Feltolkning och okunskap om vad samiska rättigheter innebär

Nästan två år har gått sedan Högsta domstolens dom i det så kallade Girjas-målet. Direkt efter domen meddelats fördes högljudda diskussioner i media, såväl i sociala medier, tv och tidningar. Att diskussionerna blossade upp var väntat på många sätt, frågan om småviltsjakt och fiske har alltid varit politiskt laddad, och för många var nog utfallet i Högsta domstolen oväntat. Som en direkt konsekvens av Girjasmålet tillsatte regeringen en utredning, där en av frågorna som ska utredas är om fler samebyar har samma rätt som Girjas sameby.

Samerna hamnar återigen på många sätt i ett utanförskap som inte många känner till.

Att frågan om jakt och fiske nu (återigen) utreds är något som påfallande många ifrågasätter, att utredningen ska ta hänsyn till samiska rättigheter och Högsta domstolens dom verkar för många vara väldigt kontroversiellt. Återigen så förs diskussioner genom media där tongångarna stundvis är höga. Det är dock inte samerna som debatterar. De flesta samer känner sig utsatta och väljer ofta att vara tysta.

Flera av debattinläggen görs av framträdande personer i samhället och företrädare för olika intressegrupperingar, vilka påfallande ofta uppvisar en bristande kunskap om Girjasdomen och den nu pågående utredningens bakgrund och innehåll. Det medför också att den följande diskussionen av dess innebörd blir både missvisande och felaktig. Till och med många direkt rasistiska uttalanden hörs utan att någon reagerar. Samerna hamnar återigen på många sätt i ett utanförskap som inte många känner till. Detta är djupt olyckligt, då det bidrar till en ökad polarisering och framför allt till att motsättningarna ökar mellan olika grupper i norr.

”Ta över halva Sverige”

Nedan återges ett exempel av vad som publicerats den senaste tiden:

”Det räcker tydligen inte utan nu ska samebyarna även ta över halva Sverige, som en effekt av delbetänkandet.” ”Regeringen måste tillämpa en rimlighetsprincip som säkerställer att alla Sveriges invånare har samma rättigheter och tillgång till fjällvärlden, skogen, glesbygden, jakten, fisket (...) med mera, utan att bli obstruerad av en lokal sameby som motsätter sig allt som kan vara en avsevärd olägenhet för renskötseln i området och som inte inbringar intäkter till de renskötande samerna.” Utdrag från en debattartikel publicerad i Svensk jakt 4 november 2021.

Befintliga rättigheter ska respekteras

Svenska staten har hittills valt att inte följa urfolksrättens krav och har inte heller stärkt samernas markrättigheter i någon större omfattning. Detta beror främst på de vanföreställningar som finns om vad detta skulle innebära på nationell nivå. Helt klart är att dagens lagstiftning inte ger samerna tillräckligt inflytande över land och naturresurser. Den nu pågående utredningen ska enligt direktivet belysa flera frågeställningar som syftar till att skapa en modern lagstiftning som också tar hänsyn till de rättigheter som samebyar de facto redan har. Att befintliga rättigheter erkänns och respekteras är en självklarhet i en demokrati, lika självklart är det att frågorna utreds när så behövs.

Motståndarna till att samernas rättigheter, och framför allt rättigheter knutna till land och vatten, stärks brukar ofta föra fram argument som att samebyarna skulle få vetorätt på halva Sveriges yta. Detta bygger på en feltolkning eller möjligen okunskap om vad samiska rättigheter i realiteten innebär. Den internationella rätten lägger fast att urfolk ska ha ett reellt inflytande över land och naturresurser inom de områden de nyttjar. Det kan innebära medbestämmande i olika former och ett starkare inflytande när myndigheter fattar beslut om hur marken ska användas. Eller som Högsta domstolen nu slagit fast, själva bestämma över en rättighet som man innehar. Att påstå att renägarna i alla lägen skulle ha en vetorätt är en stark överdrift som bara syftar till polarisering och konflikt, och leder sällan någon vart.

Finns ett stort kunskapsbehov

Att samebyarna i lagstiftning skulle tillerkännas de rättigheter som de redan innehar gällande jakt och fiskeupplåtelser innebär inte att lokala intressen kommer åsidosättas vilket Svenska samernas riksförbund (SSR) lyft flera gånger. Tvärtom menar vi att en samisk förvaltning av jakten och fisket inte bara kommer att ge renen den betesro som behövs, utan det kommer även att gagna lokalsamhällena.

Att vi inte kommit längre är något som SSR beklagar, dock är det tydligt att det finns ett stort kunskapsbehov vilket den nu pågående debatten är ett tydligt bevis på.