Jag är glad att Spotify valde Joe Rogan

Vid det här laget är det nog få som inte känner igen namnet Joe Rogan. När artister som Neil Young och Joni Mitchell markerar genom att ta bort sin musik från Spotify ger det uppmärksamhet, och den senaste veckan har diskussionerna synts överallt. Givet att bakgrunden är det utrymme som Rogan gett åt ifrågasättande åt covidvaccinen är det också förståeligt med starka känslor och stora reaktioner. Pandemin har trots allt påverkat våra liv i grunden.

Glad att Spotify valde Rogan

Jag har tidigare skrivit om hur högt jag värderar yttrandefrihet och att olika perspektiv får möta varandra. Därför är nog få förvånade över att jag är glad över att Spotify valde Rogan framför Young och Mitchell – även om jag som många andra misstänker att beslutet bottnar minst lika mycket i ekonomiska överväganden som i principiella.

Jag tycker helt enkelt att det är den som vill distansera sig från något – i det här fallet från Rogan – som bör flytta på sig, i stället för att kräva av andra att de klipper banden.

Obegränsad tillgång till rena lögner

Men det finns förstås fler aspekter. De möjligheter som kommit, och fortsätter komma, för enskilda att publicera eget material såväl som att söka upp andras har gett oss en obegränsad tillgång till information. Med detta kommer ofrånkomligen även obegränsad tillgång till felaktiga påståenden, vilseledande presentationer av fakta och rena lögner. I och med att tekniken för massiv, omedelbar spridning av budskap finns kommer den också att användas, av alla som vill göra sig hörda.

Detta gäller även om stora medier och publicister gör sitt bästa för att stänga av röster och budskap de inte vill ge utrymme. Där en dörr stängs kommer en annan att öppnas.

Varningstexter ändrar ingens åsikt

På ett sätt ger detta stöd åt idén att det är om inte rätt, så åtminstone oproblematiskt att utestänga oönskade röster från olika plattformar. De kommer ju ändå kunna föra fram sitt budskap på ett eller annat sätt, så ingen kan anses vara tystad. Däremot är det knappast en långsiktigt hållbar strategi för den som vill stoppa konspirationsteorier eller spridandet av felaktig information.

Om det inte var uppenbart före pandemin så borde det vara det nu två år in: de som stängs ute eller får sina inlägg i debatten automatiskt flaggade med varningstexter kommer knappast ändra åsikt. Och vuxna människor som upplever att de blir uppläxade av medier blir lätt nyfikna på vad det är för budskap de inte får ta del av eller måste varnas för.

Det gömda upplevs paradoxalt som mer sant

En av de mänskliga egenskaper jag värderar högst är just nyfikenhet. Det är när vi upptäcker saker själva som vi lär oss dem på riktigt, och accepterar dem som sanna. Därför finns en risk att det som göms undan och måste grävas fram paradoxalt nog uppfattas som mer sant än det som serveras på bred front.

Med detta sagt har jag full förståelse för att olika aktörer inte vill upplåta sina plattformar för alla möjliga budskap. Jag tycker också det är fullt rimligt, och bra, när så många som möjligt avkräver källor och referenser till faktapåståenden. Men tyvärr blir resultatet alltför ofta att felaktig information till slut bara hittas på platser där ingen ifrågasätter brister i resonemang och förklarar varför det som presenteras är fel. Då borde strategin ifrågasättas.

Ta tillfället att förklara och allmänbilda

Alla kan inte ge utrymme åt allt, men fler borde faktiskt ge utrymme även åt sådant de menar är helt uppåt väggarna, och ta tillfället i akt att förklara vad det är som är fel. Det skulle inte bara minska risken för att felaktig information får fäste, utan också bidra till en välbehövd allmänbildning om hur vetenskap bedrivs och faktagranskning i praktiken ser ut.