Forskare: Studieförbunden håller varandra om ryggen

Sannolikt är det så att flera studieförbund och deras medlemsorganisationer bedriver studiecirklar som bidrar till att öka många människors demokratiska delaktighet. Samtidigt går det inte att blunda för att studieförbunden, folkbildningen i stort, har utvecklats till ett ekonomiskt självreglerande system som, i likhet med andra generösa välfärdssystem kan missbrukas. Vilket bevisligen också sker, bland såväl islamister som ekonomiska fifflare.

Krävs extern revision

Ett mycket starkt nätverk har skapats av personunioner, särintressen och inflytande som sträcker sig som ett garnnystan av politiska aktörer både horisontellt mellan studieförbunden och vertikalt till vissa nyckelfigurer inom statsrådsberedningen.

De återkommande skandaler med bedrägerier som avlöst varandra, senast i Järva, borde ha föranlett viss ödmjukhet och självrannsakan hos Studieförbunden. Den kritiska frågan är varför inte en landsomfattande granskning av eventuellt fusk i Malmö, Göteborg och andra städer initierats då det nuvarande kontrollsystemet har sådana uppenbara brister.

Det är hög tid att ersätta självgranskning med trovärdig extern revision. Ännu bättre, gör Folkbildningsrådet till en myndighet eller gör om hela verksamheten från grunden.

"Underminera saklig kritik"

Det finns flera skäl till varför Persson, Lantz och Samuelsson går ut i försvar på detta sätt. Ett är att de försöker att sätta bilden att kritiken mot Ibn Rushd är kopplad till Sverigedemokraterna och därmed något som ska bekämpas. Det är en retorik och taktik för att underminera saklig kritik. Faktum är att Kristdemokraterna och Moderaterna lyft liknande kritik mot Folkbildningsrådet och Ibn Rushd vilken förtjänar att tas på allvar.

Det handlar heller inte enbart om Ibn Rushd eller studieförbunden. Skandalen kring Interkulturella folkhögskolan, där bland annat miljontals kronor slussats ut ur landet till Tunisien med oklara syften, visar också på systemets inneboende brister.

Vill undanröja dominoeffekt

Det andra skälet till artikeln är att de vill försöka undanröja en dominoeffekt av att kommuner och regioner börjar granska bidragen till studieförbunden. Här är offentlighetsprincipen avgörande för kommuners och regioners fördelning, insyn och granskning av studieförbunden i stället för att lägga hela ansvaret för fördelningen centralt på Folkbildningsrådet. Studieförbunden vill kontrollera skattemedlen själva vilket är just det som inte fungerar.

"Håller varandra om ryggen"

Det tredje skälet till artikeln är att driva på Folkbildningsrådet med flera för att de inte ska agera mot Ibn Rushd mer än nödvändigt. Det följer ett väletablerat mönster där man håller varandra om ryggen och genomför kosmetiska åtgärder som mest blir ett spel för galleriet. Exempelvis kan Erik Amnås rapport om Ibn Rushd ses som ett beställningsjobb som inte gick till botten med problemen, vilket våra granskningar i Kvartal och Expressen senare tydligt visade.

Upprätthåller förlegat system

Man ska också vara medveten om att det finns ett stort egenintresse hos artikelförfattarna i frågan då de själva har tydliga kopplingar till olika studieförbund. Ett mycket starkt nätverk har skapats av personunioner, särintressen och inflytande som sträcker sig som ett garnnystan av politiska aktörer både horisontellt mellan studieförbunden och vertikalt till vissa nyckelfigurer inom statsrådsberedningen.

Detta upprätthåller ett förlegat system och paralyserar granskning av verksamheten. Det är ett eget ekonomiskt och politiskt ekosystem med ett stort politiskt inflytande som expanderat utan trovärdig granskning. Detta skapar också en demokratisk sårbarhet som öppnar för islamister och andra att utnyttja svenska skattemedel för egna syften utan granskning.

Tilliten är hårt prövad

Persson, Lantz och Samuelsson verkar som många andra föreställa sig att Sverige är samma land som det var när folkbildning och studiecirkelverksamhet infördes. Globalisering, migrationsvågor och internets etablering har fått till följd att Sverige ser annorlunda ut i dag jämfört med för några decennier sedan. När de ansvariga för folkbildningen inte tar sitt ansvar för att granska hur skattemedel används så underminerar de själva förtroendet för folkbildning i stort. Tilliten till folkbildningen är hårt prövad.

Idealisering av folkbildning utan självrannsakan fungerar inte längre. Den tidigare socialdemokratiske socialministern Gustav Möller uttryckte det väl: "Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket". Studieförbundens omfattande historik av fusk är i sammanhanget svårt att se som något annat än just det.

Få en daglig politisk nyhetsöverblick – prenumerera på Altinget gratis nyhetsbrev.