En valrörelse utan visioner och avgörande sakfrågor
En del jublade tidigt i söndags, andra hela natten. SVT:s valvaka skildrade stämningarna på de olika valvakorna och kvällen igenom fick vi se lyckliga sverigedemokrater som blivit näst störst och dansande liberaler och miljöpartister som firade att de fortfarande existerar som riksdagspartier.
Ola Mårtensson
Lärare, fristående krönikör AltingetFirandena är över och inledande regeringsförhandlingar har startat hos Moderaterna. Av allt att döma blir det en Kristerssonregering med ett, två eller tre partier. Håller sig resultatet som det ser ut nu har högern ett mandats övervikt. Den svagaste länken i laget stavas Liberalerna och man gör nog rätt i att hålla koll på personrösterna, kanske blir det en trilskande folkpartist som blir tungan på vågen? Kanske finns det trots allt någon kvar där som ställer socialliberalismen högre än att få sitta vid maktens falukorvsgrytor.
En stor förlorare
En av valets stora förlorare är Vänsterpartiet. V är partiet som vid flertalet tillfällen under den gångna mandatperioden pressat regeringen politiskt, som drivit den framför sig och som också drivit på för misstroende mot statsministern. Men i valrörelsen har partiets radikalitet domnat.
Visionslösheten och bristen på djupare ideologiskt kunnande fick ett ansikte.
Klassklyftorna växer, kapitalismen skördar ständigt nya offer här och runt om i världen, segregationen och hopplösheten i utsatta områden breder ut sig, de osäkra anställningarna blir allt fler, en stor majoritet av väljarna är precis som partiet kritiska till marknadsskolan och så vidare. Ändå backar Vänsterpartiet.
Visionerna som försvann
Det här behöver Vänsterpartiet gå till botten med. De kan till exempel börja i partiledarens insats i SVT:s partiledarutfrågning. Där viftades frågorna om partiets historia bort och kunde inte på ett trovärdigt sätt problematiseras av Nooshi Dadgostar och där kunde inte heller centrala socialistiska begrepp, som visionen om det klasslösa samhället, förklaras. Visionslösheten och bristen på djupare ideologiskt kunnande fick ett ansikte.
Men visionslösheten har inte bara funnits inom Vänsterpartiet. Den har till stora delar präglat hela valrörelsen. Centerpartiet levererade den kanske mest intetsägande kampanjen ”För Sveriges bästa”, Liberalerna har varit helt upptagna med att rädda sitt riksdagsskinn och Socialdemokraterna satsade nästan allt på Magdalena Andersson och hennes höga förtroende bland väljarna. Det gynnade säkert S i valet och på kort sikt. Men på lång? Och vart tog den klassiska vänster-högerkonflikten vägen i årets valrörelse?
SD den dominerande sakfrågan
Valrörelsen har puttrat kring otryggheten, invandringen och energipolitiken även om ingen av dem dominerat och många andra frågor har kommit bort. Ofta brukar det i valrörelser presenteras stora reformförslag som definierar hela valrörelsen, så skedde inte i år. Däremot har det grälsjuka, maktlystna och presidentvalslika fått ta plats.
Om man trots allt skulle peka ut något som dominerat valrörelsen så är det huruvida partierna är för eller emot att samarbeta med Sverigedemokraterna. Och det kan väl sägas vara en ganska dålig strategi för alla utom för just Sverigedemokraterna som är valets stora vinnare och som gissningsvis, i kraft av sin storlek, har mest att vinna i de nyss inledda regeringsförhandlingarna.
Ola Mårtensson är förstelärare och fristående krönikör i Altinget.
Tidigare krönikor
- ”Övriga partier” – morgondagens makthavare?
- Det är dags att slopa lovskolan
- Rimligt med medelväg mellan L och S om betygen
- Betygsinflationen här för att stanna?
- Allt tydligare att högeralliansen har en ny oppositionsledare
- Valrörelsen skulle bli bättre om vi pratade om klyftor och konkurrens
- När arbetarpartiet bryr sig om arbetarna
- Hårda tag måste gå hand i hand med förebyggande insatser
- Nationella satsningar på elevhälsan och BUP krävs i Ukrainakrigets spår
- Rektorsomsättningen måste minska – skolreformer riskerar falla platt
- Vart tog lärarna vägen, Agenda?
- Dags att två lärarfack blir ett
- Lyft fram visionerna för svensk landsbygd
- Is i magen skulle gynna debatten
- Fokusera på skolans verkliga problem under valåret
- Hedersordförande med rätt att kritisera
- En frigjord socialdemokrati utan MP som överrock
- Den folkliga förankringen är förlorarare när medierna bevakar kongresserna
- Läslusten avgörande för både den enskilde och samhället
- Gör skolmaten till en fredad zon från nedskärningspolitiker
- Att ställa rimliga krav på elever är att bry sig på riktigt
- En ny röd ytterkant också i Sveriges riksdag?
- En öppen process vore bra både för S och för politiken
- Svensk politik behöver ett reningsbad
- Gör som i Danmark – skrota den fasta valdagen
- Gratis lovaktiviteter borde permanentas bortom pandemin
- Mobiltelefonförbudet - tröttsam symbolpolitik
- Pisa i all ära, men nu krävs drastiska åtgärder för ökat läsande
- Avregleringar har rullat ut röda mattan för skuggsamhället
- Frågan om framtidens skola handlar om vilket samhälle vi vill ha
- Svårt för Sabuni att göra en Busch