Moderaternas radikala skifte väcker internationell uppmärksamhet

Vad är stort och smått i politisk historia? Den som gräver i tidningsarkiv blir ofta förvånad av hur lite uppmärksamhet händelser fick som senare visade sig vara avgörande för Sveriges utveckling.

Reinfeldts tidigare talskrivare Moa Berglöf är en av de få som tydligt kritiserat samarbetet med Sverigedemokraterna. 

Jag tänker samma sak om den radikala förändring av svensk politik som Ulf Kristersson skapat genom att öppna dörren för Sverigedemokraterna. Visst har det skrivit och debatterats, men inte på ett sätt som motsvarar omorienteringens betydelse.

”En stark och radikalkonservativ höger”

Däremot börjar intresset vakna i andra länder. ”Så kan Danmark, Sverige och Finland skada det europeiska projektet”, löd en rubrik hos ansedda European Council of Foreign Relations för ett par veckor sedan. Texten tog upp Sverigedemokraternas växande inflytande och påminde om hur Jimmie Åkessons parti gett stöd till de auktoritära regimerna i Polen och Ungern.

Jordbävningen i det svenska politiska landskapet är också ämnet för en rapport som Friedrich Ebert-Stiftung nyss publicerat. Håkan A Bengtsson är vd för Arenagruppen men skriver här för en tyskspråkig publik som vill förstå omstöpningen av ”mönsterlandet” Sverige. ”För första gången på 100 år har Sverige en stark och radikalkonservativ höger”, konstaterar han och beskriver hur Moderaternas linje skiftat från Fredrik Reinfeldt över Anna Kinberg Batra till Ulf Kristersson.

Det ligger mycket i Bengtssons analys. Omsvängningen har gått påfallande fort hos Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Den snabbaste normaliseringen av ett högerpopulistiskt parti i något land, enligt Arenagruppens chef.

Kritik från L och KD

Från liberalt och kristdemokratiskt håll hörs kritik. Liberalerna sönderslits av olika uppfattningar, och Tina Acketoft med flera har valt att inte kandidera till nästa val. Lars Adaktusson hävdar att medlemmar runt om i landet vill se tydligare skillnader mellan (KD) och (SD).

Men varför är det så tyst inom Moderaterna? Reinfeldts tidigare talskrivare Moa Berglöf är en av de få som tydligt kritiserat samarbetet med Sverigedemokraterna. Ledande moderater som tidigare sett den tyska kristdemokratin som förebild tiger nu.

Starka ekonomiska intressen

Det finns ytterligare aspekter än de som Håkan A Bengtsson tar upp i sin analys. Dit hör starka ekonomiska intressen. Antonia Ax:son Johnson krävde till exempel hösten 2018 att de borgerliga partierna skulle ”bryta beröringsskräcken” för Sverigedemokraterna och vara beredda att regera med stöd från Jimmie Åkessons parti.

Påverkan via PR-företag har varit en central del av kampanjen. ”Svenskt Näringsliv fick via Kreab SD att byta position i frågan om vinster i välfärden, och det närstående Demoskop beredde vägen för Sabuni till partiledarposten.”, påminde Per Molander nyligen i Dagens nyheter.

Var är de anständiga moderaterna?

Arbetarrörelsen har ett eget ansvar för att så många LO-medlemmar gått till Sverigedemokraterna. Om ledningen tagit integrationsproblem och rädsla för brott på allvar tidigare kunde detta ha förhindrats.

Grundfrågan är ändå den som Moa Berglöf ställt: vart tog alla anständiga moderater vägen?