Demokratiskt problem att Europakonventionen väger lika tungt som svensk grundlag

Riksdagen är den yttersta representanten för den svenska folkviljan, grundlagsstiftare och försvarare för vår demokrati. I varje fall är det så som den vill uppfattas. Och till viss del är det sant.

Riksdagen har abdikerat

Riksdagen har stiftat grundlagar som bestämmer vårt statsskick, val, rättssystem, över hur statsministrar tillsätts och avsätts och hur de får utöva sin makt att styra riket. Men den bestämmer inte över vilka värderingar som ska styra tolkningarna av de lagar den stiftar. Riksdagen har abdikerat från den viktiga grundlagsstiftande rollen till förmån för en domstol i Strasbourg, Europadomstolen.

Nio av tio riksdagsledamöter är nog omedvetna om att svensk grundlag skapas mer eller mindre dagligen i Strasbourg, utan att de har något som helst inflytande över besluten. De som förstår det tiger antagligen om sin kunskap därför att de har större förtroende för domarna i Strasbourg än för sina kollegor i riksdagen.

Vad som hänt är att Sverige i all välmening har gett en internationell konvention, Europakonventionen, status av grundlag i vår regeringsform. Konventionen återges som grundlagstext i vår författningssamling. Problemet är att det är en programtext och inte en lagtext, för att fungera som lag behöver den tolkas. Högsta domstolen har i ett prejudicerande utslag slagit fast att det är upp till Europadomstolen att göra tolkningarna, som får karaktären av gällande rätt.

Orimliga tolkningar i Europadomstolen

Det betyder till att börja med att vad som är grundlag i Sverige kan ändras från en dag till en annan, utan att svenska folket genom riksdagen är inblandad på minsta sätt. Ännu mer problematiskt är att Europadomstolens tolkningar ofta står i strid med vad vi i Sverige uppfattar som rätt och rimligt. Det är ett växande problem som riksdagen får allt svårare att blunda för.

Låt mig ge ett par exempel. Domstolen har slagit fast att kriminella inte får avvisas eller utvisas till sina hemländer om länderna inte har ett fungerande rättssystem. Och eftersom de som kommer till Sverige för att bedriva organiserad brottslighet sällan kommer från länder med sådana rättssystem fungerar vår grundlag som ett lockbete. Till Sverige kan man komma utan risk för att bli skickad tillbaka. Det strider helt klart mot vad åtminstone nittio procent av svenskarna tycker är rätt och rimligt. Kommer man hit för att ägna sig åt knarkhandel, trafficking och gängkrig så borde man kunna skickas tillbaka till sitt hemland.

De nittio sovande procenten i Sveriges riksdag behöver vakna upp.

Ett annat exempel. Skolinspektionen har stängt skolor för att barnens intressen inte har tagits till vara. Men när beslutet överklagats har domstolen måst ta hänsyn till Europadomstolens synsätt. Enligt Europadomstolen är tillståndet att driva skola en ägandreätt som inte utan synnerliga skäl kan undanröjas.

Barnens rätt är i fara

Att få tillstånd att driva skola är alltså en form av ”förläning” som har ett ekonomiskt värde som kan köpas och säljas. Också det strider mot vad de flesta svenskar känner är rätt. Synsättet har som bekant spritt sig till HVB-hem. Tillstånd ges inte till personer som är lämpliga att driva hemmen, utan till företag som i sin tur kan köpas och säljas på Blocket – helt i Europadomstolens anda. Av rädsla för att kränka de kriminellas privatliv vågar polisen inte berätta för socialtjänsten vilka hem som drivs av gängen.

Själv väntar jag med spänning på när ett ärende om omhändertagande av barn kommer upp till Högsta domstolen. Vår juridiskt aningslösa riksdag har också antagit barnkonventionen som en slags semikonstitutionell lag, trots att den har en syn på barns rätt som strider mot Europadomstolens tolkning av barn som en del av föräldrarnas äganderätt.

Högsta domstolen kan tvingas avgöra vad som väger tyngst: föräldrarnas äganderätt enligt regeringsformen eller barnens rätt enligt barnkonvention. Jag är rädd för att barnens rätt i Sverige är i fara.

De nittio sovande procenten i Sveriges riksdag behöver vakna upp. Svensk grundlag borde stiftas av Sveriges riksdag och inte kunna ändras utan svenska folkets medverkan.