Sluta käbbla om klimatet och påverka världen i stället

Sju veckor till klimatmötet i Glasgow. Intensiva förhandlingar om de punkter som blev över i Paris, som handel med utsläppsminskningar och trovärdig utsläppsrapportering. Krav på de rika länderna att uppfylla sina löften om klimatfinansiering.

Klimatklubbar för ambitiösa länder

Storbritannien driver på hårt för resultat. Det sker både i de formella förhandlingarna och genom ett omfattande arbete för andra överenskommelser. Om grön industriomställning, inklusive stål. Om hållbara finanser, som definitioner av klimatvänliga investeringar och rapportering av klimatrisker. Och så vidare.

Moderaterna presenterar en ”ny” klimatpolitik där första punkten återigen handlar om kärnkraft.

Dessutom verkar forskarnas tidigare diskussion om ”klimatklubbar” för ambitiösa länder närma sig verklighet. Nu finns ett officiellt förslag från den tyska regeringen, som fått alltför lite uppmärksamhet i Sverige. Tanken är att gå ihop för att till exempel underlätta marknader för gröna industriprodukter.

Nedslående ”ny” klimatpolitik från M

Mycket händer alltså dessa avgörande veckor. I det perspektivet känns den svenska inrikespolitiska debatten nedslående.

Moderaterna presenterar en ”ny” klimatpolitik där första punkten återigen handlar om kärnkraft, utan någon reflektion om möjligheterna till energieffektivisering. Förslaget om ett globalt koldioxidpris återkommer, trots svårigheterna med sådana förhandlingar.

Kanske är Moderaterna delvis inspirerade av nationalekonomer som ställer ett sådant världsomspännande instrument i konflikt till ”nationella särlösningar”. Trots att den svenska koldioxidskatten som inspirerat många andra var just ett nationellt särkrav för trettio år sedan.

Global koldioxidskatt skulle ta en evighet

Global koldioxidskatt som huvudväg är ifrågasatt av ledande klimatpolitiska forskare, dels för att det skulle ta en evighet att nå ett bindande avtal, dels för begränsningarna med enbart ekonomiska styrmedel.

Professor David Victor skriver i nya boken Making Climate Policy Work om varför koldioxidpris inte räcker för de nödvändiga teknikgenombrotten. Det är viktigare med smarta regler och grön industripolitik, menar han. David Victor har tidigare beskrivit hur detta konkret kan gå till, tillsammans med bland annat innovationsforskaren Frank Geels. Detta synsätt inspirerar britterna inför klimatmötet i Glasgow.

MP bör fundera över sin hållning

Även Miljöpartiet har skäl att fundera över sin hållning. De gröna lyfter fram den senaste IPCC-rapporten i riksdagen, säger sig vilja driva på både nationellt och globalt. Men i budgetens gröna miljardregn saknas pengar som gör det internationella pådrivande arbetet möjligt. Miljödepartementet går på knäna, de duktiga tjänstemännen gör utmärkta insatser i förhandlingarna men varken de eller myndigheterna har tillräckligt med tid för det strategiska samarbetet med nyckelländer.

Framgångsrik klimatstrategi bygger enligt forskning både på att sätta goda nationella exempel och på pådrivande arbete internationellt. Det borde vara ett gemensamt intresse för många partier.

Lär av Tyskland

Lär av Tyskland som sedan många år har ett omfattande arbete för att påverka nyckelländer runt om i världen, med mycket större resurser än de nålpengar som Naturvårdsverket får. Och där ledande tjänstemän i Berlin i årtionden byggt personliga relationer med ”besvärliga” andra stater.

Regeringen kan ge Miljömålsberedningen i uppgift att ta fram en sammanhållen strategi för internationell påverkan. Oppositionspartierna borde medverka i samma anda som i de konstruktiva förhandlingarna om ett klimatpolitiskt ramverk för några år sedan.

Sätt internationell påverkan främst

Moderaterna behöver också släppa den reflexmässiga kritiken av pengar till ett förstärkt Regeringskansli – det är avgörande både för klimatarbetet och för Sveriges intressen i många andra frågor.

Ett parti som vill leda Sverige under EU-ordförandeskapet 2023 borde sätta internationell påverkan framför kortsiktiga retoriska poänger.