KD: Katastrofalt – vägsystemet faller samman

Regeringens transportinfrastrukturplan har presenterats till överord av ansvarig minister Tomas Eneroth (S). Planen beskrivs som ”rekordhög” men är i praktiken fixerad vid de ineffektiva höghastighetstågen och kommer dessutom ha en obefintlig effekt på Sveriges klimatmål.

Pengaslukande stambanor

Regeringen kommer spendera 799 miljarder på den nationella infrastrukturplanen 2022–2033 men trots det räcker pengarna knappt till något som behövs. Trafikverket har bönat och bett förgäves med att uppmärksamma regeringen på vägnätets förfall. De medel som tilldelats är så pass otillräckliga att Trafikverket tvingas konstatera att nedbrytningstakten av vägnätet kommer bli högre än åtgärdstakten. Vägsystemet faller samman snabbare än Trafikverket kan återställa.

Investeringsutrymmet äts upp av de pengaslukande nya stambanorna för höghastighetståg. För den nu aktuella planperioden fram till 2033 tvingas Trafikverket att skjuta upp etappen mellan Göteborg och Borås men landar ändå på 104 miljarder kronor som måste gå till prestigeprojektet.

Trafikverket visar att 90 procent av alla persontransporter sker på väg samtidigt som 80 procent av alla investeringar sker på järnväg.

Lågt räknat, visar Trafikverkets beräkningar hur kostnaderna femfaldigt överstiger nyttorna med stambanorna. Att tjäna in de klimatutsläpp som uppförandet av höghastighetstågen beräknas generera, ska enligt studier kräva 50 års trafik bortom banornas slutförande någon på 2040-talet. Den snabba utvecklingen av elektrifierat flyg ser dock ut att helt eliminera de eventuella klimatvinsterna från höghastighetståg.

Genom att senarelägga ett antal projekt i gällande plan lyckas ändå Trafikverket inkludera en tidigareläggning av Norrbotniabanan, myndigheten klämmer också in en nedsaktad uppbyggnad av ett nytt nödvändigt signalsystem i planen. Men sen är det stopp för nya investeringar. Gökungens höghastighetståg äter upp resten.

Trafikverkets beräkningar

I enlighet med uppsatta klimatmål styrs infrastrukturplanen för att överföra transporter från väg till sjöfart och järnväg. Klimateffekten av detta är ytterst marginell, trots att beräkningsgrunderna på politisk väg justerats sjufaldigt över vetenskapligt etablerade beräkningsgrunder – till förmån för järnvägen. Trafikverkets beräkningar visar att planens sammanlagda järnvägsinvesteringar minskar vägtransporterna med 0,25 procent.

Trafikverket visar att 90 procent av alla persontransporter sker på väg samtidigt som 80 procent av alla investeringar sker på järnväg. Enbart 15 procent läggs på väg, resten är investeringar på hamnar och sjöfart.

KD:s alternativ

Regeringen presenterade i våras den infrastrukturproposition som ligger till grund för den nu utgivna nationella infrastrukturplanen. Redan då kunde Kristdemokraterna presentera ett alternativ där vi utan höghastighetstågens enorma kostnader kan avstyra felprioriteringar och förfall.

Med vår politik kan i stället våra vägars kvalitet börja återupprättas så att Trafikverket slipper sänka hastigheterna när vägarnas förfall går över styr.

Vi kan prioritera de järnvägssatsningar där den samhällsekonomiska lönsamheten är som störst, det norrländska stråket från Norrbotniabanan, vidare via Nya Ostkustbanan mot södra Sverige samt flaskhalsen mellan Göteborg-Alingsås på Västra stambanan.

Vi kan svara på kallelsen från sjöfarten och finansiera den nya generationen isbrytare så att timmer och mineraler från Norrland kan transporteras över vatten även under vintertid. Med anslagsfinansiering får också sjöfartsavgifterna som helhet en rimlighet som upprätthåller konkurrenskraften i våra exportvaror.

Ett katastrofalt förvaltarskap

Det behövs också en uppgörelse med den ensidiga fixeringen vid tanken på överföring av transporter från väg till järnväg. Som Trafikverket visar är klimateffekten av detta tänkande obefintligt. Medan majoriteten av vägobjekt (28 av 30) i den liggande planen är samhällsekonomiskt lönsamma är strax över hälften av aktuella järnvägsobjekt olönsamma. Mest negativt lönsamhetsmässigt tronar förstås höghastighetstågen med ett nettonuvärde på -280 miljarder kronor. Regeringens fixering gör att flera mycket lönsamma investeringar aldrig görs, samtidigt som vi misslyckas med att vårda det vi har.

För Kristdemokraterna är detta ett katastrofalt förvaltarskap av förutsättningarna för vår mobilitet. Genom att ignorera de stora behoven i vägunderhållet och strunta i samhällsekonomiskt lönsamma vägprojekt undergrävs förutsättningarna för den stora majoriteten av våra resor. Människor över hela landet ställs i ett mobilt utanförskap.

Det undergräver också förutsättningarna för välfärden när den välståndsskapande industrins behov inte möts. Planförslagets konsekvenser sträcker sig långt in i framtiden och berör inte bara våra barns framtid, utan även våra barnbarns möjligheter.

Hela Sverige ska fungera. För det krävs en ny infrastrukturpolitik.