Friskolornas riksförbund replikerar: Det Lindquist beskriver är olagligt

Låt mig vara lika tydlig som lagen. Om sådana samtal som Linnea Lindquist beskriver har lett till att elever inte tagits emot på en skola så är det ett tydligt brott mot skollagen, och självklart något som Skolinspektionen borde hantera. Grundskolor, oavsett huvudman, ska vara öppna för alla som söker sig till skolan. Inga elever ska sorteras bort. Alla elever har rätt att välja skola.

Inte alltid av ondo

Samtidigt kan det också vara på sin plats att förtydliga att ett så kallat överlämnande, där tidigare skola informerar den nya skolan om sådant som kan vara viktigt för eleven när den börjar en ny skola, är en viktig och nödvändig del enligt skollagen. Sådana samtal ska alltså finnas.

Tyvärr riskerar det att i sin tur leda till en mycket trist situation där en liten skola inte alltid förmår att ge eleverna det stöd som deras behov kräver och som de har en tydlig rätt till enligt skollagen. 

Gudrun Rendling
Friskolornas riksförbund

Det kan också vara så att en skola, redan innan eleven tagits emot, kontaktar tidigare skola för att fråga efter eventuella stödbehov. Det kan handla om att den nya skolan i god tid behöver ansöka om extra resurser, göra en ombyggnad eller på annat sätt förbereda för elevens skolgång på bästa sätt. Det behöver inte alls vara av ondo att fråga tidigare skola efter eventuella stödbehov.

Stödbehov ingår inte

Det finns dock ett stort bekymmer med att ta emot elever med omfattande stödbehov, både för kommunala och fristående skolor. Resurserna för elevers stödbehov finansieras inte fullt ut. Inte heller följer resurserna eleven när den byter skola. Det har inte med "marknadiseringen" att göra, utan handlar om bristande resurser. 

Vissa elevers stödbehov kräver flera gånger mer resurser än andra elever. Den vanliga skolpengen (grundbeloppet) för elever kan i dag förvisso vara skiftande för olika elevgrupper. Men inte beroende på den enskilde elevens dokumenterade stödbehov, utan utifrån statistiska parametrar som till exempel föräldrarnas utbildningsnivå, kön eller om föräldrarna bor ihop eller inte.

Det gäller exempelvis för de extra miljarder till skolan som införts av regeringen de senaste åren, de så kallade likvärdighetspengarna. Elever med dokumenterade stödbehov ingår dock inte i den här beräkningen, utan här måste respektive skola göra omfördelningar inom budgeten för att tillgodose det särskilda stödbehovet.

Kan inte ge rätt stöd

Än värre är det med de tilläggsbelopp som kommuner ska betala friskolor för den lilla grupp elever med extraordinära, mycket omfattande stödbehov. Det pågår just nu en rad domstolsprocesser runt om i landet där kommuner inte vill betala ens en bråkdel av de resurser eleverna kräver.

Tyvärr riskerar det att i sin tur leda till en mycket trist situation där en liten skola inte alltid förmår att ge eleverna det stöd som deras behov kräver och som de har en tydlig rätt till enligt skollagen. Här hade en del av likvärdighetsmiljarderna gjort mycket stor nytta.

Resurserna bör motsvara behov

I mitt arbete med ständig kontakt med friskolor runt om i landet, är jag övertygad om att alla vill ta emot de elever som söker sig till deras skola – och också gör det på det sätt som skollagen kräver. Flera friskolerektorer berättar om att kommunen ofta hänvisar elever till deras skolor eftersom skolorna är mindre och anses kunna hjälpa elever i behov av särskilt stöd på ett bättre sätt.

Det skulle dock underlätta om resurserna för de elever som har det allra svårast i skolan också motsvarade deras stödbehov samt följde med eleven oavsett skolhuvudman.