Grundlagsfäst nationella minoriteter och minoritetsspråk

Den svenska demokratin har fyllt hundra år och det finns mycket att fira. Men trots det stolta jubileet måste vi blicka framåt och fortsätta arbetet med att utveckla vår demokrati. Bra kan alltid bli bättre.

Mycket har också hänt sedan vi fick allmän och lika rösträtt: 1974 års regeringsform, grundlagsskydd för grundläggande fri- och rättigheter, tillträdet till såväl Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna som Europeiska unionen. Vi har mycket att vara stolta över. Men vi kan inte nöja oss med det – den liberala demokratin hotas på alltfler håll runt om i världen och också här i Sverige. Vi måste fortsätta att stärka vår demokrati, som skydd mot dem som vill montera ned den.

Minoritetsskyddet en central del

En central del i en modern demokrati är minoritetsskyddet. Även den svenska historien visar alltför väl varför det behövs: de övergrepp och den diskriminering som historiskt har utsatt våra fem nationella minoriteter (judar, romer, sverigefinnar, tornedalingar och vårt urfolk, samerna) för, och den diskriminering som fortfarande pågår är många gånger okänd för både beslutsfattare och allmänhet. Nyligen har dock processer med sannings- och försoningskommissioner inletts för samer och tornedalingar och meänkälitalande.

Regeringen måste nu prioritera ett systematiskt och långsiktigt arbete för att på riktigt säkerställa skyddet för våra nationella minoriteter.

Sedan år 2000, när riksdagen beslutade om ett mål för minoritetspolitiken, har den fungerat som ett sammanhållet politikområde. Syftet är att skydda de nationella minoriteterna, att stärka deras möjlighet till inflytande och att hålla de nationella minoritetsspråken vid liv. Det finns dock tydliga brister i skyddet för de nationella minoriteternas rättigheter och det har visat sig att minoritetspolitiken är otydlig för både myndigheter och för minoriteterna själva. Så kan knappast rättigheterna stärkas, eller språken och kulturen skyddas.

Regeringen måste nu prioritera ett systematiskt och långsiktigt arbete för att på riktigt säkerställa skyddet för våra nationella minoriteter. Samtidigt är det allt färre som talar och använder de nationella minoritetsspråken, en utveckling hotar språkens utveckling och bevarande. Det är tydligt att de nationella minoritetsgrupperna har getts för lite inflytande vid utformningen av politiken. För Centerpartiet är det självklart att stärka de nationella minoriteterna och deras egenmakt genom att anförtro uppgiften att informera om sin minoritet och sitt minoritetsspråk till företrädare för respektive minoritet.

Behövs ett grundlagsskydd

Det är tydligt att vi behöver skydda våra minoriteters ställning ytterligare, att stärka och utveckla deras rättigheter samt – inte minst – visa att de är högt värderade och självklara i Sverige, i den svenska gemenskapen. Därför anser Centerpartiet att de nationella minoriteterna och de nationella minoritetsspråken bör framgå redan av grundlagen. Där bör också det allmännas ansvar att främja de nationella minoriteternas möjligheter att behålla och utveckla sin kultur framgå, tillsammans med det särskilda ansvaret för att skydda och främja de nationella minoritetsspråken.

Att grundlagsfästa de nationella minoriteterna och minoritetsspråken skulle vara en tydlig ledstjärna och en klar markering om vikten av arbetet med att stärka våra nationella minoriteter, och tydligt lyfta fram hur centrala och värdefulla dessa grupper är för vårt samhälle. I en föränderlig och osäker värld måste vi göra allt vi kan för att värna dessa minoriteter. Förankringen i grundlagen borde vara en självklar utgångspunkt för arbetet med att utveckla minoritetspolitiken, som i sin tur måste leda till att varje minoritetsgrupp kan stärka sin egen kultur, sitt språk, sitt inflytande och sin fortlevnad. På så sätt får vi en minoritetspolitik vi kan vara stolta över.