvårigheter. På alla dessa sätt får tillvalda skolor en gynnsammare elevsammansättning, som inte avspeglas i den socioekonomiska fördelningsmodellen.

Ny variabel avvisades

Detta missgynnar de kommunala skolorna och gynnar de vinstsyftande koncernerna som systematiskt marknadsför sig för att locka till sig mer självgående elever och repellera mer stödbehövande elever.

Denna brist i modellen, att underskatta mer socialt utsatta skolors behov, kan till en del avhjälpas genom att komplettera modellen med variabeln skolans socioekonomiska status. Detta eftersom den delvis samvarierar med hur mer och mindre självgående elever väljer skola. Denna variabel föreslogs av SCB, men avvisades av Skolkommissionen, med det tveksamma argumentet att kommunerna kunde påverka skolornas socioekonomiska status. Hur det nu förväntades ske och hur det skulle gynna en kommuns totala tilldelning återstår att förklara.

Missgynnar de socialt utsatta

En annan brist är att modellen inte beaktar att den största risken för att en elev misslyckas är kombinationen av flera riskfaktorer. Till exempel kombinationen pojke och kortutbildade föräldrar kan antas ge en större risk än de två faktorerna var för sig. Detta missgynnar socialt mer utsatta kommuner och gynnar vinstsyftande koncerner på kommunala skolors bekostnad.

Denna diskriminering bekräftas av SCB test av modellen. De jämför kommuners modellberäknade andel som inte uppnår behörighet med faktiskt andel som inte uppnår behörighet (SOU2017:35, sid 445). Då framgår det tydligt att modellen tenderar att underskatta risken i kommuner som är socialt mer utsatt och att överskatta risken i kommuner som har en mer privilegierad elevgrupp.

Remissinstansen Nätverket för en likvärdig skola påtalar i sitt svar bland annat dessa brister i styrningen av pengar. Nu är det upp till riksdagsledamöterna att ta frågan om en likvärdig skola på det allvar den förtjänar.