En öppet subjektiv journalistik präglad av mångfald vore befriande

”Absolut! Alla gånger!” Svaret levereras med ett stort leende. Frågan som SVT:s reporter ställt till en kvinna som stannat för att tanka sin bil är huruvida det är ”rimligt att höja priset för klimatets skull”.

Det gavs inga svar gällande huruvida Stjärne anser det problematiskt att förtroendet för Public Service skiljer mellan olika politiska läger.

Jag ser klippet i efterhand, då det dykt upp i mina flöden på sociala nätverk. Det lyfts att intervjuer i Stockholms innerstad kanske inte ger en bra representation av vad gemene medborgare anser om höjda dieselpriser. Även om inslaget som helhet har med personer som inte riktigt visar samma förtjusning över notan kan jag inte låta bli att tänka att det utgör ett typexempel på sådant som kan påverka förtroendet för Public Service.

SVT-chefens svar var lite sisådär

I säsongsavslutningen av 30 minuter, SVT:s intervjuprogram där rutinerade Anders Holmberg varje vecka under en halvtimme ställer enskilda makthavare mot väggen, var det ingen mindre än SVT:s vd Hanna Stjärne som fick svara på frågor. Eller ja, som fick frågor ställda till sig. Svaren var det lite sisådär med, trots upprepade försök.

Det gavs inga svar gällande huruvida Stjärne anser det problematiskt att förtroendet för Public Service skiljer sig åt mellan olika politiska läger. Däremot vet alla vi som såg programmet att Stjärne är så van vid frågor om eventuell partiskhet att hon snabbt plockar fram standardsvar: SVT:s förtroende är genomgående högre än andra mediebolags, SVT fälls sällan i granskningsnämnden, forskarstudier visar en balans mellan hur de olika partierna skildras och journalisters eventuella politiska sympatier spelar ingen roll eftersom journalister är proffs.

Oförmågan att vara objektiv

Den första text jag skrev i offentligheten, innan jag var politiskt engagerad, handlade om media och journalisters förmåga – fast kanske snarare oförmåga – att vara objektiva. Jag delar nämligen inte Stjärnes åsikt att det faktum att journalistik är en profession räcker för att journalister kommer spegla omvärlden neutralt. Inte heller håller jag med henne om att de studier som genom mätningar av hur partier skildrats i valrörelser ger en tydlig bild av hur det ser ut med eventuell partiskhet.

Anledningen till detta är enkel: åsikter och uppfattningar är så mycket mer komplext än något som enkelt kan reduceras till mätbara data eller läggas åt sidan vid journalistiskt arbete, oavsett professionell förmåga. Det inslag jag nämner i början av denna text nämnde inga partier, men valet av plats och person att fråga om de nya dieselprisernas rimlighet påverkar förstås bilden som ges av det som faktiskt är en politisk fråga.

Alla begränsas av sin egen världsbild

Var och en som jobbat vetenskapligt vet att det är oerhört svårt att konstatera en enkel, självklar och tydlig sanning. Felkällorna är många, och den undersökandes val av utgångspunkter och frågeställningar kommer alltid att påverka resultatet.

Detta gäller givetvis även inom journalistik – ingen journalist kan utföra sitt jobb utan att någonstans välja frågor att ställa och ämnen att undersöka. Och ingen journalist, ingen människa, kan göra ett sådant urval utan att på något sätt begränsas av sin egen världsbild.

Öppen subjektivitet vore befriande

Det jag efterfrågade i den där första texten jag skrev var en ny sorts journalistik, där dessa begränsningar omfamnas i stället för att försöka undertryckas. Reportage där flera reportrar, med olika värderingar och därmed olika ingångar, gemensamt undersöker samma skeenden. Öppet subjektiva nyhetsreportage, kallade jag det.

Och faktum är att jag än i dag skulle tycka det vore en befriande omväxling att som ett komplement till, eller alternativt sätt att försöka uppnå, objektiva reportage få samma nyhet levererad ur flera perspektiv. Inte genom att journalister försöker spegla en mångfald utifrån, utan att de faktiskt tar med sig mångfalden själva när de formulerar sina frågor.