Regeringens förslag till demokrativillkor undergräver demokratin

Skattemedel ska självklart inte gå till organisationer som motarbetar demokratins grundprinciper. Men när regeringen nu förbereder en proposition om demokrativillkor för statliga bidrag till civilsamhället är risken stor att det kostar mer än det smakar. Syftet med demokrativillkoren är att stärka demokratin, men om regeringens förslag går igenom i dess nuvarande form kommer de i stället att begränsa förenings- och yttrandefriheten i Sverige.

Vi delar i den meningen regeringens syn att det behövs enhetliga regler för hela bidragsgivningen, men oroar oss samtidigt för att det som nu presenteras som en lösning i stället ska förvärra situationen. 

Vi vänder oss därför med kraft mot de delar av förslaget som ger politiker, beslutsfattare och tjänstepersoner verktygen att i framtiden undergräva det demokratiska utrymmet.

Demokrativillkoren och reglerna oroar

Idén om förtydligade demokrativillkor för den statliga bidragsgivningen är att minska risken för att skattepengar går till antidemokratiska aktörer. Som intresseorganisationer för det civila samhällets organisationer välkomnade vi tidigt denna idé, utifrån behovet av ökad rättssäkerhet och transparens. Vi har under en längre tid sett behovet av regler som är lika för alla, förhindrar godtyckliga tolkningar och som främjar självständigheten och mångfalden i civilsamhället. Vid ett flertal tillfällen har demokratiska organisationer utsatts för rättsosäkra prövningar och bidragsbeslut på lösa grunder.

Vi delar i den meningen regeringens syn att det behövs enhetliga regler för hela bidragsgivningen, men oroar oss samtidigt för att det som nu presenteras som en lösning i stället ska förvärra situationen. De främsta anledningarna är:

• Definitionen av företrädare öppnar för orimliga ansvarskedjor.

Ett av huvudproblemen är definitionen av vem som ska betraktas som företrädare av en organisation. Förslaget innebär nämligen att civilsamhällets organisationer (däribland idrotten, folkbildningen och trossamfunden) på nationell nivå tvingas att systematiskt samla in information om vad lokalorganisationer, enskilda medlemmar och deltagare företar sig. Annars riskerar hela organisationen att klassas som icke-demokratisk.

Orimlig ansvarskedja

Om en enskild föreningsföreträdare lokalt uttrycker åsikter som inte anses förenliga med demokrativillkoren kan i förlängningen hela förbundets verksamhet hotas av indraget statsbidrag och till och med nedläggning. Det är en orimlig ansvarskedja och riskerar att stänga ute människor från demokratin.

• Synen på vad som utgör kopplingar till extremism riskerar att stänga ute människor.

Det finns därtill en betydande svårighet i synen på vad som är kopplingar till våldsbejakande extremism eller antidemokratiska miljöer. Svensk rätt bygger på traditionen att fokusera på en individs handlingar, inte på vad andra individer i dess närhet tar sig för. Om en företrädare är skriven på samma adress som en person som har så kallade kopplingar, betyder det då att en koppling existerar? Samma frågetecken gäller hur en individs historiska kopplingar ska behandlas.

Flera civilsamhällesorganisationer som i dag får statsbidrag arbetar med människor där antidemokratiska ståndpunkter kan vara en del av bakgrunden – det är själva styrkan och trovärdigheten i verksamheten. Som exempel kan nämnas Fryshusets olika avhopparverksamheter och Kriminellas Revansch i Samhället, KRIS. Det finns en uppenbar risk att de inte kan fortsätta att bedriva den här typen av arbete om tidigare gärningar hos deltagare ska vägas in. Även Lagrådet har kritiserat otydligheterna kring hur långt tillbaka i tiden det är möjligt att hålla en organisation ansvarig för medlemmarnas gärningar.

Utrymme stympas

• Utomparlamentariska metoder likställs med våldsanvändning.

Ett tredje problem med villkoren är den otydliga synen på utomparlamentariska metoder. Vi tar självklart avstånd från allt våld. Men vissa utomparlamentariska metoder, som exempelvis civil olydnad, är centrala verktyg för civilsamhällets demokratiarbete. Här behöver regeringen göra rimliga avväganden som tar hänsyn till demokratins principer, samtidigt som civilsamhällets utrymme att agera i viktiga frågor inte stympas.

Om regeringen menar allvar med att den vill stärka demokratin krävs tydliga svar på dessa oklarheter. Att gå fram med lagstiftning som öppnar för så pass stora osäkerheter är en farlig väg att gå. Pröva tanken att samma villkor införs även för andra statliga stöd, till exempel presstödet, partistödet eller stödet till företagande och socialt entreprenörskap. Vore det en önskvärd utveckling? Definitivt inte, menar vi. Men rimligtvis bör samma krav kunna ställas på all användning av skattemedel.