Röda korset: Att skydda civilbefolkningen måste vara en större del av totalförsvaret

Om Sverige skulle utsättas för ett väpnat angrepp måste vi som land kunna skydda civilbefolkningen – det vill säga alla människor som lever i vårt land som inte deltar i stridigheter. Detta gör vi genom att bygga skyddsrum och andra typer av fysiskt skydd, genom att planera för humanitärt stöd och genom att säkerställa att krigets lagar följs.

Mer kunskap krävs om krigets lagar

Det oroliga omvärldsläget och kriget i Ukraina har tydligt visat att Sverige behöver intensifiera sitt arbete inom verksamheten skydd av civilbefolkningen. Ministern för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M) tog nyligen emot en statlig utredning som beskriver hur skyddet ska stärkas och arbete pågår såväl inom regeringen som inom flera myndigheter. Samtidigt ser Svenska Röda Korset att flera grundläggande delar i detta arbete saknas.

Krigets lagar – den internationella humanitära rätten – finns till för att göra det mest inhumana vi människor ägnar oss åt, krig, så humant som möjligt. Reglerna gäller alla stater och är grunden för att vi ska kunna åtala och straffa personer som begår krigsbrott. Den pågående konflikten i Ukraina är ett exempel på vikten av att säkerställa att kunskap om reglerna – och vi behöver planera för att kunna skydda civila från krigets verkningar, oavsett om kriget bedrivs i enlighet med reglerna eller inte.

Att värna civilbefolkningen är ett av de centrala målen för Sveriges civila försvar och en av statens mest grundläggande uppgifter.

Röda Korset har ett särskilt mandat inom ramen för krigets lagar och i att stödja staterna i hur reglerna kan efterlevas. Svenska Röda Korset har tidigare bland annat påtalat vikten av bättre kunskap om krigets lagar inom totalförsvaret, och ser anledning att kommentera på de förslag om ett stärkt skydd för civilbefolkningen som nu ska tas vidare av regeringen.

Förtydliga regelverket

I vårt remissvar över utredningen ”Ett stärkt skydd för civilbefolkningen vid höjd beredskap” (SOU 2022:57) lyfter vi bland annat följande:

• Sverige saknar ett övergripande system för skydd av civilbefolkningen. Det finns ingen sammanhållen lagstiftning eller tydlig beskrivning av hur detta arbete ska planeras för eller bedrivas, något som nu måste tas fram, bland annat för att tydliggöra ansvar och roller.  
• Det saknas koppling till krigets lagar. Grunden för hur stater ska säkerställa att civila skyddas i händelse av väpnad konflikt finns i krigets lagar. Denna koppling är dock otydlig både i de existerande bestämmelserna kring befolkningsskydd och i utredningens resonemang och förslag. I krigets lagar finns till exempel regler om vilket skydd olika personalkategorier har, hur byggnader och personal får utmärkas med civilförsvarssymbolen etc. Dessa regler behöver omsättas på ett tydligt sätt i Sverige.
• Det behövs bättre planering för hur humanitära organisationer ska kunna bidra. Under väpnad konflikt har nationella rödakors- och rödahalvmåneföreningar ett mandat att genomföra vissa aktiviteter, inklusive inom skyddet av civilbefolkningen. Utifrån denna roll, och utifrån den erfarenhet Svenska Röda Korset har av att bedriva insatser vid kriser och väpnade konflikter, behövs stärkt dialog med oss och andra viktiga delar av civilsamhället. Totalförsvaret behöver också stärkt planering för hur internationella humanitära organisationer, såsom Internationella rödakorskommittén (ICRC), ska kunna verka på svenskt territorium vid höjd beredskap.

Att värna civilbefolkningen är ett av de centrala målen för Sveriges civila försvar och en av statens mest grundläggande uppgifter. I totalförsvarets återuppbyggnad är detta område därför ett av de viktigaste att prioritera.