HVB-hem ska vara för barnens bästa

I dagarna lämnades en nationell strategi för att bekämpa våld mot barn till socialdepartementet. Socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall har nu många olika förslag och utredningar att ta ställning till för att därefter kunna presentera skarpa förslag för att förbättra och utveckla en socialtjänst, som idag är hårt ansatt av kritik både inifrån och utifrån. I media har vi den senaste tiden fått ta del av fasansfulla beskrivningar där barn och unga i utanförskap möter en vuxenvärld som ständigt sviker deras behov.

Den svidande kritik som på flera håll riktas mot svensk socialtjänst är bevis på allvarliga symptom som präglar en svensk socialtjänst i obalans.

Den svidande kritik som på flera håll riktas mot svensk socialtjänst är bevis på allvarliga symptom som präglar en svensk socialtjänst i obalans. I grunden handlar det om att tillföra resurser, höja kompetensen, öka samverkan och ändra både kulturen och attityden gentemot våld mot barn för att kunna förebygga och bekämpa det.

Resurser, kompetens, samverkan

Om ett enda barn far illa är det ett barn för mycket. Det kan vi inte tillåta.

Det finns flera utmaningar för att lyckas med att nå den nationella strategin för att bekämpa våld mot barn. Några av dessa utmaningar gäller:

1. Resurser: Det krävs tillräckliga resurser för att kunna genomföra åtgärder för att förebygga och bekämpa våld mot barn.
2. Kompetens: Det behövs kompetenta och utbildade personer för att kunna hantera fall av våld mot barn och ge rätt stöd och hjälp.
3. Samverkan: Ett bra samarbete mellan olika aktörer, såsom stat, kommun och civilsamhälle, är en förutsättning för att kunna genomföra åtgärder och verktyg för att förebygga och bekämpa våld mot barn.
4. Att ändra kulturen: Det krävs en förändring i kulturen och attityden gentemot våld mot barn för att kunna förebygga och bekämpa det.

Det krävs ett ökat fokus

Svenska vård anser att den senaste tidens larmrapporter kring en socialtjänst i obalans tydliggör den tanke vi haft under en längre tid. Att det krävs ett ökat fokus på kvalitetsbegreppet inom HVB. För detta ändamål tog vi, i samverkan med Svenska Institutet för standarder (SIS) och ett 40-tal andra aktörer inom vård och omsorg, initiativ till framtagande av en nationell standard för HVB. En standard som kan nyttjas för att ställa krav på utförare, förtydliga ansvarsfördelningen mellan parter, användas som grund vid upphandlingar och utgöra underlag för ett kvalitets- och utvecklingsarbete. 

Tyvärr kan vi konstatera att gensvaret från landets 290 kommuner kring standarden varit svalt. Det går med fog att hävda att det är en lång resa att förflytta en reaktiv nationell struktur där kvalitet likställs med att uppfylla regler och lagkrav till en proaktiv kultur baserad på kompetens och kunskap, där kvalitetsbegreppet utgår från att möta varje enskild individs behov.

Vi ser tre centrala åtgärder som skyndsamt bör vidtas.

1. Ge IVO stärkta resurser i det förebyggande arbete mot oseriösa verksamheter. Idag brottas IVO med begränsade resurser. Här behöver staten tillskjuta ekonomiska medel och överge principen om full kostnadstäckning vid tillståndsgivning för att ge myndigheten möjlighet att leva upp till sitt viktiga uppdrag.
2. Lyssna till barn och ungas erfarenheter. Såväl utförare som beställare måste bli bättre på att ta tillvara barn och ungas erfarenheter av den vård och omsorg som ges på HVB-hem runt om i vårt land. Erfarenheter som ska ingå i den samlade bedömningen av huruvida en aktör erbjuder en kvalitativ god verksamhet.
3. Inför den nationella standarden för HVB. Låt den nationella standarden ligga till grund vid offentliga upphandlingar i landets samtliga kommuner och som ett centralt verktyg när det kvalitativa utfallet av insatser inom HVB ska följas upp. Då kan kvaliteten stärkas på allvar.

Vår uppfattning är att regeringen skyndsamt behöver kliva fram och peka ut färdriktningen. Det kan inte vara upp till landets kommuner att på egen hand, med begränsade personella och ekonomiska resurser, fatta beslut som kan vara livsavgörande för barn och unga utan att ha en komplett verktygslåda.