Så kan Andersson göra vision till verklighet – precis som von der Leyen och Palme

Jag kommer att vända på varenda sten för att bryta segregationen och knäcka gängen, lovade Magdalena Andersson i sitt installationstal. Att gå från visioner på en partikongress till verklig förändring kräver mycket av en ny ledare.

Det vet Göran Persson. Hans beskrivning av det gröna folkhemmet 1996 lever kvar inom socialdemokratin, men bygget var inte enkelt. Att motverka segregationen är också en stor utmaning.

Vilken ritning ska en ny statsminister arbeta efter för att få igenom sina storslagna löften? Vilka är de bästa verktygen?

Svagt stöd av statssekreterare

Göran Persson skapade en statsrådsgrupp som skulle leda det gröna bygget och inrättade ett kansli i statsrådsberedningen med de ideologiska arkitekterna Stefan Edman och Olof Eriksson.

Metoden hade både styrkor och svagheter. Kansliet hamnade vid sidan av Regeringskansliets ordinarie arbete och hade för svagt stöd av Perssons statssekreterare. Statsrådsgruppen kom med goda idéer, men mest effektiv var den signal som statsministern själv gav till alla departement att miljöfrågorna var prioriterade.

Inte minst till finansdepartementet. Jag var med på ett hörn som anställd på miljödepartementet och såg hur budgetavdelningen plötsligt hade gott om pengar till miljöreformer. Finansdepartementets tjänstemän kom med innovativa förslag om en grönare finanssektor, ett tecken på att de själva kände ägarskap för frågorna.

Märks på deras agerande

Magdalena Andersson har också varit finansminister och kan liksom Göran Persson överbrygga de motsättningar som ofta uppstår mellan statsrådsberedningen och finansdepartementet när större förändringar ska genomföras. Men det behövs också en plan för vad som ska ske.

När Thage G. Peterson tryckte på, bland annat som ordförande för Jämställdhetsdelegationen, vågade inte departementen bromsa.

Det är intressant att jämföra med Ursula von der Leyens gröna giv när hon blev ordförande i EU-kommissionen. En politisk vision omsattes snabbt i ett handlingsprogram med drygt 50 punkter. Frans Timmermans blev förste vice ordförande och har med kraft drivit på för de konkreta miljöförslagen. Det har han kunnat göra genom en kunnig stab som haft koll på detaljerna. Numera talar höga tjänstemän i kommissionen som tidigare inte brytt sig om miljöfrågorna engagerat om den gröna omställningen, och det märks på deras agerande att det inte är teater.

Departementen vågade inte bromsa

Den högsta ledningens budskap behöver alltså förenas med en stark och centralt placerad genomförandeorganisation. Så var det också med ett av de största svenska politiska projekten i modern tid, jämställdhetsreformerna under Olof Palmes tid. Kvinnorörelsens krav om bättre barnomsorg och mycket annat var viktiga, men att förändringarna kunde ske så snabbt berodde också på att Palme lät sin högra hand driva på arbetet inom Regeringskansliet. När Thage G. Peterson tryckte på, bland annat som ordförande för Jämställdhetsdelegationen, vågade inte departementen bromsa.

Ägarskap från alla inblandade

Så vad betyder detta för Magdalena Anderssons ambitioner om hon klarar statsministeromröstningen?

Att anställa fler poliser och att skärpa straff är förhållandevis enkelt som beslutsprocess betraktat. Ett genomgripande arbete mot segregationen kräver däremot engagemang från alla departement. Det finns redan en Delegation mot segregation, men den är alltför långt från makten. Dessutom avvecklas det riktade anslaget till utsatta områden i regeringens senaste budget.

Göran Persson, Ursula von der Leyens och Olof Palmes arbetsmetoder ger vägledning om hur det kan gå till. Tydligt och långsiktigt engagemang från den högsta nivån. En detaljerad plan och en stark genomförandeorganisation. Pengar förstås, men också ägarskap från alla inblandade.