Rädsla för att påtala fel är en grogrund för korruption

Det är nu halvtid för utredningen om korruption och tjänstefel. Arbetet pågår för fullt med att se över effektivare straffrättsliga verktyg och straffansvar för tjänstefel, men fortfarande talas det för lite om andra åtgärder för att motverka korruption. Regeringen och arbetsgivare måste ta större ansvar för helheten.

System för visselblåsning behövs

Olaglig och/eller otillbörlig verksamhet, som ryms inom en bred definition av korruption, kan förekomma i alla organisationer. Det gäller såväl privata som offentliga, stora som små. Definitionen av korruption inbegriper bland annat muta, bedrägeri, jäv eller förskingring, men också sådant som är olämpligt snarare än brottsligt. Det innebär exempelvis avsteg från rutiner och regler eller andra situationer där objektiviteten kan ifrågasättas.

Visselblåsarlagen uppställer krav på verksamhetsutövare med över 50 anställda att inrätta interna rapporteringskanaler och förfaranden för rapportering och uppföljning. Tydlig och lättillgänglig information ska lämnas om hur man rapporterar via rapporteringskanalerna och om bland annat meddelarfrihet och repressalieförbud.

Akavia har tidigare uppmärksammat vikten av att ha ett väl fungerande och väl känt system för visselblåsning, men också betydelsen av att medarbetare känner sig trygga med att påtala missförhållanden. Akavias rapport Rapportera mera – en lägesbild av arbetet mot korruption i offentlig förvaltning visar att det finns stora brister.

Rutiner för att anmäla korruption saknas

Endast drygt 45 procent av förbundets medlemmar på myndigheter uppger att man har någon form av fastställd rutin för att hantera försök till, eller inträffad, korruption. Bland medlemmar inom kommun och region var siffran ännu lägre: 38 procent.

I en medlemsundersökning från maj 2024 syns också dystra siffror gällande hur trygg man är i att påtala missförhållanden på arbetsplatsen. 20 procent av medlemmarna inom statlig sektor känner sig inte trygga och närmare 32 procent uppgav att deras arbetsplats i ganska liten eller i låg utsträckning präglas av öppenhet och trygghet. Siffrorna är ungefär desamma för medlemmar inom kommun och region. Påfallande många uppger att man inte vet om att det finns en intern visselblåsarfunktion.

Vittnesmålen från Akavias medlemmar om visselblåsning, otrygghet och rädsla för att rapportera måste tas på allvar.

Det är allvarliga siffror, inte minst för att det förefaller som att visselblåsarlagen inte tillämpas fullt ut eller har fått effekt. Det sätter också fingret på hur centralt det förebyggande arbetet är. Halvvägs in i utredningen om korruption och tjänstefel är det här något som kräver mer uppmärksamhet.

Korruption är ett allvarligt samhällsproblem. Det undergräver rättssäkerheten och förtroendet för myndigheter och förvaltning som är grundläggande för vår demokrati. Medborgare ska kunna lita på att offentlig förvaltning är fri från korruption, och i kampen mot korruption behöver alla möjligheter tas tillvara.

Riskabelt med straffskärpningar

Regeringens pågående antikorruptionsarbete får inte ha ett allt för ensidigt fokus. Effektivare straffrättsliga verktyg och straffansvar för tjänstefel kommer inte ensamt att vinna kampen mot korruption.

En skärpning av tjänsteansvaret riskerar dessutom att medföra än större otrygghet och osäkerhet när det gäller att påtala oegentligheter. Samtidigt behöver statliga, regionala och kommunala arbetsgivare se över sitt arbete. Det ska vara enkelt och tryggt att påtala missförhållanden och korruption i alla dess former. Så är det inte många gånger inte i dag.

Vittnesmålen från Akavias medlemmar om visselblåsning, otrygghet och rädsla för att rapportera måste tas på allvar. Det är en signal om den helhet som behövs för att motverka korruption. Lagstiftaren och arbetsgivare behöver arbeta aktivt med samtliga verktyg. Hårdare straff och rädda medarbetare kommer inte att vinna kampen mot korruption.