Grönland och Färöarna måste bli fullvärdiga medlemmar i Nordiska rådet

Föreningen Norden menar att tiden är kommen för att uppdatera Helsingforsavtalet så att det motsvarar vår tids gränsöverskridande utmaningar, som försvar, säkerhet, krisberedskap, klimat och energi- och försörjningstrygghet.

Detta kommer – kanske – att ske – som ett resultat av Nordiska rådets session.

Det årliga nordiska toppmötet – Nordiska rådets session – har inletts. Ett möte som kan visa sig bli avgörande för det nordiska samarbetet. Med Rysslands attack mot Ukraina har tankarna på att utvidga ramarna för det nordiska samarbetet fått vind i seglen. Rörelsen är påbörjad och har fått ännu mer fart i och med Sveriges och Finlands medlemskap i Nato. 

Vi efterlyser nordisk handlingskraft

Nordiska rådet är bättre än sitt rykte

Vi anser att Nordiska rådet är långt mycket bättre än sitt rykte. Men det är okänt för de flesta vad rådets arbete egentligen innebär. Medborgarna i Norden måste känna till och ha ett mer direkt inflytande på det arbete som pågår i Nordiska rådet.

Vi efterlyser nordisk handlingskraft. Det är därför en besvikelse att en arbetsgrupp som har utarbetat ett förslag till revidering av Helsingforsavtalet rekommenderar att en kommission tillsätts i stället för konkreta åtgärder här och nu. Nu blir det i stället avgörande att kommissionen får en strikt tidsplan som verkställs i ett nytt och ambitiöst fördrag.

Det första steget borde vara att Nordiska rådet ska kunna ta upp de stora frågorna till diskussion och vara med och sätta en gemensam nordisk dagordning. För att Nordiska rådet ska kunna göra detta måste man naturligtvis också kunna diskutera regionens stora gränsöverskridande frågor som försvar, säkerhet, beredskap, klimat och energi- och försörjningstrygghet. Det är inte möjligt i dag.

Utöver att inkludera fler teman i det nordiska arbetet borde Nordiska rådet stärkas genom att förpliktiga de nationella parlamenten att beakta Nordiska rådets rekommendationer. Det skulle motsvara den danska ordningen där Folketinget är skyldigt att behandla medborgarförslag som har fått ett visst stöd.

För helt ärligt, varför skulle genomarbetade politiska beslut, utarbetade av folkvalda nordiska politiker, inte som minimum behandlas i de nationella parlamenten?

Ett återkommande problem

Det har över åren producerats ett otal rekommendationer, men ett återkommande problem är att besluten måste vara enhälliga. Således innebär konsensustanken alltså att det land som vill ha minst faktiskt bestämmer mest.
Detta har under årens lopp hindrat en rad initiativ som hade kunnat göra det nordiska samarbetet mer tidsenligt.

Vi anser därför att man ska ge upp konsensusprincipen. Å ena sidan ska ett land inte kunna tvingas att delta i eller betala för beslut som landet är emot. Omvänt ska inget land kunna hindra de andra länderna från att gå vidare med en politik och ett samarbete som de kan enas om och själv betalar.

Vet du vem som representerar dig?

Svaret är förmodligen nej, dessvärre. För få väljare vet vem som är medlem i Nordiska rådet, trots att vi har parlamentariker som gör ett stort jobb i Nordiska rådet.

Vi föreslår att direkta val införs vart fjärde år för en del av medlemmarna. Det skulle öka den demokratiska legitimiteten och medborgarnas delaktighet i det nordiska samarbetet.

Direkta val skulle också kunna leda till en större offentlig gemensam debatt och fokus på de frågor som behandlas i Nordiska rådet, eftersom politikerna skulle vara mer direkt ansvariga inför medborgarna. Detta skulle ge möjlighet till ett bredare deltagande av olika samhällsgrupper och perspektiv i de politiska besluten som fattas på nordisk nivå.

En möjlig lösning skulle kunna vara ett tvåkammarsystem, där den ena kammaren även i fortsättningen skulle bestå av parlamentens ledamöter i Nordiska rådet. Den andra kammaren skulle då kunna utgöras av de direktvalda.

Färöarna och Grönland

Slutligen anser Föreningen Norden att tiden är kommen för Färöarna och Grönland att bli fullvärdiga medlemmar i Nordiska rådet.

Årets session kommer att hållas i Reykjavik med titeln ”Fred och säkerhet i Arktis ” – vilket vi välkomnar.

Ganska talande är det dock att det existerande Helsingforsavtalet inte tillåter att vare sig Grönland eller Färöarna har någon rösträtt vid omröstningar i det nordiska ministerrådet – tänk på det.

Det är helt enkelt avgörande för Nordiska rådets fortsatta relevans att Helsingforsavtalet uppdateras för att spegla den tid vi lever i.

En rörelse har inletts, än så länge bara i Nordiska rådets regi. Arbetet har alltså ännu inte nått de egentliga beslutsfattarna, regeringarna i de nordiska länderna.

Det kommer – kanske – att ske som ett resultat av Nordiska rådets session. En sak är säker – den pjäs som rörts måste flyttas. 

Artikeln är översatt och först publicerad i Altinget.dk.