Replik: Patent- och registreringsverkets generaldirektör fokuserar på fel saker

I dag har både lagstiftningen, tillämpningen och myndigheternas information om de immateriella skydden flera brister. Det gäller också skyddet av företagshemligheter. Detta missgynnar start-up-företag, universitetsforskare och undergräver hela innnovationspolitiken. 

Svenska universitetsforskare är de mest patentsökande i världen. De ansvarar för drygt sex procent av patenten. I USA är siffran något lägre. I Italien och i Frankrike är värdet cirka fyra respektive tre procent. I Sverige ägs de akademiska patenten, som regel, av etablerade företag och är resultat av olika offentligt finansierade projekt. 

Missförhållanden har normaliserats

Svenska småföretag, enskilda såsom forskare ansöker årligen om 2 000 patent till PRV och EPO. Detta till en uppskattad kostnad av 100 miljoner kronor. Detta gäller bara de initiala kostnaderna och alltså inte årsavgifterna. De kombinerade kostnaderna för denna grupp för nya ansökningar i Sverige och utomlands samt de årliga avgifterna och kostnader för patentombud torde var mångdubbelt högre.

Intrång är mycket vanligt i patent. Nästan tio procent av småföretagen och enskilda i Europa har blivit utsatta för intrång. Risken ökar med det uppskattade värdet på uppfinningen.

Rättegångar om patenttvister är mycket kostsamma i Sverige. Kostnaden per part är kan uppgå till 20 miljoner kronor. Den förlorande parten döms, som regel, att betala för båda. På grund av kostnadsrisken är rättegångar om patent därför mycket få i Sverige. Årligen är ungefär sju småföretag parter i svenska rättegångar. Med andra ord är ett patent närmast utan värde om innehavaren inte har råd att försvara det vid en tvist. Detta är kapitalstarka aktörer mycket väl medvetna om. I Sverige har dessa missförhållanden normaliserats.

Gör som Europa

Tyskland, England och Wales har infört speciella regler för att minska obalanserna vid dessa rättegångar. Det nya systemet Unified Patent Court (UPC) har infört rättshjälp med samma syfte. Om de tyska reglerna om tak för rättegångskostnader hade tillämpats i Sverige hade det sannolikt varit så många fler enskilda patenthavare som vågat försvara sitt patent att antalet rättegångar uppgått till ett 50-tal. Sannolikt hade flera av de mindre aktörerna vunnit en stor del av dem. Sex av riksdagens åtta partier har motionerat om att utreda frågan om att minska obalanserna vid svenska rättegångar.

Information om bristerna ovan sprids inte av vare sig PRV eller offentliga forskningsfinansiärer såsom Vinnova. Vi har sedan 2018 påtalat denna informationsbrist och att den medför stora kostnader för start-upp-företag och enskilda. Det är alltså enskilda och inte myndigheterna som belastas.

Med andra ord är ett patent närmast utan värde om innehavaren inte har råd att försvara det vid en tvist.

Skyddet av företagshemligheter är synnerligen viktig inom all innovationsverksamhet. Här är bristerna också många och uppenbara. Vår uppmaning till Patent- och registreringsverket är därför: informera inte bara om ”hur man söker patent” utan även om skyddens synnerligen begränsade värde.

Detta kan få flera positiva effekter. Däribland ökat förtroende för Patent- och registreringsverket och den svenska innnovationspolitiken och ökad precision i universitetsforskarnas och start-up-företagens ansökningar och strategier för att patentskydda utvecklingsresultat.

Dyrköpta resultat slarvas bort

Det söks nog både för mycket, för lite och fel. Å ena sidan måste patentet ha hög kvalitet. En rapport belyser den bristande kvaliteten. Dessutom måste rättsinnehavaren kunna bekosta en rättegång. Uppfylls inte dessa två krav är en patentansökan i många fall bortkastad.

Å andra sidan söks det inte patent, när dessa skulle kunna medföra lyckosam kommersialisering av forskningsresultat, då rättsinnehavaren av olika skäl avstår. Här slarvas dyrköpta resultat bort, som skattebetalarna i många fall bekostat. Detta borde studeras.

Det är viktigt att Patent- och registreringsverket fokuserar på åtgärder som myndigheten själv kan styra. Att påverka lärosätenas incitamentstruktur är ett långskott. Det tar decennier att få denna plan effektuerad. Vi uppskattar generaldirektörens engagemang. Vi hoppas att han lyssnar på våra råd och förbättrar informationen om patentskyddandets brister.