KD: S- och MP-regeringen har sölat med försvarets budgetinriktning

I sin senaste årsrapport konstaterade Försvarets radioanstalt (FRA) att den militära verksamheten i Sveriges närområde är etablerad på en nivå som ”för tankarna till kalla kriget”. Ryssland mobiliserade nyligen mycket snabbt mer än 100 000 soldater längs gränsen mot Ukraina.

Även om dessa nu delvis dragits bort, så visar det på Rysslands vilja att med politiska och militära maktmedel hota suveräna stater. Kvar lämnades dock tung materiel som gör det möjligt för Ryssland att snabbt eskalera om de så önskar.

Så talar en maktspelare som med hot ska få väst att erkänna vad Putin refererar till som ”det postsovjetiska rummet”. I klartext, en politik som ska ge Ryssland ett betydande inflytande över sina gränsstaters säkerhetspolitik.

Som konsekvenser därav har våra grannländer kraftigt ökat sina försvarsanslag där de baltiska staterna och Polen redan nått NATO-kravet om 2 procent av sin BNP. Finland passerar sitt 2-procentmål under året, Norge ligger i dag på 1,8 procent och Tyskland har deklarerat att även de ska nå 2-procentmålet.

Ökat försvarsanslag

Sverige ingår i denna intressesfär, och vi kan se aktiva ryska desinformations- och påverkaninsatser, där Sverige ofta står i fokus. I en bred politisk enighet drog därför Försvarsberedningen slutsatsen att vi inte längre kan utesluta ett väpnat angrepp på Sverige vilket även finns med i den senaste totalförsvarspropositionen från hösten 2020.

Regering har tidigare med stöd av L och C fattat beslut om att försvarsanslaget ska öka för att 2025 uppgå till 1,5 procent av BNP där en ny utökad krigsorganisation organiseras från 2021 som successivt fylls upp under 2020-talet för att vara fullt genomförd 2030.

I ett alltmer ansträngt säkerhetspolitiskt läge i vårt närområde är detta naturligtvis inte acceptabelt.

Oacceptabel hantering

Det är dock ännu oklart om tillräckliga budgetmedel kommer att finnas för inköp på sikt. Det lägger ytterligare sten på börda eftersom redan nu oförutsedda kostnadsökningar sannolikt betyder senareläggning av delar av Försvarsberedningens förslag till efter 2025. För dessa har S och MP regeringen dessvärre aldrig lämnat besked i budgetinriktning för perioden 2026 till 2030 utan i stället anges ett antal prioriterade åtgärder som bör genomföras perioden 2026–2030 om den ekonomiska ramen höjs.

I ett alltmer ansträngt säkerhetspolitiskt läge i vårt närområde är detta naturligtvis inte acceptabelt. Ett så styvmoderligt behandlande av Försvarsmakten minskar trovärdigheten för den framtida svenska försvarsförmågan.