Det är dags att slopa lovskolan

Extra anpassningar, särskilt stöd, pedagogiska och skolsociala utredningar till trots, många elever når inte grundläggande behörighet till gymnasieskolan. Det är ett stort problem för samhället eftersom elever som inte klarar skolan i högre grad än andra riskerar att hamna i arbetslöshet, utanförskap eller kriminalitet. Men framförallt är det ett stort problem för den enskilda människan. Trots nio år i skolan saknar uppemot 15 procent av niondeklassarna grundläggande behörighet till gymnasiet, det vill säga lägst betyget E i svenska/svenska som andraspråk, engelska, matematik samt ytterligare fem av ämnena.

Resurserna till den ordinarie skoltiden

Det är ganska många tonåringar det handlar om. Avslöjar inte denna siffra på 15 procent att något är ruttet i systemet? Nio års studier och ändå inte i mål. Skylla på lata ungdomar, lågt ställda krav och flumskola är säkert populärt i somliga kretsar. Men vore det inte rimligare om satsningarna på lovskola och likande kom skolan till del i den befintliga verksamheten så att fler elever fick det stöd de behöver tidigare.

Och även om det moderata förslaget kombineras med utökad undervisningstid från lågstadiet undrar jag om det är rätt väg att gå.

Lösningarna med lovskolan, som regeringen bygger ut med fler timmar inför kommande läsår, och förslagen om lovskola redan i årskurs ett och läxläsning i skolan som lärare ska ordinera, som Moderaterna föreslår (Ämnesläraren, 1/6-22), bygger vidare på ett system som inte fungerar tillräckligt bra. Och även om det moderata förslaget kombineras med utökad undervisningstid från lågstadiet undrar jag om det är rätt väg att gå.

Olika typer av lovskola

Skoldebattören och rektorn Linnea Lindquist förde ett intressant resonemang på Twitter häromdagen där hon menade att det inte går att tala om lovskola på högstadiet och lovskola på lågstadiet som samma typ av lovskola. Jag citerar Lindquist: ”Lovskola på lågstadiet har ett långsiktigt syfte. Lovskola på högstadiet har ett kortsiktigt syfte”. Det förstnämnda att säkerställa grundläggande färdigheter, det senare att lyfta elever från F till E.

Det är en intressant reflektion och jag delar den till stora delar. Men varför kan detta inte göras under befintlig undervisningstid? Och varför handlar denna debatt om räddningsinsatser utanför den vanliga skoltiden och inte om hur man bygger ett robust system från början?

Mer skola ökad lärlust?

Eleverna tillbringar redan i dag mycket tid i skolan. Kan verkligen längre skoldagar och kortare lov för elever som har svårt för sig i skolan, som är sena i utvecklingen, som är skoltrötta, som har sociala problem som gör att de inte orkar skoldagarna, som mår psykiskt dåligt vara den bästa lösningen? Kommer lär- och läslusten då? Blir betygshetsen mindre? Kommer barnen och ungdomarna må bättre då?

Otillräckliga resurser

En alternativ lösning till längre skoldagar, kortare lov och lappningar och lagningar i ett skolsystem med för liten kostym skulle kunna vara något så radikalt som fler lärare, specialpedagoger, speciallärare, lärar- och elevassistenter, fritidsledare, socialpedagoger och kuratorer i svenska skolor. Eftersom 15 procent av niondeklassarna inte når grundläggande behörighet till gymnasiet är resurserna bevisligen inte tillräckliga i dag.