Moderaterna spelar S i händerna

Så har då Moderaterna haft sin arbetsstämma. De var först ut av landets tre stora partier och blev därmed de som först lade fast en grund för valrörelsen, som nu får anses ha startat, trots att det ännu är närmare ett år kvar till valet. Så, vad kan vi ta med oss från stämman om hur det kommande året kommer att se ut, och hur valet kommer att gå?

Kristerssons vädjan till S-väljarna

Sakpolitiskt kom inga direkta nyheter. Moderaterna har, som många konstaterat, under lång tid lagt grunden för de förändringar som de nu också formellt antagit. Det har gjorts ordentligt, och det råder inga tvivel om var Moderaterna ställt sig i de frågor som togs upp – åtminstone inte i närtid. Det nya kom i stället i form av vilken taktik de avser använda för att nå de marginalväljare som av allt att döma ser ut att avgöra valet.

”Låna mig din röst”

Det betyder att Socialdemokraterna inte ens behöver använda sitt enorma kampanjmaskineri till att välja spelplan.

Med en stilla vädjan vände sig alltså Kristersson till socialdemokratiska väljare som inte är nöjda med utvecklingen i Sverige. Det görs inget egentligt försök att vinna ett förtroende, inte i klassisk mening i alla fall. Förtroendet hoppas man snarare vinna efter valet, genom att i praktiken visa vad man går för. Hoppet tycks gå till att tillräckligt många uppfattar Socialdemokraterna som tillräckligt dåliga för att överge det parti de egentligen föredrar.

Det är ett intressant drag, absolut. Men kommer det att lyckas? Jag är inte alls säker på det.

Tveksam tajming

Kristersson baserade sin vädjan på två ben. Först ut var alltså missnöjet med den nuvarande regeringen, och ett önskemål om något annat. Till detta kom en förmodad uppskattning av att Moderaterna minsann identifierat tre kritiska frågor: gängbrottsligheten ska bekämpas, utanförskapet minska och klimatet räddas. Men tajmingen och styrkan i dessa båda argument känns minst sagt tveksam.

Farligt skicklig kommunikatör

Om bara två veckor byter Socialdemokraterna partiledare, och vad man än tycker om Magdalena Andersson är det nog få som inte ser att hon är betydligt bättre på att föra Socialdemokraternas röst än vad Löfven har varit. Till skillnad från sin föregångare är hon på många sätt en fullfjädrad politiker och hon tillträder med vana av regeringsarbetet. Och till skillnad från Löfven – som ju redan då han valdes framstod som en nödlösning snarare än en önskad partiledare – har Magdalena Andersson under flera år beskrivits som en kronprinsessa.

Jag vet att jag själv redan 2017, då hon höll sitt första Almedalstal, sa till mina kollegor att hon var en farligt skicklig kommunikatör och att vi skulle vara tacksamma så länge hon inte hunnit väljas till partiledare. När hon nu väljs bör såväl moderater som andra oppositionspartister vara beredda på att Andersson snabbt kommer kunna förmedla att det minsann redan är fråga om en ny, mer handlingskraftig regering.

S starka maskineri

Detta arbete har hon redan börjat med. Vid den presskonferens där Andersson presenterades som valberedningens förslag nämnde hon själv tre frågor som hon avsåg prioritera – exakt de tre frågor som Moderaterna lagt fokus på inför och under sin stämma.

Det verkar således som om de två statsministerkandidaterna (i praktiken är de ju bara två, åtminstone detta val) är helt inställda på samma frågor. Det betyder att Socialdemokraterna inte ens behöver använda sitt enorma kampanjmaskineri till att välja spelplan, vilket ibland kan uppfattas som att de undviker svåra frågor. I stället kan de med full kraft ägna sig åt att måla ut sina förslag till lösningar som de enda ansvarsfulla. Och de har, som alla politiskt insatta vet, ett oförskämt starkt maskineri.