Så kan civilsamhället stärka de ungas välmående

Ungas tillvaro och psykiska välbefinnande är ett återkommande tema i samhällsdebatten. Kanske är det särskilt aktuellt i en tid som präglas av krig, klimathot och ekonomisk oro?

Under lång tid har civilsamhället, eller föreningslivet, uppfattats ge unga människor en möjlighet att fostras in i samhället och vuxenvärlden har varit bekymrad över den ”föreningslösa ungdomen”. Utan att instämma i ett tidigare paternalistiskt samhälles mästrande ton ser vi som forskar om det civila samhället ett bekymmer i att alla ungdomar inte lika lätt får plats i civilsamhällets organisationer. Hur kan föreningslivet möta de ungdomar som söker sig dit?

Ge ungdomar svar på livets frågor

Sedan senare delen av 1900-talet har föreningslivet kring unga förändrats. Från att ha presenterat tydliga meningsbärande perspektiv, såsom tro och ideologi, har många organisationer blivit mer angelägna om att vara sammanhang och arenor för ungdomars egna förståelser, uttryck och initiativ.

Vi distanserar oss från den disciplinerande och ibland auktoritära ton mot ungdomar som tidigare präglade delar av det svenska föreningslivet, men menar samtidigt att dagens verksamhet som inriktas mot att stärka och frigöra ungas egna uttryck och åsikter inte räcker för att bidra till välmående. För att kunna växa in i en identitet behöver unga möta organisationer i föreningslivet som inte bara ger utrymme för livets stora frågor, utan som också försöker ge svar på dem.

Tolkningsbar psykisk ohälsa

Det finns en vanlig uppfattning att ungas psykiska ohälsa ökat sedan 1900-talets mitt. Forskningsläget visar dock på att mer ingående studier på området saknas, och att de som finns ger utrymme för flera möjliga tolkningar.

Vår tolkning av forskningen på området (sammanställd genom bland annat Folkhälsomyndigheten och forskningsrådet FORTE) är att de flesta unga uppger ett gott psykiskt välbefinnande, och att det är stabilt över tid. Samtidigt ökar självrapporterade psykiska dagliga besvär, och vården för psykiska besvär och psykiatriska tillstånd tas alltmer i anspråk.

De som forskar inom området ger också en lång rad förklaringar till ungdomars psykiska ohälsa. Det är vanligt att peka på den bristfälliga skolan, bristen på arbetstillfällen, användandet av sociala medier, brist på fysisk aktivitet, socioekonomisk ojämlikhet och för lite sömn. Av erfarenhet vet vi att komplexa samhällsfenomen sällan har en enda orsak, och vi noterar att vissa typer av förklaringar är precisa (till exempel balansen mellan vakenhet och sömn) medan andra är mer svepande (till exempel skolan). De mer precisa förklaringarna, som samtidigt är mindre komplexa, kan ofta studeras med bättre precision och får genom det uppmärksamhet i studier och i förlängningen i samhällsdebatten.

Individualisering vs. kollektivets konformism

Som ett bidrag till diskussionen om unga människors psykiska ohälsa lyfter vi fram en aspekt som har särskild relevans för samtalet om det civila samhällets roll.

I en statlig offentlig utredning (SOU 2006:77) identifierar utredaren den framväxande individualiseringen som en av två huvudförklaringar till att ungdomars psykiska ohälsa ökar (den andra har att göra med brist på arbetstillfällen). Utredaren pekar på att individualiseringen innebär att nya möjligheter öppnas för ungdomar och att livet därigenom blir mindre förutsägbart, vilket är positivt, men att den samtidigt ställer ungdomar inför nya krav.

Även civilsamhället präglas av en tilltagande individualisering, trots att det är organiserat i kollektiva processer. De traditionella svenska folkrörelserna, såsom frikyrkorörelsen, arbetarrörelsen och nykterhetsrörelsen, erbjöd meningsbärande perspektiv och vägledde nya medlemmar, inte minst ungdomar, in i idéer och praktiker om hur världen skulle förstås och hanteras. Organisationernas styrka byggde på kollektivet – rörelsen. Sådana starka kollektiv krävde en viss konformism och den enskilda blev en del av något större till priset av individuell frihet.

Ett smörgåsbord av identiteter 

I dag står i stället den enskilda människans identitet och individuella val i centrum i föreningslivet. Medlemskapet har i många organisationer ersatts av en flora av valbara anslutningsformer. Man kan besöka frukostmöten, bli månadsstödjare eller engagera sig som volontär. Organisationer tycks alltmer bli smörgåsbord av aktiviteter och identiteter, medan meningsbärande perspektiv mer sällan diskuteras.

Våra kollegor Anders Kassman och Johan Vamstad studerade nyligen hur ungdomsorganisering förändrats över tid. Resultaten visar att 1944 hade 50 procent av ungdomsorganisationerna något som vi tolkar som tydliga meningsbärande perspektiv, såsom en ideologi eller en tro. I dag är motsvarande siffra 10 procent.

En annan av våra kollegor, Sara Fransson, har studerat konfirmander i Svenska kyrkans församlingar. Hon uppmärksammar vilken målmedveten vilja de ungdomar som konfirmerar sig i dag har att lära sig om kristen tro – allt färre konfirmerar sig för de fina presenterna – samtidigt som många församlingar inte är riktigt beredda att svara upp mot detta.

Det civila samhället kan ge unga svar

Vi välkomnar den frihet och mångfald som karaktäriserar dagens svenska föreningsliv, samtidigt vill vi öppna en diskussion kring dess funktion att erbjuda unga människor idéer och perspektiv för att förstå sin samtid – både för att växa in i en identitet och för att göra uppror mot sanningar som blivit för trånga.

Bland diskussioner om ungas psykiska ohälsa och mer och mindre precisa förklaringar till densamma, efterlyser vi samtal kring vilken roll och vilka möjligheter det civila samhället har för att erbjuda unga mening och möjliga svar på livets stora frågor.