Som ”Flugornas herre”, fast med automatvapen

Härom veckan fick journalisten och författaren Diamant Salihu Wendelapriset för sin bok ”Tills alla dör”. Priset på 25 000 kronor delas ut av föreningen Wendelas vänner för årets bästa socialreportage. Wendela hette Hebbe i efternamn och var en av Sveriges första kvinnliga journalister, verksam på Aftonbladet i mitten av 1800-talet där hon bland mycket annat skrev socialreportage.

Det är långt ifrån den enda utmärkelse Diamant Salihu fått för sin bok om gängkriget i nordvästra Stockholm, det som en av de inblandade hävdar kommer att pågå tills alla dör. Förra året fick han Stora journalistpriset som årets röst, och i våras Guldspaden för årets bok.

Diamant Salihu lyckas i sitt kriminalreportage komma nära flera av de unga kriminella i stadsdelen Rinkeby – även några av dem som i dag sitter av långa fängelsestraff i Sverige och Danmark. Inte minst viktigt för att förstå hur det kunnat gå så långt i just Rinkeby beskrivningen av hur gängmedlemmarna med framför allt somalisk bakgrund hamnat i vad Diamant Salihu kallar ett mellanförskap, en tillvaro utanför både den somaliska klankultur deras föräldrar växte upp i och det omgivande svenska samhället. I stället har de skapat sitt eget normsystem, vilket dessvärre mest liknar något ur ”Flugornas herre”. Fast med automatvapen.

så länge screening för ADHD är frivillig och föräldrarna involveras tidigt kan den vara till stor hjälp

En av fem har diagnos

En annan pusselbit är det som framkommer när Diamant Salihu gör research om kärnan i de båda stridande gängen i Rinkeby är hur många av dem som när de kommer i kontakt med ungdomsvården visar sig ha olika slags neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, NPF. Autism, ADHD, olika inlärningssvårigheter. En av fem har en diagnos mot en av tio tonårspojkar i hela Stockholmsområdet vid samma tid. Ofta har gängmedlemmarna inte alls utretts tidigare.

När Region Stockholms finansregionråd Irene Svenonius (M) i valrörelsen föreslog att alla barn i utsatta områden skulle erbjudas screening för ADHD fick hon och Moderaterna kritik av motståndarna för att förslaget var populistiskt.

Ordentliga resurser krävs

Samtidigt har Linnea Lindqvist, skoldebattör och biträdande rektor på Hammarkulleskolan i Angered i Göteborg, faktiskt genomfört ett projekt med screening av alla barn i årskurs två. Syftet var just att bättre fånga upp barn med utländsk bakgrund i utsatta områden, en grupp som är underrepresenterad i NPF-statistiken. Linnea Lindqvist ställer sig inte bakom Svenonius förslag, men konstaterar i ETC att så länge screening för ADHD är frivillig och föräldrarna involveras tidigt kan den vara till stor hjälp för barnens fortsatta skolgång.

Men det kräver också ordentliga resurser till barn- och ungdomspsykiatrin och till specialpedagoger på skolorna. Och inte minst i Stockholm har utvecklingen länge gått åt motsatt håll. 16 Bup-mottagningar ska bantas till nio inför 2023, samtidigt som antalet barn och unga som får vård har ökat de senaste åren.

Följ barn med NPF under hela skolgången

Varje barn med NPF måste följas upp under hela skolgången och få det stöd han eller hon behöver – från medicin till resurspersoner och anpassad undervisning. Utan en ordentlig upprustning av Bup och bättre resurser för att möta elever med särskilda behov riskerar alla försök att med fler ADHD-diagnoser minska framtida rekrytering till kriminella gäng att bli slag i luften. Ännu är det oklart vilket Irene Svenonius inflytande på vårdpolitiken i Region Stockholm kommer att vara de närmaste fyra åren, men det är något för hennes efterträdare att ta med sig.

För den som läser Diamant Salihus ”Tills alla dör” – och det borde ni verkligen göra – står det klart att den handlar om unga människor med stora personliga problem, havererad skolgång och hopplösa hemförhållanden. Samtidigt är det uppenbart att åtminstone de ledande i gängen är mycket intelligenta och kompetenta i det de tar sig för – storskalig drogförsäljning och iskalla mordplaner som dessutom ofta lyckas.

Till slut är det naturligtvis varje människas val att ge sig in i organiserad kriminalitet med allt det för med sig, för att inte tala om det blodiga gängkriget. Samtidigt går det inte att komma ifrån känslan av att flera av dem som nu sitter inlåsta eller vilar på en gravplats som på senare tid blivit överfull, med annat stöd hade kunnat få helt andra, och längre liv.