Ryssland rustar – dags att ta säkerhetshoten på allvar

Ukraina är ett land som står utanför alla militärallianser och utan EU-medlemskap. Det är med andra ord ett land som är ensamt och utsatt, nu när Ryssland rustar vid dess gräns.

Putins aggressionspolitik må ha just Ukraina i sitt fokus. Låt oss dock vara tydliga med att rysk aggression i sig inte bara handlar om Ukraina. Den handlar om hela dess omvärld. Georgien som invaderades 2008 och fortfarande har delar av sitt land ockuperat. Den stärkta militära närvaro i Armenien och Azerbajdzjan. Den fortsatta destabiliseringen av Moldavien med ”fredsskapande” förband i utbrytarregionen Transnistrien.

Länder som får sin säkerhet genom Nato får en otrygghet genom oss.

Ur den ryska regimens perspektiv utgör varje land som går mot stabil demokrati, gemenskap med Europa, stärkt suveränitet och oberoende till Ryssland ett hot mot den egna förmågan att kontrollera sin omvärld. Samma vilja finns därför även i Östersjöregionen. För Ryssland är de baltiska staternas självständighet och frihet en irritation och begränsning av den egna makten.

En ökad osäkerhet

De senaste 20 åren har Rysslands upprustning gett ett omfattande militärt överläge i hela Östersjöregionen och Arktis. Sverige är inte undantaget från de hot och utmaningar detta innebär. Ett nytt ryskt konventionellt angrepp på Ukraina kommer att öka både osäkerheten och konfliktriskerna för alla som är en del av denna säkerhetspolitiska miljö.

Vårt utanförskap till Nato ger oss själva mindre säkerhet och vi bidrar till en växande osäkerhet som påverkar hela vår region. Länder som får sin säkerhet genom Nato får en otrygghet genom oss.

Sverige bör agera

Inför de uppenbara hot om eskalerat krig mot Ukraina som Ryssland nu uppvisar bör Sverige agera.

För det första måste vi ställa krav på att EU agerar starkt och samordnat mot de ryska hoten mot Ukraina. Vi bör själva agera och tillsammans med länderna kring Östersjön vara tydliga och kräva sanktioner och åtgärder från EU:s sida, förenade med krav på att ryska trupper dras tillbaka.

För det andra måste Nord Stream 2 läggas på is tills Ryssland i aktiv handling visat att man respekterar sina grannars suveränitet och säkerhet.

För det tredje måste vi ta itu med myten om att Sverige är på väg att göra en stor upprustning. Det är en myt som är farlig för vår säkerhet, eftersom den överskattar vår försvarsförmåga. Sverige rustade i början av 2000-talet ner mer än något annat land i Östersjöregionen, till historiskt låga nivåer. Det nu gällande försvarsbeslutet kommer först om fyra år återställa våra försvarsanslag till 2005 års nivåer, som var för låga redan då. I dag är de, med hänsyn till den utveckling som skett sedan dess, ännu mer otillräckliga.

Rätt signal att sända just nu är att vi tillför försvaret de resurser som utvecklingen mot ett två-procentsmål skulle innebära, samt ett engångsbelopp som gör att vi omedelbart kan täppa till de mest försummade områdena i vår nuvarande försvarsförmåga.

För det fjärde är den pågående krigföringen i Ukraina och hoten om ett eskalerat krig en påminnelse om att ett ensamt och utsatt land är just ensamt och utsatt när en stor och militärt stark granne hotar. Sverige måste stå starkt tillsammans med andra demokratier när våldets despoter hotar vår omvärld. Därför bör Sverige ta frågan om ett Natomedlemskap på allvar.

Vi ska bygga säkerhet, inte sprida osäkerhet. Det finns en majoritet för Nato-option i Sveriges riksdag och detta faktum borde ligga till grund för svensk säkerhetspolitik.