Krönika: Märta Stenevis strategi är rätt men pengarna saknas

Här blev nästan alla smittade, säger min vän och pekar på ett kvarter i Akalla. Att pandemin slagit hårt i Järvaområdet och andra förorter vet vi även från granskande journalistik. Var är de politiska slutsatserna?

Pandemins krokben för integrationen

Många svenskar med utomeuropeisk bakgrund står i frontlinjen på sjukhus, äldreboenden och i kollektivtrafiken. Andra riskerar att hamna längre bort från arbetsmarknaden i den ekonomiska krisens spår.

Miljöpartiets nya språkrör Märta Stenevi är en av få ledande politiker som tydligt lyft fram riskerna på längre sikt. ”En utmaning är pandemin som satte krokben för många av integrationsinsatserna”, konstaterade hon nyligen i Ekots lördagsintervju och fortsatte: ”Det blir en extremt viktig fråga att hålla ögonen på så att vi inte på grund av pandemin får en ännu större ojämlikhet i Sverige”.

Miljö och sociala frågor hänger ihop

Det är svårt att förstå Stenevis kritiker som vill att partiet snarare ska renodla sin miljöprofil än ägna sig åt sociala frågor. Redan FN-konferensen i Stockholm 1972 slog fast att miljö och social utveckling hänger ihop, de globala hållbarhetsmålen i Agenda 2030 säger samma sak.

Huvudskälen till att göra mer mot segregationen är förstås mänskliga. Bra hälsovård, lugna klassrum och trygghet från brott är delar av en god livsmiljö.

Körs över av SD

Men dessutom är investeringar mot segregationen en central fråga för att lyckas med det vi traditionellt brukar kalla miljöpolitik.

Visst, det finns planetära gränser som vi inte kan överskrida. Det går ändå inte att få tillräckligt stöd för till exempel klimatomställningen om samhällsklyftor och populism tillåts växa. Vi har sett det i andra länder, och Miljöpartiets statsråd märker det redan när regeringen gång på gång blir överkörd i riksdagen av andra partier inklusive Sverigedemokraterna. Än värre kan det bli efter 2022 års val.

Märta Stenevi har rätt

Märta Stenevi har alltså rätt både i sak och strategiskt. Problemet är att hennes parti och övriga parter i januariavtalet hittills inte prioriterat integrationen tillräckligt, trots att det skulle vara samhällsekonomiskt lönsamt.

Regeringen presenterade i december en handlingsplan mot segregationen med många vackra ord. Granskar man hur långt pengarna räcker är bilden inte lika ljus.

Snålt i statsbudgeten

Delegationen mot segregation får nålpengar jämfört med behoven. Pengarna i statsbudgeten räcker inte till nödvändiga hälsoinsatser i bostadsområden och på skolor, bättre SFI och annan vuxenutbildning, stöd till föreningslokaler och bibliotek, introduktionsprogram som är öppna för alla nyanlända kvinnor, fler extratjänster, med mera.

Naturligtvis behövs flera typer av åtgärder än budgetanslag, ett helhetsgrepp som Märta Stenevi säger. Intensivåret för nyanlända och etableringsjobben måste äntligen komma igång, diskrimineringen bekämpas, skolsystemet behöver förändras, och så vidare.

Elcyklar hjälper inte mot segregation

Ändå: pengar är viktiga. Jättesatsningar på elcyklar och solceller kan vara bra, men det sticker i ögonen när Miljöpartiet inte slagits lika hårt för anslagen för social sammanhållning – samtidigt som man drivit fram ett historiskt stort flyktingmottagande.

Att prioritera investeringar mot segregationen är alltså bland det bästa som Miljöpartiet kan göra för miljön och trovärdigheten. Annars kommer statsrådsansvaret för frågorna mer att vara en belastning än en tillgång.
Vårändringsbudgeten i april blir ett test på om Märta Stenevi menar allvar med sina ord.