Riksdagens veteraner fyller 50 år

Den 1 januari i år blev Tuve Skånberg ålderspresident i riksdagen. Han är den som har suttit längst i riksdagen av de nuvarande 349 ledamöterna. Den 2 oktober firade Skånberg sammanlagt 25 år i riksdagen. Han kom in första gången i riksdagen redan 1991 och även om det är länge sedan minns han sin första dag i riksdagen.

– Jag kommer ihåg ur nervös jag var. Jag var ung och jag var längst ned i hackordningen i mitt parti. Jag var suppleant i utbildningsutskottet. Partiets vice ordförande Ingrid Näslund var ordinarie. Jag kände mig mycket liten, säger han till Altinget.

Situationen var speciell eftersom Kristdemokraterna var nya i riksdagen. Men den moderate riksdagsledamoten Rune Rydén ställde upp som mentor.

– Han tog hand om mig och hjälpte mig med praktiska saker med allt från slipsar och kostym till hur riksdagsarbetet gick till i praktiken. Han var hygglig nog att ta sig an den gröne och gav små tips som gjorde att jag kunde överleva.

På samma sätt har Tuve Skånberg försökt att hjälpa nya riksdagsledamöter. Bland annat genom en bok, I maktens korridorer, skriven tillsammans med Johnny Gylling (KD).

Hissnande perspektiv

Skånberg menar att det är viktigt att det finns äldre erfarna ledamöter som “bärare av parlamentarismen”. När han kom in i riksdagen fanns riksdagsledamöter som varit aktiva sedan tvåkammarriksdagen. Ålderspresident då var Stig Alemyr (S) som kom in i andra kammaren 1957. Och när Alemyr kom in var Harald Hallén (S) ålderspresident. Han kom in i riksdagen 1912.

– Det händer i politiken så dramatiska, svåra saker att ta ställning till väldigt fort. Så har du inte människor som har varit med förr står man ganska så tomhänt. Man behöver helt enkelt erfarenhet för att kunna ratta ett sånt skepp som Svea rike, säger Skånberg.

Tidigare debut

Barbro Westerholm (L) kom faktiskt in i riksdagen före Skånberg. Redan 1988 skedde hennes riksdagsdebut. Westerholm var generaldirektör för Socialstyrelsen 1979-1985. Det var idéerna från myndigheten som gjorde att hon ville in i riksdagen.

– Jag hade frågor där jag kände att här har myndigheten kunskapsunderlag för att göra saker och ting. Men vi hade inte den politiska makten. Utan när vi presenterade tankarna och förslagen för regeringen så stötte vi på patrull. Så när jag lämnade Socialstyrelsen var det någon som sa “ska du inte gå in i politiken med alla de här idéerna”, berättar Westerholm för Altinget.

Förändring

Den riksdag hon mötte var annorlunda än dagens. I slutet av 80-talet och under 90-talet arbetades det mer tvärpolitiskt menar Westerholm.

– När jag kom in levde Kerstin Hesselgrens anda kvar. Att kvinnliga riksdagsledamöter skulle arbeta tvärpolitiskt i frågor som inte handlade om pengar men om liv och hälsa. Det innebar att vi som satt i riksdagen och var med i kvinnoförbunden hade ett väldigt nära samarbete och vi motionerade tillsammans. Det här samarbetet är borta. Man krokar inte arm i dag.

Bland annat fick de kvinnliga riksdagsledamöterna igenom tobakslagen 1992 och en satsning på genusforskning kring 1990.

– Jag hade aldrig fått igenom det om inte 41 kvinnliga ledamöter hunnit skriva på. Det var fler som ville men som inte hann för då hade vi inte epost utan man var tvungen att springa runt och få namnteckningar.

Avslut och återkomst

Tuve Skånberg och Barbro Westerholm har det gemensamt att de båda också lämnat riksdagen under en period.

Westerholm lämnade 1999. Bakgrunden var Folkpartiets dåliga valresultat 1998. Westerholm berättar att många menade att det var hennes fel för att hon drivit frågan om partnerskap för homosexuella.

– Jag kände att jag inte kom vidare. Det kändes segt.

Samtidigt fick hon frågan att bli ordförande för SPF seniorerna. Det var hon från 1999 till 2005. Men sen återvände hon till riksdagen, fylld med nya idéer.

– Då hade vi i SPF Seniorerna presenterat så många förslag inom äldreområdet som var värda att driva vidare i politiken. Det handlade om våld och övergrepp mot årsrika i nära relationer. Där fick vi ett regeringsbeslut om nationell handlingsplan och det blev en bred lag mot åldersdiskriminering 2013.

Rotationsprincip

Tuve Skånberg lämnade 2006. Han kände att 15 år fick räcka. Men efter att ha varit gästprofessor i kyrkohistoria i USA och Ryssland kallade partiet på honom inför valet 2010.

– Jag lät mig övertalas och sen har jag varit kvar, säger han.

Både Skånberg och Westerholm tycker att det finns poänger att lämna riksdagen en period.

– Jag tycker att det ligger en hel del i Miljöpartiets rotationsprincip. Jag tror att det är nyttigt att gå ut i vanligt arbetsliv lite då och då och komma in igen, säger Westerholm.

– Jag tror att jag blev en bättre riksdagspolitiker när jag kom tillbaka efter erfarenheten i USA och Ryssland, säger Skånberg.

Ålderspresident

De båda riksdagsveteranerna har alltså lagt upp sina riksdagskarriärer snarlikt. Westerholm började tidigare men var borta lite längre. Det gör att Tuve Skånberg sammanlagt har suttit två dagar längre än Westerholm i riksdagen. Det gör att han är ålderspresident. I det uppdraget ingår att leda valet av talman. Men också att “sitta talman” när de ordinarie talmännen är förhindrade. Det är något som Tuve Skånberg gärna hjälper till med.

– När man blir tillfrågad av Sveriges talman om man vill sitta ålderspresident då gör man det, säger han.

Vad hade du tänkt om någon sagt till dig när du kom in i riksdagen 1991, att 2020 kommer du sitta i riksdagen som ålderspresident?

– Det hade jag aldrig, aldrig, aldrig, trott. Det var fullkomligt uteslutet. Jag var inte så angelägen att komma in i riksdagen. Jag trivdes väldigt bra med mitt jobb som pastor. Jag tänkte en mandatperiod. Men det blev alltså fler.

Tidsbrist

Tuve Skånberg stänger inte dörren för en riksdagsfortsättning även efter valet 2022. Men för 87-åriga Barbro Westerholm räcker det.

– Jag har en del annat som jag vill få klart innan jag lägger ihop ögonen. Så jag hinner nog inte, säger hon och skrattar.