Nästa regering kan inte bara lita till frivilliga klimatlöften

Nyheten fladdrade till i twitterflödet men blev ingen stor sak i svenska medier. Kina kan tillverka elektrolysörer till en tredjedel av kostnaden i Europa. Det handlar alltså om att med elektricitet sönderdela vatten till den vätgas alla nu vill ha för grön omställning.

Vad spelar det för roll? Är det inte bara en del av global arbetsdelning, liksom när solceller från Kina pressat ned kostnaderna för förnybar el runt om i världen?

Skulle Europa systematiskt halka efter hotas jobben och tillväxten.

Det beror på. Mönstret ser ut att upprepa sig på många områden. EU kan inte ta sitt försprång för givet i nischer som biltillverkning, kraftöverföring eller vindkraft. Skulle Europa systematiskt halka efter hotas jobben och tillväxten.

Därför är frågan om konkurrenskraft bredare än dagens höga energipriser. Vissa europeiska företag inser det. Föregångare som svenska H2 Green Steel vill se en snabb utfasning av subventioner till koldioxidintensiv produktion. Men andra nu ligger på hårt för att EU ska dra ner på de gröna ambitionerna.

En del företag vill driva på

En liknande dragkamp verkar pågå i Sverige. Många företag uppmanar nästa regering att driva miljöfrågorna framåt. Hagainitiativet lanserade till exempel nyligen 32 förslag för att både öka tempot i klimatomställningen och förbättra svensk konkurrenskraft. Flera storbolag vill också se skärpta kemikalieregler och andra höjda gröna ambitioner.

Men det pågår också lobbning för att sakta in farten. Dessutom har Sverigedemokraterna redan tidigare beskrivit Sveriges och EU:s klimatmål som orealistiska.

Moderaternas klimatpolitiska dokument betonar globala insatser. För att vara trovärdig gäller det att också gå före. Som Carl Bildt skriver i Den nya oredans tid om EU:s ambitiösa klimatmål: ”dessa var betydelsefulla i sig, men var inte minst viktiga för att visa världen i övrigt vad som kunde göras och därmed också ge kraft och trovärdighet åt de diplomatiska ansträngningarna”.

Lagkrav behövs

Forskning visar att det inte räcker med i och för sig vällovliga egna initiativ från företagen. Det behövs också lagkrav som driver på och kunniga myndigheter som både kan ge råd och agera hårt mot miljöfuskare. Skogsindustrins omställning från klorgasblekning är ett av många sådana svenska exempel.

På internationell nivå skriver ledande forskare som Charles Sabel och David Victor om betydelsen av ”penalty defaults” – sanktioner för eftersläntrare när ambitiösa företag gått före. Att i god tid annonsera sådana krav, som Kalifornien länge gjort för bilars utsläpp, driver innovation. ”Vi kan inte bara lita till frivilliga åtaganden”, säger också Nigel Topping som den brittiska konservativa regeringen utsåg till ett toppuppdrag inför klimatmötet i Glasgow förra året.

Lyssna på företagen

Moderaterna lovade i valrörelsen att ordna ett toppmöte om tillväxt under det svenska EU-ordförandeskapet nästa halvår. Tiden är kort för att hinna med det, men oavsett om regeringscheferna samlas i Sverige eller inte så kommer nästa regering att få en viktig roll för EU:s framtida gröna industripolitik. Det gäller att inte halka efter Kina och andra som satt full fart. Då behövs både ekonomiska stöd och skärpt lagstiftning.

Nästa regering har därför goda skäl att lyssna på företagen inom Hagainitiativet och andra med liknande inställning. Oavsett om miljöministern heter Jessica Rosencrantz, Kjell-Arne Ottosson, Anna Starbrink eller något annat.