Regeringen har inte förstått hur assistansersättningen fungerar
Personliga assistenter gör ett kvalificerat jobb och de är värda löneökningar i nivå med resten av arbetsmarknaden. Det skriver Cecilia Blanck, brukarkooperativet JAG.
Cecilia Blanck
Verksamhetschef brukarkooperativet JAGI förra veckan blev vi glada när regeringen berättade att rätten till personlig assistans ska stärkas. Det är efterlängtat av många som i dag inte får det stöd de behöver. Vi trodde i flera timmar att nu har regeringen förstått att medborgarrätt även för personer med funktionsnedsättningar är viktigt och att assistansen måste få kosta. Men så avslöjades nivån för assistansersättningen 2022 och sandslottet rasade.
Enligt socialminister Lena Hallengren (S) är en höjning med 1,5 procent om året vad vi kan vänta oss framöver. Det är helt normalt att en höjning inte täcker löneökningarna, säger hon. Det visar att regeringen inte har förstått hur assistansersättningen fungerar.
Orimliga besparingar
Brukarkooperativet JAG:s assistansverksamhet har kollektivavtal och vi gör vårt allra bästa för att erbjuda hyggliga villkor till våra anställda. Vi är ett konsumentkooperativ som inte delar ut några vinster, utan vår ekonomi brukar gå ungefär jämnt upp i slutet av året. Vi är mitt i ett pågående löneavtal och vet redan att löneökningen 2022 kommer att bli 2,4 procent. Och nu vet vi alltså också att schablonökningen för samma år blir 1,5 procent.
Så nu måste vi sätta oss och hitta sätt att spara in mellanskillnaden, cirka en procent eller 3:20 per assistanstimme. I varje assistans. Det motsvarar i en normalstor assistans ungefär halva årsarvodet för arbetsledaren. Eller kostnaden för fem kursdagar för en assistent. Eller regelbunden handledning i ett halvår. Ett alternativ är att en vakant tjänst tillsätts med någon som får 10-15 kronor lägre timlön än sina kollegor.
”Urholkats sedan 2014”
Nej, Lena Hallengren, detta kan inte betecknas som ett normalläge. Besparingar som hotar kvaliteten varje år. Dråpslag efter dråpslag, år efter år. I en verksamhet där över 90 procent av intäkterna används till timlöner för en tjänst som mäts och ersätts per utförd timme. Vi kan inte utföra fler assistanstimmar av färre anställda eller på kortare arbetstid – det vore kriminellt och skulle av er kallas för välfärdsbedrägeri.
Så exakt hur låga ingångslöner tycker regeringen att personliga assistenter ska ha?
Så det är de resterande tio procenten som vi tydligen ska spara in på. Det är ganska lätt att räkna ut hur många gånger vi kan spara en procentenhet av tio. Och i år är inte första gången regeringen drar ner, värdet på ersättningen har medvetet urholkats sedan 2014. Redan nu är det svårt att rekrytera, fortbilda och behålla personer i yrket, vilket regeringens egen utredning förra året visade. Om villkoren för personliga assistenter ska förbättras måste regeringen skjuta till pengar, var utredaren Lars Lööws slutsats.
Urholkad rättighet
I dag betalar staten 315 kronor per assistanstimme, alla dagar, alla tider. Det kan jämföras med till exempel hemtjänst som kommunerna betalar omkring 500 kronor för, eller varför inte kontorsstädning för 350 kronor, vardagar på dagtid.
Så exakt hur låga ingångslöner tycker regeringen att personliga assistenter ska ha? Ska vi avskaffa administrationen – vem ska då betala ut löner, fylla i Försäkringskassans blanketter och ansvara för att vi uppfyller kvalitetskraven? Eller ska vi helt sluta att stötta våra anställda med handledning och utbildning som de behöver för att utvecklas och kunna göra ett bra jobb?
Personliga assistenter gör ett kvalificerat jobb. Och de är värda löneökningar i nivå med resten av arbetsmarknaden. Minst. Regeringen bestämmer hur det ska bli. Neddragningar med en procent om året leder inte dit. Höjning i nivå med arbetsmarknadens avtal gör det.
Stärkt rätt till personlig assistans är bra. Men det måste gå att få assistans i verkligheten. Och för det behövs en assistansersättning som räcker till att också köpa tjänsten. Annars blir rättigheten inte mycket värd.