Ett allvarligt missförhållande att personer med schizofreni får sämre vård

Ett av svensk hälso- och sjukvårdens stora problem är att hantera flera tillstånd och diagnoser samtidigt. Är den ena kopplad till en psykiatrisk sjukdom är det extra problematiskt och en särskilt drabbad grupp är personer med schizofreni, som redan bär en tung börda av hälsoproblem.

Patientgrupper ställs mot varandra

Som konsekvenser av sjukdomens karaktär samt viss antipsykotisk läkemedelsbehandling riskerar många av dessa patienter att drabbas av grav övervikt och typ 2 diabetes. Behandling behövs för båda diagnoserna, men alla får inte tillgång till effektiva läkemedel trots att det finns medicinska behandlingar som kan hjälpa till att kontrollera och i vissa fall bromsa sjukdomsutvecklingen.

I dagens samhällsdebatt ställs patientgrupper ibland mot varandra när en bristsituation uppstår. Det är djupt olyckligt. Bristen på rättvis och jämlik vård påverkar i synnerhet personer med begränsade resurser – inte bara ekonomiskt, utan även gällande förmågan att göra sin röst hörd och påverka sin egen vård. Många saknar kunskap, stöd eller den mentala och fysiska kraft som krävs för att navigera sjukvårdens system och kämpa för sin rätt till behandling. Detta leder till ökade hälsoklyftor och förvärrade sjukdomstillstånd.

Schizofreni är en allvarlig psykisk sjukdom som inte bara påverkar individens mentala hälsa, utan även har en kraftig negativ inverkan på den fysiska hälsan. Detta är en viktig orsak till att personer med schizofreni lever i genomsnitt 15 år kortare än resten av befolkningen. Denna alarmerande statistik belyser ett komplext problem där både sjukdomens natur och de behandlingar som används spelar en avgörande roll.

Övervikt och diabetes försvårar vardagen

Antipsykotiska läkemedel, som är centrala för att stabilisera den psykiska hälsan, har också en stor påverkan på kroppens ämnesomsättning. Dessa mediciner kan förändra balansen av blodfetter, blodsocker och insulinnivåer, vilket ofta leder till ett metabolt syndrom – ett tillstånd som inkluderar svår fetma, högt blodtryck och förhöjt blodsocker, vilka är riskfaktorer för att utveckla typ 2 diabetes.

Viktuppgången som drabbar personer med schizofreni är inte bara ett kosmetiskt problem, utan en allvarlig hälsorisk som markant ökar risken för hjärt-kärlsjukdomar och typ 2 diabetes. Grav övervikt och diabetes förvärrar den redan utsatta situationen och gör det än svårare att hantera både de psykiska och fysiska utmaningarna i vardagen. Trots att biverkningarna av antipsykotiska läkemedel kan vara betydande, särskilt vad gäller de kroppsliga sjukdomarna, är det viktigt att komma ihåg att de har en avgörande roll i att hantera symtomen vid schizofreni.

Svårt att få tillgång till behandling

För många patienter är medicineringen oumbärlig för att kunna leva ett stabilt och funktionellt liv. I dag finns det läkemedel som kan motverka viktuppgång och behandla typ 2 diabetes. För personer med schizofreni, som är en av de mest utsatta grupperna, kan tillgång till dessa läkemedel göra stor skillnad. Trots det har många av dessa personer svårt att få tillgång till behandlingen. Det krävs en helhetssyn inom sjukvården så att den klarar av att hantera både allvarliga psykiatriska tillstånd samt den samsjuklighet som kan ge upphov till övervikt och typ 2 diabetes.

Många saknar kunskap, stöd eller den mentala och fysiska kraft som krävs för att navigera sjukvårdens system och kämpa för sin rätt till behandling.

Socialstyrelsen har konstaterat att personer med schizofreni ofta får sämre vård för kroppsliga sjukdomar än andra, särskilt när det gäller hjärt-kärlsjukdomar och diabetes. Detta är ett allvarligt missförhållande som måste åtgärdas. Den psykiatriska vården måste integrera dessa aspekter i sina kliniska riktlinjer.

Hälso- och sjukvården måste säkerställa en mer holistisk, personcentrerad och jämlik vård, speciellt för grupper som är dubbelt drabbade. Hur ska vi annars leva upp till sjukvårdens portalparagraf? Den slår fast att målet med hälso- och sjukvården är vård på lika villkor för hela befolkningen, och att vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet.