I den kommunalekonomiska debatten finns dynamit för 47 miljarder kronor

De tristaste kommunalekonomiska diskussioner innehåller ren dynamit. 

För att se den måste man ibland läsa noggrant. Jag vill därför att vi samlar oss en stund, du och jag, och närläser ett uttalande av civilminister Erik Slottner. Han fick en fråga i Dagens Samhälle om kommuners och regioners ekonomiska framtid. Samma dag som intervjun gjordes meddelade SKR att de ser ett glapp på 47 miljarder kronor för en ekonomi i balans 2024 i landets kommuner och regioner. Slottner har inga löften om miljarder att skjuta till från statens sida.

Så vad säger Slottner?

Erik Slottner säger:

”Jag tror så här: Ett visst effektiviseringstryck måste alltid finnas. Och vi ser ju hela tiden att det finns möjligheter till effektiviseringar och förbättringar. Det här är väl ett tillfälle att sätta ännu hårdare tryck.”

Låter det lite vagt, hyfsat rimligt och ganska ointressant? Nej, det är dynamit!

47 miljarder är vad det kostar att driva Sveriges samtliga gymnasieskolor under ett år.

47 miljarder är vad det kostar att driva Sveriges samtliga gymnasieskolor under ett år. 47 miljarder är alltså ett ganska hårt tryck, hur mycket man än fokuserar på möjligheter. Men låt oss börja från början i citatet, läsa långsamt och stanna upp vid fyra ord: tro, måste, effektiviseringar, tillfälle.

Erik Slottner tror. Han har en känsla eller en övertygelse snarare än en reflekterad kunskap, han bottnar i ideologi och värderingar snarare än erfarenhet. Det är utmärkt att skilja på tro och vetande och att som politiker vara öppen med vad man tror. Men, som skribenten Åsa Nilsson också noterar i texten, så har Slottner aldrig själv arbetat i någon annan verksamhet än politiken. Han har alltså ingen egen direkt erfarenhet av att implementera denna tro.

Effektiviseringar och effektiviseringstryck inte samma sak

Denna tro säger honom att effektiviseringstryck måste finnas. Vad händer annars? Det vet vi inte, han utvecklar inte det, utan han skyndar vidare till att peka på att detta inte måste vara ett problem, för: ”vi ser ju hela tiden att det finns möjligheter till effektiviseringar och förbättringar”

Här har det blivit en glidning. Att hitta och genomföra effektiviseringar är ju inte detsamma som att sätta effektiviseringstryck på någon annan. 

Effektiviseringar är att införa smartare sätt att nå samma kvalitet till lägre pris. Hittar man en effektivisering så genomför man den, annars slösar man bort skattemedel. Att sätta ett effektiviseringstryck, däremot, är att ge en politisk styrsignal att någon annan ska få verksamheten att kosta mindre utan att tala om hur det ska gå till.

Effektiviseringstryck är att driva besparingspolitik utan att ha en egen, politisk, ideologisk idé om hur besparingen ska gå till. Om staten ser välfärdens kostnader öka utan att låta statsbidragen till kommunal sektor följa med, så driver staten besparingspolitik gentemot kommuner och regioner.

Detta kallar Slottner för ett tillfälle. Eftersom den lokala nivån är självstyrande vill han inte svara på några frågor om var effektiviseringarna ska göras. Det får de lokala politikerna ta ansvar för.

Nu ser vi både dynamiten och explosionen. Civilministern, ansvarig för samarbetet mellan stat och kommun, tror att han måste skyffla över sin politiska prioritering för snålare välfärdspolitik på lokalpolitiker och att detta är ett tillfälle. Men ett tillfälle till vad, mer exakt? Det säger han ju inget om. Vi får tänka själva.

Antingen kan kommunpolitiker fortsätta som de har gjort på många håll, och själva skicka vaga effektiviseringstryck till sina nämnder, som skickar dem till sina verksamheter, som lägger inköpsstopp och vikariestopp och anställningsstopp.

Eller så blir kommunpolitiken en mer konfliktfylld arena, men där verktygen för att lösa konflikterna saknas. 

Vad ska kommunerna göra annars?

I Karlstad protesterade lärarfacket mot kommunens budget med motiveringen att den skulle innebära nedskärningar. Styret (S, MP, C) svarade med en replik om att visserligen skulle budgetuppräkningen inte täcka kostnaderna men att det var en budget som tog ansvar för helheten. En argumentation lika svag som civilministerns, och ledarskribenten Susanne Sjöstedt fräste ifrån om just detta. Det kom strax därpå en ny replik från styret: jo, förlåt, det var ingen bra text förra gången. Jo, budgeten kommer att innebära nedskärningar. Vi ska kalla till möte och diskutera hur de ska gå till.

Jag är oerhört nyfiken på vad som kommer att sägas på det där mötet. Varken Karlstad eller någon annan kommun har rätt att sänka kvaliteten i välfärden under lagens krav, men med ett Slottnerskt effektiviseringstryck på sig är frågan vad kommunerna ska göra annars.

Ett tips för 2023: följ den kommunalekonomiska debatten. Det ligger dynamit för 47 miljarder där, och den kan komma att explodera.