Politikerna måste sluta behandla skolan som ett häcklopp

Det pratas mycket om de där barnen.

De som växer upp och går i skola i särskilt utsatta områden. Barnen som växer upp utan att erövra läsningen, som aldrig får ett utökat ordförråd. De barn som gängen försöker, och alldeles för ofta lyckas rekrytera. Om vi ska vända utvecklingen i särskilt utsatta områden behöver skolan ges riktigt bra förutsättningar att på riktigt ta sitt kompensatoriska uppdrag.

Det är ett maratonlopp.

Pressmeddelandepengar skapar problem

Politiker har en läxa att göra.

Vi som arbetar, och jag kan lova att alla som arbetar i särskilt utsatta områden arbetar hårt vet att det är ett maratonlopp samtidigt som politiker behandlar skolfrågan som ett lopp på 100 meter häck. Att arbeta kompensatoriskt är ett långsiktigt arbete.

Snabba pengar, det som jag brukar kalla för pressmeddelandepengar skapar fler problem än de löser. Jag som rektor har budget som löper 1/1–31/12, men jag förväntas utveckla skolan långsiktigt. Det är inte någon hejd på kreativiteten vad gäller statsbidrag. Sex miljarder till en viss sak, sen ett år senare blev sex miljarder tre miljarder. En månad senare blev det ingen miljard och kommande vecka ska 150 skolor i särskilt utsatta områden få dela på en miljard per år. Om en vecka kan det vara 300 miljoner. Det är det ingen som vet.

Ett maraton som behandlas som häcklöpning

Vi som arbetar i skolan är mitt uppe i ett maratonlopp men politikerna behandlar vårt arbete som ett häcklopp på 100 meter.

Om vi ska lyckas få alla elever i särskilt utsatta områden att klara grundskolan med fullständiga betyg behöver vi bära deras socioekonomiska utsatthet och deras sårbarhet tillsammans som samhälle. Barnen i Hammarkullen, Rosengård, Rinkeby, Husby, Alby och Skäggetorp är våra barn. När vi bär problematiken tillsammans som samhälle kan vi lösa problemet. Vi kommer aldrig lyckas med skolorna i särskilt utsatta områden om inte politiken går i takt med oss i professionen.

Jag får ofta frågan varför jag lägger i princip all min vakna tid på att få folk att förstå problemet med skolans styrning. Jag gör det av just den här anledningen, vi måste bära utsattheten och sårbarheten tillsammans.

Stå upp för ett kompensatoriskt skolsystem

Vi som samhälle måste stå upp för ett kompensatoriskt skolsystem där skolans ramverk stödjer skollagens intentioner om att skolan ska kompensera för det hemmet inte kan ge barnen. Det förutsätter ersättning efter huvudmännens ansvar, ett rättvist, gemensamt skolval. Det förutsätter ett väl genomtänkt system för strukturersättning. Det förutsätter långsiktighet i skolpolitiken.

Skolan måste sluta behandlas som ett häcklopp på 100 meter.

Mitt största problem som skolledare är den politiska oviljan att ge mig rätt och långsiktiga förutsättningar att arbeta kompensatoriskt. För mig är alla fina ord om en bra skola för alla tomma ord. Ord betyder ingenting, politisk handling är det som räknas.

Alla säger att skolan är viktig, men...

Vi kan aldrig uppnå alla skolor ska vara bra så länge vi inte bär den socioekonomiska utsattheten och sårbarheten tillsammans som samhälle.

När alla barn ses som allas barn och när politiken utformas utifrån den premissen kommer vi få förutsättningar att se till att alla elever klarar grundskolan med godkända betyg.

Alla partier säger att skolan är viktig och att de vill satsa på den men samtidigt kan de inte sätta sig ned som vuxna människor och börja lösa problemen. Det är jobbigt att springa ett maratonlopp. Det tar lång tid, det är bitvis svettigt och ibland undrar man varför man utsätter sig för detta. Det blir inte lättare av att någon ställer ut häckar längs banan.