Goda klimatnyheter blir inte bättre av överdriven PR

Nej, det finns inget beslut om att satsa 400 miljarder kronor på ”fossilfri järnmalm” i Norrbotten. Den visionen finns i ett strategidokument, men Göran Persson och övriga ledamöter i LKAB:s styrelse har inte tagit något investeringsbeslut.

Hybrit är inte heller det världsunika projekt som det ibland påstås. Visst, svenska företag ligger i tätklungan för att utveckla kolsnål ståltillverkning. Men Voestalpine i Österrike började tidigt med vätgas och bygger nu en stor anläggning. Salzgitter, ArcelorMittal och ThyssenKrupp håller högt tempo i Tyskland och det går fort även i andra länder. Man kan hoppas att Sverige blir ”först i världen” att på allvar kommersialisera klimatsmart stål, men det är inte säkert.

Den svenska regeringens planer att via Riksgälden ställa garantier för 50 miljarder kronor till enskilda företag är en mer riskfylld väg

Onödiga överdrifter

Jag älskar innovationer, har varit chefredaktör för Ny Teknik. Ingenjörerna på SSAB, LKAB och många andra håll gör ett fantastiskt jobb. Sverige har lång tradition och hög kompetens när det gäller malm och stål. Det är rimligt med statligt innovationsstöd på detta område och möjligheterna borde vara goda.

Men de goda nyheterna i sak borde räcka, utan överdrifterna i kommunikationen.

Behövs dissonans i hallelujakören

Det blir ännu tydligare på andra områden som till exempel elektrobränslen och plastreturraffinaderier, oprövad teknik med enorma behov av el där Sveriges konkurrensfördelar inte är givna.

Ibland krävs det lite dissonans i hallelujakören för att upptäcka hinder i tid. Färdplanerna för olika branscher genom regeringsinitiativet Fossilfritt Sverige har många goda inslag, men det behövs också en oberoende utvärdering av vad som är realistiskt och önskvärt. När ledande beslutsfattare okritiskt köper pr-kampanjernas budskap uppstår ett antal risker. Närmare bestämt följande: 

Underskattande av konkurrensen

Politiker som upprepar talepunkter tillräckligt ofta tenderar att tro på dem. Sverige är dock inte alltid bäst. Vi är sent ute när det gäller styrmedel för grön vätgas jämfört med Tyskland (pdf), till exempel, och satsar för lite på att delta i europeiska industriprojekt.

Förlust av skattepengar

Staten behöver ibland minska företags risker i klimatomställningen genom subventionerade lån eller garantier. Andra länder använder ofta investeringsbanker för detta.

Den svenska regeringens planer att via Riksgälden ställa garantier för 50 miljarder kronor till enskilda företag är en mer riskfylld väg, särskilt om det inte sker en ordentlig granskning av bolagens pr-kampanjer.

Felprioriteringar

Fakta

Mats Engström är analytiker, författare och fristående krönikör i Altinget.

Tidigare krönikor

- Märta Stenevis strategi är rätt men pengarna saknas

- Fukushima visade Sveriges behov av permanent krisgranskning 

- Svenska politiker borde inte bli nej-sägare i frågan om en ”hälsounion”

- KU bör granska varför Dambergs kriskansli inte slog larm 

- Sverige kan lära av Angela Merkels integrationspolitik
 

Effektivare resursanvändning är en väg till bättre miljö och nya möjligheter för svenska företag, som Alfa Laval, Ericsson, Stena Recycling och många fler. Men pengar till storskalig demonstration av innovationer går huvudsakligen till omställning av basindustrins produktion, inte till cirkulära lösningar.

Överdrivna elbehov

Elektrifiering av transporter och vissa industriprocesser är en viktig del av klimatomställningen. Det betyder inte att alla branschers önskemål ska ligga till grund för energipolitiken utan ordentlig analys av kostnadseffektivitet och besparingsmöjligheter. Alla former av kraftproduktion innebär miljöpåverkan. Det gäller inte minst kärnkraftens risker.

Börja inte i branschernas önskelistor

Återigen – mycket är bra i den svenska gröna omställningen av industrin. Det är samtidigt nödvändigt med ordentligt beslutsunderlag.

Nu finns ett regeringsuppdrag till ett antal myndigheter att underlätta näringslivets klimatomställning. Detta arbete bör ske utan att ta branschernas önskelistor som givna utgångspunkter. Börja i stället med en oberoende bedömning av möjligheterna till resurseffektivitet och med en ordentlig omvärldsanalys.