Slutreplik: Det är inte friskolorna som slösar

Marcus Larsson hävdar i sin replik till mig att jag skulle sprida ”en av marknadsskolans främsta myter” när jag hävdar att skolpengen följer eleven. Ändå är det just denna svenska modell, där eleven kan ta med sig pengen till den skola hen väljer, som för hundratusentals elever inneburit en valfrihets- och kunskapsrevolution utan motstycke i världen.

Mångdubbelt större investeringar 

Larsson invänder att friskolor sätter sprätt på pengarna genom aktieutdelning. Överskottet i friskolor är i genomsnitt cirka 3,4 procent före skatt. Mindre än vad tjänsteföretag i genomsnitt i övriga näringslivet har. Välfärdsbolagens marginal, där friskolorna ingår, motsvarar några promille av de totala kostnaderna för välfärden, före skatt. Aktieutdelningar utgör en ännu mindre andel.

Om Larsson får som han vill och aktiebolagen blir bannlysta från skolans värld kommer åtta av tio friskoleelever att få sina skolval underkända och sina skolor nedlagda.

För detta ringa pris har svensk skola fått mångdubbelt större investeringar från privat kapital, högre kunskapsresultat enligt internationella kunskapsmätningar som Pisa och TIMSS, och inte minst rätten att välja skola. Om Larsson får som han vill och aktiebolagen blir bannlysta från skolans värld kommer åtta av tio friskoleelever att få sina skolval underkända och sina skolor nedlagda.

25 av 30 kommuner kritiseras

Nej, Marcus Larsson, det är inte friskolor som bränner elevernas pengar utan att leverera resultat. Det är dessvärre den skolform där närmare åtta av tio elever totalt sett går: den kommunala. I rapporten Är friskolorna överkompenserade? visar vi att friskolornas elever får 11 000 kronor mindre i skolpeng per elev och år. Kommunernas extra resurser kommer dock inte eleverna till del, utan går till löneadministration, HR, fortbildning och IT-system centralt på kommunnivå.

Kommunernas förmåga att sköta skolekonomin går verkligen att ifrågasätta. Entreprenören Jens Nylander har i sin utmärkta, och tyvärr unika, granskning visat att kommuner beställer dyra applicenser till skolor som dessa inte har någon användning för. Stockholms stad utvecklade Skolplattformen för en miljard, för att sedan lägga ned den när den inte fungerade. Skolinspektionen har kritiserat 25 av 30 kommuners arbete med resursfördelningssystem.

Om Marcus Larsson på allvar är orolig över att skattemedel inte kommer våra elever till del så har han ett grannlaga arbete framför sig. Men han måste börja leta på rätt plats.