Patienter har en svag rättslig ställning i Sverige
Olivia var tydlig i sitt förlossningsbrev med att hon inte ville uppleva forcerad utdrivning, som yttre press är. Dessutom skrek hon under tiden att hon inte ville, hennes man protesterade likaså. Ändå fortsatte barnmorskan, skriver Agnes Arpi.
Agnes Arpi
Journalist, fristående krönikör AltingetSommaren 2017 föder Olivia sitt andra barn på Skånes universitetssjukhus i Lund. Förlossningen går snabbt och förloppet bedöms vara normalt. Trots detta, och mot Olivias vilja, använder personalen den kontroversiella metoden yttre press för att forcera ut barnet. Både Olivia och hennes dotter skadas vid förlossningen. Nu stämmer hon regionen med hjälp från Centrum för rättvisa.
Olivias fall innehåller flera komponenter som gör det extra intressant. Här aktualiseras flera frågor samtidigt.
Jag har tidigare skrivit om slarv kring samtycke i vården, liksom om yttre press och bristande journalföring.
Metoden är förknippad med risk för skador på både kvinna och barn. Det är också känt att yttre press utelämnas ur patientjournaler. På så sätt kan den som har använt yttre press få det att se ut som att det aldrig har hänt, vilket gör det svårt för en patient att utkräva ansvar.
Man kan fråga sig hur mycket upprättelse det är med 5000 kronor från Löf och kritik från Ivo om bristande journalföring, när Olivia helt fråntogs rätten att bestämma över sin kropp
Olivia var hon tydlig i sitt förlossningsbrev med att hon inte ville uppleva forcerad utdrivning, som yttre press är. Dessutom skrek hon under tiden att hon inte ville, hennes man protesterade likaså. Ändå fortsatte barnmorskan, trots att ingreppet inte hade någon tydlig medicinsk anledning. Olivia fick en förlossningsskada, som dessutom missades av flera vårdgivare när hon sökte vård för den. Hennes barn bröt nyckelbenet.
Information saknades i journalen
I Olivias fall upptäckte hon att den yttre press hon utsattes för under förlossningen saknades i journalen. Ingreppet journalfördes först på hennes egen begäran, många veckor efter förlossningen.
Hon vände sig till Ivo, som valde att klandra förlossningsverksamheten i Lund för bristande journalföring och bristande stöd under förlossningen. Ivo påpekar också att forcerad krystning bör användas restriktivt, och att i synnerhet yttre press bör undvikas på grund av risken för stora bristningar. Om man ändå använder sig av metoden ska det ske i samråd med patienten.
Hon vände sig också till Löf, regionernas ömsesidiga försäkringsbolag, som kan ge ersättning om man drabbas av skada i samband med vård. Löf har svårt att förstå varför vårdpersonalen tog till en så pass drastisk metod. Deras medicinska expert skriver att det är ”helt oklart” varför yttre press över huvud taget användes på Olivia.
Men varken Ivo eller Löf tar ställning gällande det bristande samtycket. Man kan fråga sig hur mycket upprättelse det är med 5000 kronor från Löf och kritik från Ivo om bristande journalföring, när Olivia helt fråntogs rätten att bestämma över sin kropp, fast det inte var en nödsituation, och med skador som följd.
Domstol får pröva
För att pröva frågan om samtycke är man i stället hänvisad till domstol. Och för att driva en sådan process som enskild, och stå upp mot en stark part som en region, krävs som regel ekonomiskt kapital på grund av risken att behöva betala både eget ombud och motpartens rättegångskostnader. Här är det Centrum för rättvisa som beslutat att ta sig an Olivias fall och därmed stå för risken, eftersom det är en principiellt viktig fråga.
Som huvudregel får nämligen inte vårdåtgärder utföras utan samtycke. Patientens självbestämmande ska respekteras. Detta nämns särskilt i patientlagen från 2015. Trots det efterlevs inte alltid lagstiftningens krav på respekt för patientens integritet inom vården, och när det händer är som sagt den enskildes möjligheter att utkräva ansvar begränsade. Myndigheten Vårdanalys har flera gånger slagit fast att patienter har en svag rättslig ställning i Sverige. 2021 konstaterade Vårdanalys dessutom att patienterna upplever en försämring gällande hur deras integritet respekterats.
Personalen som var med vid Olivias förlossning säger sig inte minnas varför de använde yttre press. Men i sjukhusets yttrande till Ivo skriver verksamhetschefen att barnets puls var påverkad de sista minuterna. Verksamhetens svar till tillsynsmyndigheten är första gången Olivia får höra något som skulle kunna likna en förklaring. En förklaring som tyvärr ser ut som en efterkonstruktion, eftersom patienten i fråga över huvud taget inte informerats.
Det blir spännande att se utfallet av Olivias stämning av Region Skåne. Lagstiftningen finns ju redan. Nu är frågan hur långt den håller.
Agnes Arpi är journalist och fristående krönikör i Altinget.
Tidigare krönikor
- I arbetet för adopterades upprättelse står de drabbade ensamma
- Vad gör egentligen lejon, tigrar och elefanter i Borås?
- Ska patienterna behöva granska vården själva?
- Kvinnovården är mer än ett politiskt modeord
- Barnmorskor måste hålla sig till sanningen gällande aborter
- ME-patienternas hopp blev till aska
- Riksdagsmotionerna vittnar om gränsen mellan politiken och vården
- Inom vården ska män vara tåliga och kvinnor ses som simulanter
- De med insyn i omsorgen om de mest utsatta hade blivit blinda
- Hemma på kammaren sitter folk och tömmer kapslar och väger piller
- Hemmablint att göra Adoptionscentrum till experter på sig själva
- Mitt banala val av vårdcentral krävde tio vårdbesök
- Eget lidande saknar betydelse – jag tillåter inte att surrogatmödraskap sker i mitt namn
- Krigstrauman är en del av den svenska verkligheten
- Privata insamlingar kritiseras – men hur skulle det annars gå till?
- Säg som det är om kejsarsnitt på kvinnors egen begäran
- Både rörande och genant att se tillbaka på oss i den första tiden av pandemin
- Barnperspektivet saknas i vården av endometrios
- Förlossningsvårdens arbetsvillkor driver bort barnmorskorna
- Jag vägrar att vänja mig vid våld
- Freudianer, KBT och alla stackars patienter
- I Bergsjön kom rättvisan i en annan (drifts)form
- Skriftligt samtycke till vårdingrepp borde vara en självklarhet
- I vården ansvarsutkrävs bara ”systemet”, nästan aldrig individer
- De som har långtidscovid kan inte viftas bort lika lätt som de ME-sjuka
- Myndighetslingobingo i Försäkringskassans beslutsmallar
- Frågan om läkemedelsberoende behöver hanteras bättre
- Standardiserade vårdplaner riskerar att försämra vården
- Män nekar sig själva hjälpen de behöver efter cancer